Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

"Grattis – ni ska få barn!"

Det finns ingen tvekan om saken. Under hennes färgglada klänning döljer sig ett nytt liv och jag kan bara skaka på huvudet. Från första början har jag sagt att det är en dålig idé och försiktigt föreslagit förebyggande åtgärder. Det står dock i kraftig kontrast till familjens glädje som outtröttligt bemöter situationen med en skinande optimism. Jag väljer att kalla den naiv men jag kan inte låta bli att dra lite på smilbanden jag också. Jag älskar bebisar och tanken på ett liten skrikande halv-khmer får det att sprudla inombords. Det är endast en pockande realism som hindrar mig från att hoppa runt i det kala rummet beläget i Phnom Penhs utkanter.

Jag fortsätter skaka på huvudet, lägger en hand på hennes mage och frågar mig själv om 2015 kommer bjuda på någon som helst logik.

DSCN0242.JPG

Foto: Matias Andres

I en annan tid och värld slår något mot min dörr och jag vaknar till, osäker på om ljudet kom från mina drömmar eller utanför min bungalow. Jag spänner öronen och inväntar fler ljud, men då de uteblir vänder jag mig istället om och känner hur jag långsamt sjunker tillbaka in i sömn.

Heyya mate, are you awake?! HEY mate

Jävla australiensare. Jag öppnar upp datorn och när ögonen vant sig vid skenet ser jag att klockan står på 05:12. Vi är i Thailand och om två timmar ska vi ut på en lång löptur. Den sluddriga rösten utanför rummet vill knappast tidigarelägga våra träningsplaner.

Fuck off MATE! svarar jag hjärtligt.

Open up ya bloody cont! You have to help me!”

Uh. Han låter genuint skrämd och jag hoppar ut ur sängen för att öppna dörren. Där står min reskamrat från Australien, full som ett ägg, och med sina väskor packade. Klockan fem på natten. Det här kan bli intressant. Han meddelar med en formell och klumpig handskakning att han kommer lämna Thailand nu på momangen och undrar om jag vill följa med. Jag gnuggar de sista drömmarna ur ögonen och frågar vart han ska? Det är mitt i natten, vi är bara en månad in i vårt träningsläger och han kan knappt stå, vad ska han ut på vägarna att göra? Han struntar i vilket, han ska till Kambodja, Laos, Vietnam eller Kina. Han bryr sig inte. Han säger att han precis gjort en thailändska gravid och nu ska han fly landet innan den Thailändska maffian tar honom.

Bloody tourist!

Ett år efter att min äventyrliga vän skulle fly Thailand sitter jag själv i Kambodja och Skajpar med en Kanadensare som redan lämnat landet. Han har gjort min flickväns storasyster gravid och nu sitter han och skakar på huvudet. Man ser bara konturerna av hans ansikte men man kan nästan höra ljudet av hans krockande tankar. Jag är både förbannad och förstående, familjen har knappa 200$ i månaden, fördelat på 9 personer och nu ska en liten bebis in i bilden. ”Prata med varandra. Det här är viktiga saker!”, försöker jag med och känner mig hundra år gammal. De sitter tysta i flera minuter och jag förstår dem.

Vad säger man till gravid kvinna vars pojkvän bokstavligen sitter på andra sidan jorden och säger att han inte har någon möjlighet att hjälpa till? Grattis känns lite krystat.

P1050109.jpg

Foto: Marc Kaplan

Jag antar att tiden får utvisa vilka beslut som vi kommer se tillbaka på med glädje, ilska eller sorg. Flyr vi från våra problem och möjligheter eller stannar vi kvar och bemöter dem med darriga händer? Jag har lärt mig att jag endast ångrar de saker jag aldrig fullföljde. Drömmarna som aldrig fick luft under vingarna, tjejen jag aldrig försökte kyssa och vägarna som växte igen medan jag väntade på en tid som aldrig kom.

Min vän gick och lade sig och trots att han satt på helspänn i flera dagar så anlände det aldrig någon thailändsk maffia och ingen knackade på hans dörr. I Phnom Penh fortsätter det lilla livet att fortsätta sparka allt hårdare under den färgglada klänningen. Min flickvän lägger handen på min axel när hon ser min bekymrade min och hon säger att allting kommer lösa sig och jag vet att hon har rätt.

När vi lever i en värld som stundtals känns berövad av förnuft, varför ska vi då ta vettiga beslut? Valet är taget och nu när vägen börjar trampas upp kan vi bara fullfölja och hoppas att vägen inte kantas av mer utmaningar än vi klarar av. Många ska bli fler och logiken får inte plats – vi går på magkänsla…

Gillar du det du läser? Om du vill vara säker på att inte missa något kan du –följa mig på Facebook– där jag varje vecka postar mina reseinlägg och tips från hela världen.