Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Strösslade över världskartan: Från Arlanda till Battambang

Det är fortfarande samma känsla som strömmar över mig när vi närmar oss Arlanda. Flygplanen som lyfter framför ögonen på oss vittnar om något magiskt och snart får man själv ta del utav det.

Biljetten tillbaka till Kambodja köptes för över en månad sedan och har sedan dess endast legat och väntat på att användas. Jag har hindrat mig själv från att ägna alltför mycket tankekraft åt tanken att jag återvänder till Battambang, mitt nya hem, efter närmare två månader i Sverige och Norge.

När jag, min far och syster tar oss igenom svängdörrarna på Arlanda möts vi av samma glädje och stress som karakteriserar flygplatser över hela världen. Förväntansfulla familjer i lediga kläder drar sina väskor över polerade golv och tårfyllda farväl varvas med trötta resenärer som endast vill återförenas med en bekväm säng.

Vi ger varandra en sista kram för denna gång och lovar varandra att inte låta lika lång tid fortlöpa innan vi ses igen. Jag beger mig upp för rulltrapporna och med några få steg har familjen strösslats över världskartan. Lillebror sitter på ett tåg mellan Italien och Kroatien, Mamma tog ett flygplan från Arlanda till Chile en dag tidigare och snart sitter jag i luften på väg till mitt första stopp: Bryssel.

IMG_0910-576x1024.jpg

Pappa och jag. Foto: Matias Andres

Det händer något intressant i huvudet när man känner hur flygplanets motorer startar och det första rycket som får en att förstå att man äntligen är i rörelse. Man kan förstå det rent intellektuellt men ändå är det något som inte riktigt kopplar när man pressar ansiktet mot rutan och ser världen krympa.

Flygplanets kropp blir sakta ens enda verklighet med sina egna regler. Man väntar tålmodigt på mat och vatten och försöker undvika att gå på toaletten alltför många eftersom det resulterar i att man behöver väcka eller knacka på sin medpassagerares axel.

Personligen undviker jag gärna kallprat med resenärer bredvid men erfarenhet har visat mig att det inte alltid är mitt beslut. Mellan Bryssel och Abu Dhabi sitter jag med en fransk man i 30 års-åldern som bor i Indien. Har bott i landet östra delar i över tio år och har sin egen chokladfabrik som han försörjer sig igenom. Sådana saker kan man knappast hitta på.

Vi pratar om surfning, MMA och skrattar åt trafikhistorier i Asien. Efter landning följer jag med honom när han förgäves letar efter en kräm till sin flickvän och när han börjar svänga vänster in mot sin gate säger jag att min gate ligger framöver. Vi tar i hand och önskar varandra all lycka innan den namnlösa fransosen försvinner in i en grupp av asiater.

IMG_0921.JPG

Foto: MatiasAndres.com

Mellan Abu Dhabi och Bangkok försvinner tiden och det känns som att jag faller in och ut ur medvetande, endast vaken tillräckligt länge för att äta. Jag får alltmer känslan av att flygplan i stort sett är dagis för vuxna och att vi alla väntar på att få släppas ut för att få leka.

Ska man välja är Bangkok är verkligen den perfekta platsen för den leksugna. Den galna staden erbjuder alltid samma puls och trots att jag skakar på huvudet medan jag strosar igenom Khao San Road så kan jag inte låta bli att le. Jag har säkert passerat denna gatan över 50 gånger och jag börjar känna igen stadens veteraner, de tjocka hundarna och musikerna med blodsprängda ögon.

Jag bor på mitt sedvanliga hostel för 180 THB (ca 45 kr) och möter upp några av mina Bangkok-kompisar för att ta udden av den värsta jetlaggen. Min vän Dan är en Bangkok-veteran trots sin unga ålder och försörjer sig som skådespelare och modell i staden. Han berättar entusiastiskt om sin roll i filmen Never Back Down och vi skrattar åt det absurda med Sydostasien och varför vi älskar den här delen av världen.

Relaterade inlägg: Fem favoriter i Bangkok

Nästa morgon möter jag upp en trött grupp av backpackers som också ska bege sig till Kambodja. Vi följer den energiska ledaren som visar oss den minivan som ska ta oss till Poi Pet, staden som ligger vid gränsen mellan Thailand och Kambodja. Innan vi kommer dit följer dock något av en mardrömsfärd. Det är svårt att vänja sig vid den höga hastighet som yrkeschaufförerna håller och det blir inte bättre av att mannen pratar i telefon och att fordonet saknar bälten.

Poi Pet är en utmaning i sig och man gör bäst i att förvänta sig det värsta. Platsen ser dock bättre och bättre ut för var gång men kan fortfarande vara en ganska trist introduktion till landet. Poi Pet är dåligt skyltat och fullt med människor som mer än gärna hjälper dig för pengar.

Jag går tillsammans med ryska som ska besöka Angkor Wat och tillsammans försöker vi oss charma oss igenom passkontroller utan att behöva betala alltför mycket mutor och extrapengar.

IMG_0947.jpg

Foto: Matias Andres

Det tar inte ens fem minuter innan jag på nytt har skilts från personer som jag spenderat hela dagen med. Namnen tappar jag snabbt bort och kvar blir endast nationalitet och små detaljer jag la märke till: argentinaren med de gula tänderna, den vegetariska italienaren, den ryskfödda tyskan med den lustiga hatten.

Jag vinkar till mig en motorcykel och säger några ord på khmer för att få honom att förstå att det inte är min första gång i landet, ett bra sätt att slippa betala mer än nödvändigt. Jag stiger på en lokal buss och sätter mig bland sätena längst bak. Det tar inte lång tid innan en flakbil ställer sig bredvid den puttrande bussen och kilovis av gröna mangos tar upp platserna bredvid mig.

Frukterna fyller upp bussen hela bakre säten och jag blir tvungen att flytta mig till ett säte bredvid en ung tjej som visar mig bilder på sin familj tills jag sätter hörlurarna i öronen och drar hatten över ögonen. Genom en glipa strömmar ljus in och visar mig den kambodjanska landsbygdens torra uppenbarelse.

Landet tycks gå i olika nyanser av gult och det är endast när solen går bortom horisonten som färgerna tonas ut och mörker faller över landskapet. Vi färdas allt snabbare genom kvällen och det dröjer inte länge innan jag är hemma, hemma i Kambodja.