Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Med världen som lekplats

När kommer du hem?

Min chefs kostymklädda uppenbarelse skär sig med min mer informella klädsel; sneakers och jeans. Samtidigt som jag lyssnar på hans korta monolog undrar jag om jag någonsin kommer kunna få till en lika perfekt sidbena som honom. En och halv månad ledigt föreslår han tillslut och sedan kan jag återvända till det stora kontorsbygget utanför Oslo centrum – utvilad och klar för nya utmaningar.

Det är mer än de flesta får, säger han nickandes och jag tackar för det generösa erbjudandet. Jag kan dock inte lova någonting. Som så många gånger förr har jag känt en påträngande känsla av att röra på mig. Det räcker inte längre att vandra längs med Oslos lugnande vattendrag, jag är tvungen att byta horisont och bege mig bortom det jag känner till.

Luang Prabang.jpg

Luang Prabang. Foto: Marc Kaplan

Fjorton månader senare vet jag fortfarande inte svaret på frågan som numera ställs uteslutande av min mamma. Sedan jag lämnade Oslo i 2014 har jag upplevt saker som jag inte ens hade drömt om; träna kickboxing i Thailand, åka motorcykel genom hela Vietnam, snorkla med jättesköldpaddor i Sri Lanka, paddla kajak i Indien.

Någonstans på vägen började jag fråga mig själv om jag verkligen behövde komma ”hem”? Jag kände en barnslig lycka över att befinna mig i Asien och jag kunde inte få nog av världsdelen som inte bara överraskade mig men också utmanade. Människorna, kulturen, maten och språket var bara början, bortom varje krön hittade jag ständigt nya saker som fick mig att häpna.

När kommer du hem?

Jag vet inte exakt när jag bestämde mig för att skjuta upp på svaret och istället omfamna dagen. Efter en tre veckor lång motorcykelresa genom Vietnam styrde jag från Ho Chi Minh City till Phnom Penh i Kambodja för att på obestämd tid bosätta mig och insupa Khmerernas fascinerande kultur och livsstil.

Jag är nu uppe i mitt tredje besök i landet och jobbar numera som engelskalärare i Toul Kork-området, ca 10 minuter från Phnom Penhs hjärta. Man kan med säkerhet säga att Khmererna leende ansikten och välkomnande attityd charmat mig.

På Vagabond.se kommer jag dela med mig av mina upplevelser i huvudstaden och de ting i livet som berör mina resor, både de inre och de yttre. Jag vill också passa på att välkomna dig som läsare: om det är något du undrar över, eller vill veta mer om – skriv en kommentar eller skicka mig ett mail på matiasbravojara@gmail.com – jag kommer svara efter förmåga och ser fram emot att höra även dina historier, funderingar och frågor.

Någon dag kommer jag kanske kunna besvara frågan som min chef ställde mig den kalla vinterdagen i Oslo – när kommer jag hem? Å andra sidan, jag kanske redan är hemma?

rsz_20150428_171149.jpg

Det Kungliga Palatset, Phnom Penh