Månadsarkiv mars 2016

På påskafton vallfärdar löpare till Kapstaden för ett av löparkalenderns allra största events; Two Oceans Marathon. I år sprang 16,000 halvmaran, och 11,000 den otroligt vackra, men stenhårda ultrasträckan på 56km. Jag var en av de 11,000.

Vid startlinjen sjunger tusentals löpare Sydafrikas nationalsång Nkosi Sikelel iAfrika och det är inte den kyliga morgonluften som ger mig gåshud, utan känslan av att vara en del av något riktigt stort.

Vid starten

Bild: Two Oceans Marathon.

Efter startskottet tar det några minuter för oss att komma över startlinjen. Sen springer vi rakt söderöver längs Main Road som är en salig blandning av fula 60-talsbyggen och fantastiskt vackra hus från början av förra seklet.

Sharpville är en av de många kåkstäder som grundades under 1950-talet i Sydafrika. Hit tvångsförflyttades tusentals svarta människor efter införandet av Group Areas Act 1950, som lagstiftade vart olika raser var tillåtna att bo. Svarta och så kallade icke-vita flyttades ifrån de mest attraktiva områdena nära städernas centrum till kåkstäder i minder attraktiva områden längre bort. Efter Group Areas Act följde en mängd Apartheidlagar, inklusive Pass Laws Act som stipulerade att alla svarta måste bära ett pass som visade vart personen bodde, samt vart han eller hon arbetade. Det var endast i dessa områden, och på väg till och från dem,

När den Afrikanska sommaren drar sig mot sitt slut blommar en del av Karoos karga ökenlandskap upp i regnbågens alla färger. Inte helt olikt den explosion av färger som våren bjuder på efter de första regnen, då en matta av blommor breder ut sig några korta ögonblick.

En kort stund på våren lyser Namaqualand Daisy i regnbågens färger upp ökenlandskapet i Karoo

Men sensommaren bjuder på en helt annan typ av färgprakt. Här samsas vackra fjärilar med jättelika sniglar, och silverglänsande kroppar med fantasidjur på styltor. Att kliva in på Africa Burn är som att kliva in i ett parallellt universum,

Durban, på Sydafrikas ostkust, är ”den största Indiska staden utanför Indien”. De allra flesta av Durbans närmare en miljon Indier kan spåra sitt ursprung till de sk kontraktsarbetare som kom till Sydafrika under den Brittiska kolonialtiden (framförallt mellan 1860 och 1910). Anledningen till att man importerade arbetskraft var framförallt att de inhemska svarta folken i området (av vilka majoriteten var Zulu, och de flesta män var krigare) ansågs vara opålitliga som arbetare. Även om Indierna kallades kontraktsarbetare skulle nog termen skuldslav vara mer rättvisande. Majoriteten arbetade på sockerrörsfälten, men en del även i kolgruvor och på järnvägsbyggen, under slavliknande förhållanden.