Jag spenderar nästan hela året på resande fot: åtminstone tio månader, ibland ännu mer. Så visst kan jag kalla mig själv för nomad (eller en vagabond?), om än en högst frivillig sådan. Kanske är det just därför jag dras till ”riktiga” nomader här i Marocko. Kanske är det något helt annat; ett annorlunda temperament än i städerna eller på turistorterna, mer avslappnat och otvingat.
Det betyder inte att alla möten blir fantastiska. Det finns vissa som hytter med näven så snart de ser en kamera, även om det inte är de själva som är motivet.
