Gå till huvudsajt

Archive: Aug 2014

Avsluta Berlinresan med ett leende på läpparna

Om jag fick en dag på mig att upptäcka Berlin skulle jag först välja en unik plats och aktivitet, sedan bege mig ut på en second-hand runda och till sist ha en sista sittning på en cool bar.

Platsen

Det finns ett ställe i Berlin som kan representera hela stadens särpräglade påhittighet och charm. Det är Tempelhof, en gång en bullrande flygplats och idag en fridfull oas för människor och djur. Medan jag var i Berlin beslutades det i senaten att Tempelhof ska förbli som den är idag och inte bli en plats för nya husbyggen, så på med rollerblades, hoppa upp på en cykel och bege dig runt detta enorma flygfält.

Tempelhof jag-1.jpg

Man kan komma till Tempelhof genom att åka till olika tunnelbanestationer, men jag rekommenderar Boddinstraße. Därifrån kan man besöka en del av fältet som bjuder på en urban trädgård, en vacker utsikt, möjligheten att hyra en flygande drake, en cykel eller promenera till de närliggande grillplatserna.

Tempelhof startbana-1.jpg
tempelhof trädgård-1.jpg

Det gröna Berlin slutar aldrig att glädja och förvåna mig.

Vintage och second-hand

”Colors” på Bermannstraße är den kanske mest kända och största affären. Som en del av kedjan Kleidermarkt.de är affären en av fem stora second-hand affärer i Berlin och Hamburg. Har du redan varit där kan du besöka deras affär "Garage" vid Nollendorfplatz. Trots att priserna är dyrare än på andra second-hand affärer är det på Kleidmarkt.de man ska leta om man vill hitta det galet unika.

garage-1.jpg

På Garage och Colors kan man köpa kläder per kilo. Trots att de kläder man kan köpa på kilo är lite tråkigare än resten av utbudet kan man hitta riktigt bra kläder. Jag köpte två klänningar, en kjol och ett linne för ca 150 kr.

Stiefelkombinat Berlin Schuhwaren på Eberswalder Straße är en second-hand affär där man kan dyka ner i ett hav av skor, solglasögon, hattar och billiga kläder. När jag var där hade affären 50 % på allt och jag har förstått att det är ett återkommande erbjudande.

På andra sidan gatan finns Humana’s vintage affär. Här är utbudet fräschare än på Stiefelkombinat, men lite mindre och inte lika spännande.

second hand-1.jpg

50% är en rejäl prissänkning, men visst har de väl trissat upp priserna en aning innan.

second hand skor-1.jpg
humana väska-1.jpg

Humana har ett bra utbud, men det är inte lika galet och unikt som resten av Berlins second-hand och vintage affärer.

Sista sittningen

Sista sittningen är viktig för många har jag märkt. Det är som att hela resan och vistelsen kommer att värderas efter denna sista öl, denna sista bar och denna sista droppe av Berlin.

Vogelchen är baren som jag titulerat ”min nya coola och sköna favorit bar”. Här växer det gräs på bordet, från taket, på väggarna. Akvariet i den gamla TV.n lyser upp det dunkla rummet och i det lilla rummet med skrivmaskinen kan man påbörja sin roman eller helt enkelt skriva ner sina tankar. Garderoben framför baren är som i Narnia-sagorna, en passage till en annan värld – ner i en festlokal i källaren.

Det finns så mycket med Vogelchen som förnöjer, som ger färg till vardagen och här kan den sista sittningen bara sluta med ett leende på läpparna.

Nyare Marijan och Flo-1.jpg

Marijan försöker desperat komma på hemligheten med trolleritricket som Flo demonstrerade på Vogelchen.

Vogelchen Kira-1.jpg
Vogelchen skrivrum-1.jpg

Marijan skriver, kanske en roman eller början på ett nytt äventyr?

