Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Träffa Antony D’Oliveira som reser världen runt på småslantar

Min syster och jag vandrar runt i Chiang Mai, Thailand när tonerna från både gitarr och didgeridoo fångar vår uppmärksamhet. Utanför Tha Phae Gate har en grupp av musiker samlat en stor publik som njuter av de oväntade melodierna som färdas ut över det öppna torget innan tonerna dör ut i den passerande kvällstrafiken.

Vi sätter oss ned på marken och lyssnar på musiken som saknar ord men ändå tycks tala till sinnets bakre delar. Jag märker inte ens att min syster försvinner från min sida förrän sången tar slut och jag sitter ensam med en grupp med främlingar. Två minuter senare lämnar vi torget och under den tiden har jag lärt känna en ung fransk man vid namn Antony och bestämt att vi ska äta frukost tillsammans dagen efter.

Jag tänker att livet är bra lustigt ibland medan vi lämnar musiken bakom oss och går mot den livliga kvällstrafiken med månen över våra huvuden.


Foto: Sofie Gunnarsson


Jag och Antony har kommit överens om att träffas på samma plats dagen efter men när jag anländer är scenariot är helt olikt. Där musikerna satt trängs istället en stor grupp av vita och bruna duvor som försöker roffa åt sig den mat som turister kastat på den solvarma marken. Jag betraktar spektaklet en stund innan jag ser Antonys spensliga uppenbarelse komma gåendes runt hörnet utan något på fötterna.

Vi tar i hand och jag föreslår ett närliggande café där vi kan prata ostört från duvornas och trafikens kakafoni. Jag har tyvärr inte lång tid kvar innan jag ska vidare till nästa stad men innan dess vill jag höra resten av historien som Antony påbörjade igår.

Kvällen innan hade han brett ut en stor karta på marken i närheten av musikerna där han markerat vilka städer i världen han besökt.

35 länder har han hunnit med under tre år men han har gjort det genom att förlita sig på människors öppenhet och när den har ekat tom: ren och skär tur. Vi slår oss ned och Antony börjar berätta om hur en 1o-månaders resa till Australien och Bali påbörjade den serie av händelser som till slut placerat honom i Thailand.

Det var hans första långresa och när han lyriskt återvände tillbaka till sin hemstad Sannois i norra Frankrike lade han märkte till att nästan ingenting hade förändrats på platsen han lärt känna sedan barnsben. Detta trots det faktum att han själv växt enormt som person. Det blev tydligt att Antony växt ifrån sina rötter, han visste dock inte exakt hur mycket.


”It was horrible to come home”


När han kom hem blev han bemött av sin familj som tyckte det var god tid att han skaffade sig ett jobb och började spara pengar till en egen lägenhet. Men istället för att följa den upptrampade väg som hans familj och vänner pekade ut bestämde han sig för att ge sig ut i världen igen. Han siktade in sig på England i hopp om att bland annat förbättra sin engelska.

Det skulle bli startskottet för ett nytt liv för Antony, men kanske inte på det sättet som han hade trott. För att att ha anlänt i England förlorade han snabbt sitt jobb och hittade han sig själv i på Londons gator utan varken pengar, bostad eller en biljett hem igen.

Han blev tvungen att sälja sina böcker och pantsatte sin älskvärda kamera för att kunna få ihop ett kapital, men när han väl hade pengarna i hand mindes han känslan av att återvända hem och bestämde sig istället för fortsätta utforska den värld som hade öppnat upp sig för honom. Han spenderade pengarna på en biljett över Atlanten och landade i New York bara någon dag senare.


Antony och jag utanför Tha Phae Gate i Chiang Mai.
Foto: Sofie Gunnarsson


Tiden som hemlös i England hade lärt honom att överleva på ett existensminimum och det visade sig vara ovärderlig kunskap när han anlände till New York och tog sig vidare till Miami där han bland annat fick jobb som diskplockare. Så fort Antony fick en möjlighet att fortsätta sin resa tog han chansen och det tog honom genom den nordamerikanska kontinenten och vidare till Sydamerika.

Han sov på busstationer, i övergivna byggnader eller hos folk som han träffade längst med vägen. Trots att han upplevde motgångar och vid en tidpunkt blev av med alla sina ägodelar i Chile så var hans nya vardag ändå att föredra framför det dagliga lunk som hans liv hade varit hemma i Frankrike.

“Traveling by yourself teaches you how to meet people” berättar han för mig och träffar en nerv som är de flesta vagabonder kan hålla med om: trots att man reser ensam är det få tillfällen som spenderas i avskildhet.


Relaterad läsning: En trygghet i resandets ovisshet


Det jag tar med mig efter vårt korta möte är inte det faktum att han reser världen runt med lite pengar. Jag har själv märkt hur lätt det är att resa på obestämd tid och det mest förvånande är att inte fler gör det. Trots att Antony spenderar många nätter på övergivna platser eller vandrar runt städer för att slippa betala ett rum så är det inte heller det som sticker ut ur historien.

Det är istället hur vi besökt samma platser men ofta haft vitt skilda upplevelser, något som Antony förklarar genom att poängtera ut skillnaden på vår hudfärg. Han säger sig vilja inspirera mörkhyade människor att utforska världen mer, oavsett om de gör det på hans sätt eller finner en ny väg att vandra.

Innan vi skils åt berättar han sina egna erfarenheter med rasism på sina resor men att det aldrig hindrat honom från att fortsätta resa och berätta sin historia. Antony drömmer om framtid där han kan fortsätta besöka länder men samtidigt berätta sin historia. Han har börjat skriva ned sina tankar om livet som penninglös resenär men än så länge håller han minnena i liv genom att träffa och utbyta historier med folk han träffar på vägen.

Vi önskar varandra lycka till och jag hör inte av Antony igen förrän ett meddelande dimper ned i min Facebook. Han har tagit sig vidare till Singapore och har träffat ett par som han sover över hos. Jag tänker att livet är bra lustigt ibland och att det säkerligen inte är sista gången som våra vägar korsas – jag och Antony.


Tycker du om det du läser? Följ med på min Facebook-sida eller kika närmare på min Instagram där jag postar bilder från mina resor i Sydostasien. Just nu är jag i Chiang Mai, Thailand för att fira jul och nyår:


 

Var kommer du att fira jul och nyår?

 

Omslagsbild: Sofie Gunnarsson