Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Trygghetsnarkoman eller oansvarig förälder?

bilbarnstolar1.jpg

Framåtvänt är mer regel än undantag utomlands. Foto: Thinkstock.

Det här med bilbarnstolar utomlands är ett dilemma för resande föräldrar. Hemma skulle man förstås inte låta barnen åka bil utan bilbarnstolen – men utomlands är man kanske tvungen. När ingen bilbarnstol finns.

Således sitter den lilla i knät i baksätet på taxin – som gör vådliga väjningar i tutande storstadstrafik. Eller skumpar i hög hastighet på icke asfalterade landsvägar.

Får man tag på en bilbarnstol utomlands så kan man vara ganska säker på att den är framåtvänd. I Sverige är – som ni redan vet – rekommendationen är att låta barnen sitta bakåtvända, ända upp till åtminstone 4-årsåldern. Det har visat sig vara säkrast. Men i de flesta länder vänder man barnen framåt redan från 1-årsåldern.

Är Sverige trygghetsnarkomanernas land? Borde vi slappna av och ta seden dit vi kommer? Eller ska man krångla, kanske släpa med sig en stol, ringa och kolla tillgång i förväg?

Jag har till och med hört talas om föräldrar som helt försökt att undvika att åka bil utomlands. Tagit tåget istället, just för att bilbarnstolar saknas.

Kajsafamilj.jpg

Kajsa med barnen Hanna och Julia. Foto: Privat

För en vecka sedan fick jag ett mejl av min före detta kollega Kajsa Klein, som handlade om just bristen på bakåtvända och säkra bilbarnstolar utomlands. Hon kom för några veckor sedan hem från en Centraleuroparesa med sina två barn, Hanna snart tre och Julia tre månader.

Kajsa_hyrbil_ny.jpg

Kajsas hyrbil – med framåtvänd stol.

Såhär skriver hon:
Kanske i ilandsproblem-gnällgenren men jag blir så arg varje gång det händer. Babyskyddet går ju bra att ta med men bilstolarna för lite större barn släpar åtminstone inte vi med oss när vi reser…

Första gången vi upplevde problemet var efter en Atlantflygning, vi skulle ta oss från flygplatsen till våra vänner i Washington D.C. Hyrbilsfirman ger oss en framåtvänd stol i en modell vi aldrig sett förut och vägrar sedan att hjälpa oss att installera den.
”It’s against Virginia state law”.
Va?
”Ni kan köra till polisstationen, de kan visa er.”
Va?

Till slut efter många misslyckade försök i 40-gradig värme (både att själva sätta fast stolen och att övertala de unga bilhyrsmännen att hjälpa oss trots att det tydligen är en kriminell handling) kommer jag på att det vi ska göra är att leta rätt på en mamma, en kvinnlig anställd. Hittar henne i utpasseringshytten. Hon vet hur man gör och är villig att hjälpa oss. Snabbt konstaterar hon att en del av bältet saknas. Vi får en ny stol som hon sätter fast och kan sedan äntligen lämna flygplatsen.

Och nu senast Wiens flygplats. Samma visa. De letar fram en framåtvänd stol vi inte kan installera. Ännu en gång kan de unga männen inte hjälpa oss eftersom det är mot reglerna (och gissar jag, de själva inte vet hur man gör). Och ännu en gång slutar det med att en kvinnlig anställd vars syrra har barn försöker hjälpa oss.

Inte känns det kul att betala extra pengar för att hyra barnstolar när det blir så där. Kontrasten mot hyrbilen av senaste modell med alla möjliga tekniska finesser och de sunkiga, troligen osäkra och sannolikt felinstallerade barnstolarna är lite för stor.

Vad gör man som förälder? Läser manualer i förväg inför utlandsresor/kollar de bilbarnstolsinstallationsyou-tubevideor som existerar? Blundar och kör?

Så skriver Kajsa. Nu undrar jag: Har ni samma erfarenheter som Kajsa? Hur brukar ni göra? Skriv gärna en kommentar!

Och läs gärna på Trafikverkets hemsida om hur ditt barn färdas säkert i bilen.