Ett toppen äventyr mitt i Berlin

Har ni sett Sagan om Ringen trilogin? Har ni sett hur alverna bor i Lothlórien? Högt uppe bland trädkronorna. Spiraltrappor löper utmed stammarna, avsatser vilar tryggt på de kraftiga grenarna och allt är ett med naturen. Det ser fantastiskt ut i filmen och jag har länge önskat att det fanns en sådan plats på riktigt. Jag har kommit närmare den drömmen.

Välkommen till Waldhochseilgarten Jungfernheide. Det här är en höghöjdsbana i Charlottenburg.

Waldhochseilgarten överblick-1.jpg

Det är klättring på flera meters höjd med hinderbanor, linbanor och repstegar som gäller här. Man säkrar sig själv med ett smart system av två olika karbinhakar och allt är supersäkert. Därför vågar man åka mellan träden i linbanor, hänga i rep högt ovanför marken, svinga sig mellan hinderbanor i trädburar och balansera på plankor, linor och krypa genom tunnor. Banorna är olika höga och svåra, men jag kan stolt säga att jag efter mycket svett, skratt och en och annan svordom klarade den svarta banan (näst svåraste).

Waldhochseilgarten the gang-1.jpg

Jag, Kira och Flo. Superdupersäkrade med karbinhakarna i högsta hugg.

Här är det inte åldern som bestämmer vem som får klättra utan längden. Min vän Flo berättade att det yngsta barnet han haft som besökare var 4-5 år. Det är inte svårt att lära sig att säkra selen, det gäller bara att lyssna på instruktören och följa reglerna – ”learning by doing” helt enkelt. Därför är detta en perfekt aktivitet för hela familjen.

Waldhochseilgarten familjen-1.jpg

Alea, Sasha, Melanie och Philipp. Alla kan uppskatta höghöjdsbanornas äventyr.

Födelsedagsbarnet Sasha klättrade gratis. Dagen till ära fyllde hon 11 år och firade det tillsammans med Alea, 11 år, Melanie, 13 år, och pappa Philipp, 49 år.
– Den röda banan är roligast. Det är banan som har den långa linbanan i slutet och det är kul, berättar Sasha.
– Ja, den är svår och jobbig på väg upp, men väldigt rolig och mycket lättare ner, förklarar Philipp.
De har varit och klättrat i parken flera gånger tidigare och alla ser ut att ha roligt. En bana till och sen ska de bege sig hemåt.

Waldhochseilgarten nät-1.jpg
Waldhochseilgarten näten-1.jpg
Waldhochseilgarten bro-1.jpg
Waldhochseilgarten klättrare-1.jpg

Koncentrationslägret Sachsenhausen

Molnen hänger tunga över våra huvuden medan vi går över koncentrationslägret Sachsenhausens stenbelagda gångar. Det kommer att regna. Jag står mitt i mänsklighetens mörkaste rum där fruktansvärda illdåd pågick under åratal. Jag kan inget göra åt det förflutna, bara ta in det hela. Så jag pressar audioguiden tätt mot örat, och som om någon skulle svepa till mig med en hammare över öronen kommer historierna, berättelserna och de fruktansvärda vittnesmålen om Sachsenhausen.

Det är skumt att veta att Berlin, med sina punkbarer, klubbar, stadsträdgårdar och ja, hipster-Berlin helt enkelt, bara ligger en timme bort. Där det finns skyltar med ”No Nazist” på var och varannan ingång till olika barer, affärer, restauranger och klubbar, men så bara en tågrest bort kan man besöka nazismens grymmaste plats. Historien ligger så nära i tid och rum.

Sachsenhausen skylt två-1.jpg

"Arbete gör (en) fri". Den tyska parollen är främst känd för just placeringen vid ingångarna till nazistiska koncentrationslägren.

I mars 1933 lades grunden för det som skulle bli det första koncentrationslägret i Tyskland och som senare skulle vara modell för koncentrationsläger i andra ockuperade områden. Lägret var byggt efter nazisternas ideal och tanken var att arkitekturen skulle visa på modern funktionalitet, terror och makt, en makt som starkast speglades genom fångarnas maktlöshet gentemot SS.

