Johannesburg. Ordet får många att tänka på gator som liknar Bagdad. Men Joburg genomgår just nu en enorm pånyttfödelse. Från sin början som en blomstrande, om än råbarkad, guldrushstad i slutet av 1800-talet, till en välordnad storstad där endast vita var välkomna under apartheidtiden, till den nedåtgående spiralen mot fattigdom, brottslighet och våld under senare delen av 1980-talet och framåt har staden alltid haft ett rykte om sig.

När jag kom till Sydafrika för drygt 10 år sedan var större delen av downtown en ”no-go area”; företag och medelklassen hade sedan länge flyttat ut, och övergivna byggnader hade ockuperats av den lokala maffian där varje rum hyrdes ut till alldeles för många människor (framförallt med tanke på att vatten och avlopp var närmast obefintligt) och gatorna kontrollerades av gangsters.

Som lovat kommer här en uppdatering från min resa till Namaqualand, och vårblommor i öknen. Södra Afrika upplever just nu den värsta torkan på över 35 år, pga en så kallad ”super El Niño”. Detta har gjort att blomsterprakten är mindre än vanligt på flera ställen där många plantor ligger som frön och vilar i väntan på ordentliga regn. Men trots detta fick vi uppleva en fantastiskt skådespel! Här kommer några bilder.

Att jag njöt var en underdrift! Dagar som dessa kan knappast kallas för jobb 😉

För mer information om att besöka Namaqualand,

Första september är officiellt Spring Day i Sydafrika. Lite beroende på vart i detta stora land du bor, kan det betyda olika saker. Hos oss i Pretoria har vi redan passerat den vecka som känns som vår. Då man plötsligt vaknar på morgonen utan att det är svinkallt i rummet. En vecka senare är det högsommarvärme, och redan ganska varmt på nätterna. I trädgården knoppas och blommar det för fullt nu, och fåglarna bygger bon i en rasande takt. Citronträd och jasmin sprider ljuvlig doft, och clivian tävlar med strelitzian om att vara trädgårdens vackraste.

I de västra delarna av landet kan det fortfarande vara ganska kallt vid den här tiden blite aprilväder skulle man kunna säga,

Augusti månad är tillägnad kvinnan här i Sydafrika. Det är en förlängning av Kvinnodagen som firas 9e augusti till minne av när tiotusentals kvinnor genomförde en protestmars till Union Buildings i Pretoria 1956. Man protesterade mot de förhatliga passen som alla svarta var tvungna att bära (dessa pass visade bla vart personen bodde, och vart han eller hon arbetade – att röra sig utanför dessa områden var olagligt).

Bild från SA History Online

Bild från SA History Online

Många kvinnor i Sydafrika lever under förtryck än idag. Inte av staten, men av ett patriarkaliskt samhälle där man ofta ignorerar kvinnomisshandel och kvinnan får dra det tyngsta lasset i hushållet.

Juli är precis slut, och med det känns det som vi går mot bättre tider här på södra halvklotet. Dagarna börjar bli längre, och snart blir det varmt igen. Här i Gauteng är vintern kall men klar; soliga dagar (det är vår torrsäsong, och vi ser knappt ett moln från juni till september) med temperaturer runt 20 grader, och kalla nätter som kan gå ner emot nollan. Det låter kanske inte så illa, men de kalla nätterna sätter sig i väggarna på våra hus som är oisolerade, dragiga och har enkelglas i fönstren… Sen är det ju så att temperatur är ett relativt begrepp.

Den 18e juli skulle Nelson Mandela ha fyllt 98. Sedan 2010 är denna dag Nelson Mandela International Day, då människor runtom i världen uppmuntras att ge 67 minuter för Mandela. En väldigt liten gåva, med tanke på att han själv gav 67 år av sitt liv för Sydafrikas frihet.

Själv planterade jag fruktträd i kåkstaden Soweto i år. Förhoppningsvis kommer dessa små träd att växa och frodas, och ge inte bara grönska men även frukt för barnen som leker här. När jag grävde i den magra myllan tänkte jag på de många ställen människor vallfärdar till för att uppleva en del av det enorma arv Nelson Mandela,

ATT KÖRA BIL PÅ EGEN HAND i Sydafrika är mycket lättare än vad många tror. Hyrbilarna är billiga och av bra kvalitet, vägarna är generellt väl underhållna och bensinen är relativt billig. Det enda man behöver oroa sig för är att hålla sig på rätt sida vägen, eftersom Sydafrika har vänstertrafik.

Att ha bil ger så mycket mer frihet på en resa. Man kan välja sin egen väg, och stanna till när man känner för det. Personligen älskar jag en roadtrip, och har gjort många runtom i detta väldiga land. För stort är det, och avstånden är ibland enorma.

Rovos Rail anses av många tågentusiaster vara ett av de absolut lyxigaste tågen i världen. Jag har inte mycket att jämföra med, men har ändå svårt att tänka mig att något skulle kunna slå upplevelsen jag hade på Rovos.

Fulla av förväntan anlände vi till den privata stationen i Pretoria för att checka in för vår resa till Durban. Vi möttes av en väskbärare i hög hatt och livré, som tog vårt bagage och försäkrade oss att det skulle finnas i vårt svit när vi kom dit. I väntrummet, möblerat med vackra skinnmöbler och dekorerat med antik tågmemorabilia,