Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

En trygghet i resandets ovisshet

Bloggen tar en ny vändning! Från att fokuserat på att endast rapportera ifrån Kambodja kan jag nu gladeligen utöka med historier från hela kontinenten. Det gör att mina anteckningar, tips och historier från bl.a. Sri Lanka, Indien och Vietnam kan komma till nytta. Med lite tid hoppas jag kunna bjuda på alla mina guldkorn.

Här nedan följer anteckningar från en fullproppad tågresa i Indien som jag mailade in till en Vagabond-tävling:

En trygghet i resandets ovisshet

Saltkornen från cashew-nötterna som äts av två högljudda indier landar i mitt hår, på golvet och på armarna som slagits runt knäna i ett försök att uppta så lite plats som möjligt. Framför mig sick-sackar en kackerlacka mellan slitna sandaler för att sedan försvinna bakom huvudet på en gammal man som utan vidare lagt sig mitt i vagnskorridoren och redan snarkar. Den sovande mannen, kackerlackan och jag utgör bokstavligen den nedersta falangen av den godtyckliga och ihoptryckta grupp av individer. Vi väntar alla förväntansfullt på att lämna kuststaden bakom oss för att avsluta, påbörja eller fortsätta på ännu ett kapitel i våra liv.

Tillsammans med hundratals resenärer i olika storlekar delar vi på den syrefattiga luft som passas runt av tre fastnitade fläktar i ett turkosmålat plåttak. Det är först när tågvagnen rycker till och vi gungandes beger oss iväg på den skrikande rälsen som jag minns att jag glömt bort att jag lider av klaustrofobi.

Restips Indien Ooty Kaffefält www.MatiasAndres.com.jpg

Kaffefälten i Sydvästra Indien. Foto: Axel Schiölde Jonsson

Att resa är mer än att ta sig från punkt A till B. Resandet är världens alla alfabeten, hieroglyfer och krumelurer kombinerade. Ett stundtals överväldigande pussel som ska läggas där resplaner, medresenärer och datum ska tas i betraktelse, men som också kan vara lika okomplicerat som ett klick på en hemsida med sista-minuter resor till världens alla hörn.

De som delar ens intresse känner igen de stunder då man finner sig själv med saltkorn i håret från både nötter och världshav, med insekter och främlingar som sovkamrater, på väg in i ett okänt dunkel som sakta omsluter en tills detta något känns lika bekant som baksidan av ens hand.

Mer än en gång har man frågar sig varför man envisas med att ständigt utsätta sig för resandets ovisshet när trygghetens lunk alltid funnits inom räckhåll. Men frågan kanske skvallrar om svaret? För visst finns det en trygghet i resandets ovisshet, en omfamning när man släpper taget om det man känner till, och inte bara lär sig nya saker om omvärlden, men också om sig själv?

För ju mer jag reser och upplever, desto snabbare luckras mina klandervärda sidor upp och lämnas kvar på de otaliga stränder, bergtoppar, slingriga grusvägar och tågstationer som jag besöker. Sakta men säkert glömmer jag bort att trånga utrymmen är obehagliga eller att det okända kan kännas skrämmande. Istället gläds jag åt mina nyfunna vänner, luften vi delar och de äventyr som ligger framför oss, idag och för alltid.

Inlägget skrev som en del av en tävling som hölls av Resemagasinet Vagabond. Besök gärna min Facebooksida för att hålla dig uppdaterad samt klicka dig vidare bland mina restips i bl.a. Kambodja. Gillar du det du läser? GILLA och DELA gärna ♥