Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Sverige – Landet för länge sedan

komma hem2.jpg

Vi går längst med den grusiga vägen och sparkar småsten framför oss. Solen klarar knappt att leta sig igenom det gröna trädtaket som bågnar över våra huvuden. Hundkopplet spänns och drar åt över handen medan vi tar oss över den svajande bron som leder till de öppna markerna.

Jag har vandrat här så många gånger att det känns som om jag går sida vid sida med tiden. När vi rör oss över fältet flyger fyra becksvarta korpar upp och svävar över allt det gröna och gula som utgör vårt synfält. Det skapar en vacker kontrast som späder på den annalkande känslan av den sagolika platsen Timmele. Till vänster höjer sig återstoden av trädet som vaktat bron sedan jag kan minnas. En gång var det vitt av insektsväv och pulserade av liv. En annan gång stod det i kraftig brand och lyste upp sommarnatten. Dagen efter det brunnit var istället trädet svart och fyllde den ljusa dagen med en smal strimma av grå rök.

Från en plats till en annan. Från en form till nästa. Allt förändras.

Det har tagit ett par veckor men nu känner jag att Sverige har landat i mig och jag har äntligen tagit mark i Sverige. Jag skickar några meddelanden med min vän i Irland som åkte hem för några veckor sedan och vi kan båda konstatera att vissa saker har varit svåra att förhålla oss till i hemlandet.

Relaterat inlägg: Fem tecken på att du bott i Kambodja länge

Efter en längre tid i främst Kambodja och Thailand känns det som att jag återvänder som en blåögd turist till det avlånga landet Sverige. Redan på flygplatsen märker jag hur jag skiljer mig från resten av människorna som också väntar på flyget mellan Stockholm och Göteborg. Välklädda, friserade och väldoftande svenskar står i vägen för mig när jag står och dividerar om jag ska gå fram och inhandla en kopp kaffe för 30 kronor. Jag har tappat min referensram i golvet och vet inte längre om det är dyrt eller inte.

De billigaste matalternativen är flera gånger dyrare än allt jag vant mig vid under 2,5 år och jag får även nöjet att på nytt betala med kort, en bekvämlighet som jag inte använt på år. Dessutom står folk i kö och väntar på sin tur, bara en sådan sak. Det finns ingen närsynt tant eller hostande karl som försöker tränga sig före och lägga sin order innan mig.

På vägen hem från flygplatsen fungerar också trafiken som vanligt, med enda skillnaden att det känns ovanligt att kunna köra i hastigheter över 80 km/h utan att behöva oroa sig för att ett stort hål ska dyka upp eller att en förvirrad kossa korsar ens väg. Var är alla scootrar, halvnakna människor och livsfarliga trafiköverträdelser som skickar stress genom kroppen? Istället njuter vi av en behaglig resa genom Sverige och tiden.

komma hem.jpg

För mig kommer Sverige alltid ha en speciellt plats i mitt hjärta. Det finns få saker som jag är så stolt över som de möjligheter och frihet som landet givit mig och fortsätter dela med sig av. Det är dock uppenbart att vi har gått våra skilda vägar, som två gamla vänner som färdas genom tiden och växlar mellan att brinna eller ryka under solen.

Jag kommer åka hem tidigare än förväntat, det stod klart redan efter någon dag. Min tid i Sverige har redan varit full av mer kärlek och möten än jag någonsin kunnat planera in, det är dock dags att ännu en gång börja röra sig från en plats till en annan.

Jag funderar på vad allt det här betyder, i ett större sammanhang. Kommer jag bli en av dem som spenderar återstoden av min ungdom i Asien och bygger upp ett nytt liv på andra sidan jorden? Det var vad min mamma och pappa gjorde och jag vet att de känner samma sak när de tänker på sitt hemland. Ett sting av verklighet när man besöker en plats som varit ens hela värld, men inget kan bli vad det en gång var.

Allt förändras. Från en form till en annan. Från en plats till annan.