Sachsenhausen A-1.jpg

Ingången var det första som mötte fångarna när de kom till lägret. Det kallades även för Vakttornet A, första bokstaven i alfabetet.

Sachsenhausen överblick-1.jpg

Idag är många gamla baracker borta. Nedbrända eller borttagna.

Mellan åren 1936 och 1945 hade 200 000 människor suttit fängslade i Sachsenhausen. I början var det mest politiska fångar, men undan för undan fängslades bland annat judar, homosexuella och handikappade. Tiotusentals dog i lägret av hunger, sjukdom, tvångsarbete eller under medicinska tester. Många dog av den systematiska avrättningen utförd av SS.

Det är svårt att förstå sig på det hela. Det systematiska dödandet, tortyren och hela maskineriet bakom denna ondska.

Under 1941 genomfördes en utrensning bland fångarna. Under tre månader samlade man ihop personer som var för sjuka eller svaga för att arbeta, samt fångar med funktionshinder. Som en del av Operation 14f13 skulle dessa människor gasas ihjäl. Sloganen för operationen var ”Lebensunwertes Leben” – ”Life unworthy of life”.

Sachsenhausen barracken-1.jpg

Barack nr 39 var där judar fick bo. Det är en av de enda träbarackerna som står kvar än idag. En antisemitisk attack 1992 lämnade den till hälften nedbränd.

Sachsenhausen toaletten-1.jpg

Tre månader efter krigsslutet tog Sovjets underrättelsetjänst, NKVD, kontroll över Sachsenhausen och flyttade dit deras Special Camp No. 7 som senare skulle kallas Special Camp No. 1. Lägret var det största fängelset i Sovjetunionens zon och när det stängde, 1950, hade 60 000 människor varit fängslade varav 12 000 hade dött.

Ett besök till Sachsenhausen är om något en chans att minnas och sörja de som en gång behövt utstå dess fruktansvärda brott, och låta kunskapen om historien få känslor och se till att detta aldrig händer igen.

Sachsenhausen medicin-1.jpg
Sachsenhausen tandborste-1.jpg
Sachsenhausen Z-1.jpg

I likhet med "Vakttorn A" döptes denna plats cyniskt nog till "Station Z". Sista bokstaven i alfabetet!

Sachsenhausen cell-1.jpg
Sachsenhausen monumentet-1.jpg

Detta minnesmonument uppfördes 1961 i forna DDR.

Inträdet är gratis och audioguiden kostar 3 € (ta en audioguide. Den är superbra och enkel)

För att komma till Sachsenhausen åker man till Oranienburg med S1 eller Regionaltåget. Därifrån åker man antigen buss eller går till ingången.

Open Air klubben Watergate

Sommaren sägs vara kort. Det är tiden då vi ska ”ta vara på solen och värmen”. Det är så inåt bängen enkelt att vara utomhus och ha kul i Berlin. Varför? Open Air evenemang i överflöd.

Jag och Marijan köpte biljetter till Watergate Open Air. Namnet klingar kanske bekant. Watergate är en av Berlins mest kända klubbar och på sommaren arrangerar klubben Open Air spelningar vid Rummelsburg.

Söndagen den 17.e augusti är sista chansen att dansa loss på deras electro scen Fly Watergate och här är klubbens line up:

fly watergate.jpg

Biljetter kan köpas online. Pris ca 20 € beroende på bokningsavgift.

Det är bara till att kicka av sig skorna och skaka loss. Sanden under fötterna masserar och musiken pumpar. Under träden framför den mindre scenen ligger några i solstolar och steker, en tjej kommer gående över sanden i höga klackar och gör det galant. Jag vet inte hur hon klarade av den bedriften.

Matos från skogsdungen sveper förbi, en drink svalkar. Folk tar det lugnt, eller så dansar de hela tiden. Alla har sitt sätt att njuta av klubben och det finns tid till det. Klubben är öppen från 12 till 22.

