Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Med ett brutet finger i Bali

Plötsligt kom det en alldeles för stark våg.

Det här är ett inlägg som jag aldrig trodde att jag skulle behöva skriva. Främst eftersom att jag aldrig trodde att jag skulle behöva utnyttja min reseförsäkring.

”Det där händer andra, inte mig. Jag behöver ingen försäkring, det är bara dyrt och framförallt ONÖDIGT.”

Tur för mig att jag har en mamma som ser efter mig vart jag än befinner mig på jorden. Hon ser alltid till att jag är försäkrad och så här i efterhand kan jag inte annat än tacka henne för det.

I detta inlägg ska jag berätta om hur jag bröt fingret i Bali under min andra vecka i landet och hur mycket min sjukhusräkning landade på (tro mig, det vill ni inte missa).

En liten tjej med en stor surfbräda

Jag hade precis förälskat mig i surfing och var fullt inställd på att detta var något som jag ville bli bra på. Dagen innan hade jag flugit fram på vågorna för första gången (visserligen på mage) och älskat varenda sekund.

Jag skulle lära mig att ställa mig upp och bli MINST lika duktig som Marcello.

Vi satte oss på vår lilla moped och for än en gång igenom Kutas hektiska gator. Vid stranden hyrde vi varsin bräda, precis som tidigare, och gav oss ut på det något oroliga havet. Vågorna var inte direkt stora, men de kom väldigt ofta och ifrån flera olika riktningar.

Dock var jag ju väldigt upprymd ifrån gårdagens surf och var inte särskilt orolig över det skummiga havet.

Marcello paddlade långt ut för att ta lite större vågor, medan jag höll mig ganska nära land. Jag höll min surfbräda i linan (som sitter fast i foten, så man inte ska tappa bort brädan) intill fästet och plötsligt kom det en alldeles för stark våg.

När paniken tar över

Brädan flög ifrån mig och drog därmed med sig hela mig. Jag kände att det gjorde väldigt ont i mitt ena finger, men tänkte att jag bara måste ha klämt det i linan.

När jag tar en titt på min hand ser jag till min förskräckelse att fingertoppen på mitt vänstra ringfinger (notera att detta är fingret där min förlovningsring någon gång ska sitta) är helt av. Benet sticker ut och jag får panik. Jag har aldrig brutit något i mitt liv.

Jag skriker i panik. Marcello simmar omkring långt ute till havs och hör inte mig. Jag springer upp till badvakterna (medan jag försöker TRYCKA tillbaka benet in i fingret? Vad är det för märklig instinkt? Jag är ju inte Rambo direkt) och de lägger is på fingret samtidigt som de ringer en ambulans.

Marcello dyker äntligen upp och vi åker in till sjukhuset i Kuta.

80 miljoner för en operation?

Jag, som den drama queen jag är, gråter och funderar på alla saker jag kommer att missa nu. Jag är i Bali med ett brutet finger.

HUR ska jag kunna snorkla med manta rays och sköldpaddor? HUR ska jag kunna se undervattenstatyerna utanför Nusa Ceningan? Och vad hände med min surfkarriär? Måste jag lägga den på is?

Ja, ni kan ju tänka er. Detta är min andra vecka i Bali, det är andra gången jag surfar och jag arbetar som skribent. Jag behöver mitt finger.

Röntgenbilderna visade att jag hade en öppen fraktur och att detta måste opereras omgående för att det inte ska komma in bakterier i skelettet. Så en operation bokades in redan samma kväll.

Jag kontaktade mitt försäkringsbolag och förklarade läget. Eftersom detta var i början av resan så gällde fortfarande reseskyddet i min hemförsäkring (det gäller oftast i 45 dagar efter det att du rest utomlands, sedan måste du antingen utöka skyddet eller teckna ett separat skydd).

Hela kalaset gick på 80 miljoner rupiah, vilket motsvarar ungefär 55 000 svenska kronor. INTE billigt alls. Utöver denna kostnad tillkom bland annat återbesök och medicin, så totalt kostade min vistelse på BIMC Hospital Kuta omkring 60 000 kr.

Kan ni tänka er att betala det ur egen ficka? Det enda jag behövde betala var en självrisk på 1 500 kr, tack vare att jag hade en reseförsäkring.

Budskapet med detta är helt enkelt – res aldrig utan reseförsäkring. Man vet aldrig när olyckan är framme.

Kort om vistelsen på Kutas sjukhus

Jag vill även säga att jag inte kunde vara mer nöjd med mitt besök på BIMC Hospital Kuta. Personalen var snälla, omtänksamma och allt var perfekt planerat. Jag fick ett eget rum, de tog hand om mig hela tiden och såg till att jag hade det bra.

När jag skulle opereras fick jag narkos (vilket kan vara det bästa jag någonsin fått) och min narkosläkare var noga med att förklara hur allt skulle gå till så att jag inte behövde vara orolig.

Dagen efter fick jag åka hem runt lunchtid med smärtstillande och en spik i mitt finger. Fyra veckor senare skulle spiken dras ut och i slutet av resan kunde jag faktiskt bada. Jag surfade faktiskt en gång till innan vi åkte hem!

Idag är mitt finger lite fulare än de andra, men det fungerar hur bra som helst. Och jag är så tacksam över att jag inte bröt något större ben. Och att sjukvården i Bali var så himla bra.