Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Sydafrikas bästa safari

Jag får ofta frågan om vart man upplever Sydafrikas bästa safari. Svaret på denna fråga är naturligtvis subjektivt, men jag ska ge dig min åsikt. Under mina tio år i Sydafrika har jag haft privilegiet att besöka väldigt många olika safarilodger, både genom jobbet och privat. Jag tröttnar aldrig på spänningen när man rullar ut i buschen i en öppen bil! Vad kommer vi få uppleva den här gången? Varje tur är annorlunda, och varje tur är magisk! Men vissa safarin är bättre än andra. För mig är det allra viktigaste känslan av att vara mitt i Afrikas vildmark. Här är några saker som jag tycker bidrar till det:

Att man har stora ytor av vildmark runt sig.

Fem böcker för dig som vill förstå Sydafrika bättre

Av Posted on Inga taggar 0

Även om reseguider är ett jättebra sätt att skaffa sig information om en destination så går de sällan på djupet. Under min tid i Sydafrika har jag försökt lära mig så mycket som möjligt om landet. Dels för att jag jobbar som guide, men också för att jag tycker man har en skyldighet som utlänning att försöka förstå sitt nya hemland så bra som möjligt. Här kommer en lista över fem böcker som har hjälpt mig få bättre insikt i detta undebara, men komplicerade, lands historia och nutid. Jag har valt att inte översätta citaten för att låta dem komma till sin fulla rätt.

Roadtrip med Marilyn, del två

Från Swakopmund leder vägen norrut mot den ödesmättade Skelettkusten. Förrädiska sandbankar har lett till många skeppsbrott här, och landet är livlöst med undantag för de långsamt växande sanddynerna. Man förstår varför Portugiserna som seglade i dessa vatten för mer än 600 år sen gav kusten namnet ”helvetets portar”. Vid vägens ände ligger Terrace Bay som en sista utpost innan vildmarken tar över totalt. Några utspridda hus, en enkel bensinstation och en radiomast hukar i dimman för den vassa sydvästvinden.

Marilyn2-5.jpg
Vid Skelettkustens grind

Marilyn2-3.jpg
Diego Cao, den förste Europe att sätta fot på Namibias kust, reste ett stenkors i sin nations namn 1484.

Roadtrip med Marilyn

Just nu är jag ute på en roadtrip med ett gäng glada svenskar. Vi ska resa genom Namibia, och avslutar med ett besök i Botswanas Okavangodelta. Vår overland truck Marilyn är en trofast kompanjon, om än lite högljudd och smått grinig ibland. Precis som alla Grand Old Ladies!

Marilyn-9.jpg
Meet Marilyn!

Vi har precis avslutat den första delen av vår resa, som tog oss från Windhoek till Namiböknen och vidare till kuststaden Swakopmund. Windhoek är en intressant blandning av nytt och gammalt, kolonialt och kommunistiskt. Därifrån sträckers sig vägen sydväst mot Sossusvlei i Namiböknen där mindre än 100mm regn faller varje år.

Att springa världens vackraste maraton

På påskafton vallfärdar löpare till Kapstaden för ett av löparkalenderns allra största events; Two Oceans Marathon. I år sprang 16,000 halvmaran, och 11,000 den otroligt vackra, men stenhårda ultrasträckan på 56km. Jag var en av de 11,000.

Vid startlinjen sjunger tusentals löpare Sydafrikas nationalsång Nkosi Sikelel iAfrika och det är inte den kyliga morgonluften som ger mig gåshud, utan känslan av att vara en del av något riktigt stort.

Two Oceans at start.JPG
Vid starten

Two Oceans.jpg
Bild: Two Oceans Marathon.

Efter startskottet tar det några minuter för oss att komma över startlinjen. Sen springer vi rakt söderöver längs Main Road som är en salig blandning av fula 60-talsbyggen och fantastiskt vackra hus från början av förra seklet.

Sharpeville massakern – en vändpunkt

Sharpville är en av de många kåkstäder som grundades under 1950-talet i Sydafrika. Hit tvångsförflyttades tusentals svarta människor efter införandet av Group Areas Act 1950, som lagstiftade vart olika raser var tillåtna att bo. Svarta och så kallade icke-vita flyttades ifrån de mest attraktiva områdena nära städernas centrum till kåkstäder i minder attraktiva områden längre bort. Efter Group Areas Act följde en mängd Apartheidlagar, inklusive Pass Laws Act som stipulerade att alla svarta måste bära ett pass som visade vart personen bodde, samt vart han eller hon arbetade. Det var endast i dessa områden, och på väg till och från dem,

Africa Burn – ett parallellt universum i Afrikas öken

När den Afrikanska sommaren drar sig mot sitt slut blommar en del av Karoos karga ökenlandskap upp i regnbågens alla färger. Inte helt olikt den explosion av färger som våren bjuder på efter de första regnen, då en matta av blommor breder ut sig några korta ögonblick.

Flowers.jpg
En kort stund på våren lyser Namaqualand Daisy i regnbågens färger upp ökenlandskapet i Karoo

Men sensommaren bjuder på en helt annan typ av färgprakt. Här samsas vackra fjärilar med jättelika sniglar, och silverglänsande kroppar med fantasidjur på styltor. Att kliva in på Africa Burn är som att kliva in i ett parallellt universum,

Durbans (inte så lilla) Little India

Durban, på Sydafrikas ostkust, är ”den största Indiska staden utanför Indien”. De allra flesta av Durbans närmare en miljon Indier kan spåra sitt ursprung till de sk kontraktsarbetare som kom till Sydafrika under den Brittiska kolonialtiden (framförallt mellan 1860 och 1910). Anledningen till att man importerade arbetskraft var framförallt att de inhemska svarta folken i området (av vilka majoriteten var Zulu, och de flesta män var krigare) ansågs vara opålitliga som arbetare. Även om Indierna kallades kontraktsarbetare skulle nog termen skuldslav vara mer rättvisande. Majoriteten arbetade på sockerrörsfälten, men en del även i kolgruvor och på järnvägsbyggen, under slavliknande förhållanden.

Pingviner i Afrika?

Pingviner är kanske inte något man förknippar med Afrika, men det finns faktist en art på kontinenten. Den Afrikanska Pingvinen häckar längs Namibias och Sydafrikas sydvästliga kuster. Strax utanför Kapstaden finns två fastlandsbaserade häckningsplatser; Boulders Beach och Stony Point. Ett besök till en av dessa unika platser (de enda fastlandsbaserade häckningsplatserna i hela Sydafrika) är en upplevelse man inte ska missa.

I början av 1900-talet fanns det uppskattningsvis 1,5 miljoner Afrikanska Pingviner. Hundra år senare fanns det mindre än 150,000, och idag uppskattar man att det endast finns 50,000 kvar. Anledningen till denna dramatiska minskning är en kombination av överfiske (vilket har lett till att pingvinerna måste simma långa sträckor för att jaga),

En morgon med surikater

Natten var bitande kall, som så ofta i detta halvökenlandskap som Sanfolket kallade Karoo – Törstens Land. Vi hade samlats tidigt för att finnas på plats vid en surikatfamiljs lya i tid för soluppgången. Som publik på en naturteater bänkade vi oss i en halvcirkel runt lyan med våra campingstolar. I en explosion av rosa och orange steg solen, och nattens kyla sveptes långsamt bort. Ridån hade gått upp.

Surikat Safari-1-2.jpg

Snart värmdes våra ryggar där vi satt, tysta och stilla i väntan på föreställningen. Och så plötsligt! Ett litet huvud som sticker upp ur lyan! Den surikat som kommer upp först har en vaktroll,