Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Sjölejon i Peru

Det här med att resa ensam är ändå ganska fantastiskt. Att bege sig dit lusten styr, upptäcka de där horisonterna men framför allt växa som person. För det är inte alltid enkelt. Tidvis står man där rådvill och ensam och undrar vad fan man gett sig in på.

Min solomånad i Peru blev just en sådan. En där jag med en olycklig kärlek hängandes över sinnet gick från både eurfori till tungsinthet. Ibland när man behöver prata av sig med någon kan ekot av ens egna tankar bli lite för mycket.

Likaledes är fördelen med att resa ensam även den att man är så mycket mer öppen för nya intryck och erfarenheter. Om det råkar vara av vilja eller nöd kan väl kanske låtas vara osagt men det är just detta som blir till den fantastiska personliga växtvärken.

Mitt sista resmål i Peru blev surfmeckat Chicama i landets norra ökenliknande delar. Här i den lilla och rent ut sagt fula byn Chicama har vågarna blivit ett populärt resmål för världens alla surfare. Med https://www.tripadvisor.se/Hotel_Review-g2620535-
d1917643-Reviews-Chicama_Surf_Hotel_Spa-Puerto_Ma
labrigo_La_Libertad_Region.html
Chicama Surf Hotel & Spa som bas var det här jag förlorade min oskuld som surfare och det var något jag kommer att minnas hela livet… inte riktigt för surfandet. Låt oss vara ärliga, jag lyckades slutligen stå på brädan efter några försök men någon större passion för just surfing lyckades jag inte riktigt uppbåda. Däremot finns det mer att göra än att bara surfa här även om det så klart är huvudattraktionen.

Långa, plana stränder har något både för den som vill bada till den som söker större vågrus men hit kommer man framför allt för lugnet. Att få ligga och guppa med surfbrädan i Stilla Havet med soldränkta moln ovanför är något som ger en ro.

Dagarna spenderade jag vandrandes från strand till ökenberg, bland allt från djurkyrkogårdar till färgglada fiskebåtar som tog in morgonens fångst. Den bästa minnet har jag dock min småalkade surfinstruktör att tacka för. Aldrig hade jag föreställt mig att jag skulle få göra detta.

”Dra ihop tre andra så tar vi min motorbåt och åker till en fågelö som ligger nära här.”, fick han fram med sin hesa röst.

Sagt och gjort. Tillsammans med två andra par åkte vi ut mot ön. Redan på flera kilometers håll kunde man känna den fräna lukten av fågelskit, något som dock överskuggades av de hundratals fåglar som mot eftermiddagstimmarna började ta sig ut mot sin övernattningsplats. Pelikaner som i formation seglade tyst över vattenytan.

Väl framme fanns det ingen tvekan om att detta var en fågelö. Allt var täckt av ett tjockt lager vitt skit som dödat och effektivt sett till att inget kunde växa där. Två stugor och en fyr vittnade om vad som en gång varit en gödselindustri men som idag var en övergiven ruin. Nedanför de branta klipporna slog vågorna och på de små stränderna trängdes sjölejon och pingviner. Flera av dessa stora kreatur följde vår båt när vi stannade till. Helt plötsligt tog min surfinstruktör en klunk från sin plunta och dök i med orden.

”Nu kör vi!”

Vi tittade på varandra och jag minns det bara som ett ögonblick innan jag bestämde mig för att göra det, att dyka i. Det var en blandning av både skräck och lycka när det iskalla vattnet omslöt mig. Lite som när man vet att det finns något under ytan men inte kan se det. Och visst fanns det något under ytan.

Medan jag paddlade med fötterna kunde jag känna hur de susade förbi och från ingenstans dök ett huvud upp en dryg meter framför mig. Jag kunde inte annat än skratta. Vilken jävla lycka! Det enda jag ångrar med detta var att jag glömde ta bilder….

1.jpg
2.jpg
3.jpg
4.jpg
5.jpg

Ska du ut och vandra i öknen s går det vädret tillåter samt med mycket vatten.
6.jpg
7.jpg
8.jpg

Här finns lämningar från den druvdrift där man tidigare utvann salpeter.
10.jpg
11.jpg
12.jpg
13.jpg

Reser man ensam är det enkelt att lära känna nya människor. Jag träffade Miguel på stranden vid Atacama. En fiskare som försörjer sig och sin familj genom att sälja sin blygsamma fångst. Han berättade om sitt liv, sina drömmar och lät mig fiska med dem. Så glöm inte att umgås med folk oavsett om du reser ensam eller i grupp. Det kan ge dig små minnen för livet.
14.jpg
15.jpg
16.jpg
17.jpg
18.jpg
19.jpg
IMG_6980.JPG

Den obligatoriska surfbilden.
IMG_6984.JPG
IMG_7011.JPG

Havskyrkogården var lika vacker som sorglig. Det här sälhuvudet hade nog blivit en sjukt snygg prydnad.
IMG_7029.JPG