Watergate stranden-1.jpg
Watergate mellanbild-1.jpg

Det är barfota som gäller, men tappa inte bort skorna.

När kvällens sista DJ, Solomun, snurrade igång plattorna skulle det annars existerande klubbtaket ha lyft, men här får volymen vingar och publiken får sanden att yra.
– When your boyfriend comes back, then tell me and I will take a photo of you two, skriker en tjej med polaroidkameran i högsta hugg. Hon och hennes australienska vänner får podiet att gunga. Jag får syn på Marijan, drar upp honom och det blixtrar till – två sneda leenden.
Vi fick bilden och jag kom att tänka på hur enkelt det är att göra någon annan glad. Lite musik, lite luft, ett folkhav, en bild – och Berlin är förevigat.

Watergate lilla scen-1.jpg

Lilla scenen var skuggig och sval.

Watergate stora scen-1.jpg

Stora scenen

Watergate scenen-1.jpg
Watergate Nathan-1.jpg

Nathan och hans 18 kompisar hade liftat två och två från Amsterdam.

Watergate publiken-1.jpg
Watergate rök-1.jpg
Watergate natt-1.jpg

Street food marknad

Ångan stiger till taket, lukten är salt, söt, stark, fräsch mellan de olika båsen. Ett kålhuvud kastas över huvudet på de köande gästerna. Hungrande ögon letar efter smakupplevelsen härnäst, det är bara att välja och vraka.

Varje torsdag mellan klockan 17.00 och 22.00 anordnas en marknad med street food i Markthalle Neun Berlin Kreuzberg.

Foodmarket utanför-1.jpg

En gång i tiden hade Berlin fjorton viktiga och historiska saluhallar, men efter kriget återstod endast tre av dessa. Markthalle Neun, även kallad ”Järnvägsmarknaden”, var en. Invigt 1891 och byggd för ungefär 300 bås var marknaden tre gånger så stor som utomhusmarknaderna och mer hygienisk.

Efter kriget användes knappt någon marknad, varken inomhus eller utomhus, eftersom ”svarta marknaden” var billigare och ibland det enda som fanns. Saluhallen hade ett uppsving på 50-talet, men förlorade åter sina kunder i och med matvarubutikernas intåg.

Det var 2009 som de boende i området och initiativtagarna ”Projektgrupp Marknad IX” stoppade försäljningen av saluhallen och började rusta upp den. De såg platsen som en perfekt mötesplats- ”Halle für alle” (Hall för alla). Idag är marknaden mer än levande igen och den bästa dagen för ett besök är på torsdagarna då man kan uppleva hela världens alla kök under samma tak.

Foodmarket översikt-1.jpg
Foodmarket glassbil-1.jpg

Glassbilen är framkörd.

Foodmarket sittplatser-1.jpg

Det finns många sittplatser, men dessvärre fler människor. Var beredd att stå eller gå ut från marknaden och slå dig ner på gatan utanför.

Ingen som har ett bås är restaurangägare, utan privatpersoner med ett brinnande intresse för matlagning. Varför inte smaka på en ”steamed bun bao-burger” eller en Nya Zeeländsk paj, Belgisk våffla, vegetariska rätter från Ghana eller färdigpressad ingefära saft? Vad ni än gör får ni inte missa de goda ”ice cream sandwiches” vid utgången till Eisenbahnstrasse och var beredd på paltkoma.

Ett tips – ta med vatten!

Andra dagar i veckan är saluhallen en vanlig marknad och varje tredje söndag i månaden anordnas frukostmarknad.På helgerna prioriteras lokala producenter. Varje fredag kan barn gå på matlagningskurs medan föräldrarna inhandlar varor.

Foodmarket personal-1.jpg
Foodmarket buns-1.jpg

Man bestämmer själv om man vill ha tofu eller kött i sin burgare. Pris: 6 €

Foodmarket juice-1.jpg