Gå till huvudsajt

Archive: Feb 2016

Liftar mellan vita stränder och turkost vatten

Det enda sätter att ta sig omkring i Tasmanien är med bil. Bussen går inte vissa dagar och mellan många platser finns det inte ens förbindelser. Men det går utmärkt att lifta.

Efter Hobart börjar vi resan norrut längst Tasmaniens östkust och efter en hemsk dag i den lilla orten Triabunna är vi uppe med tuppen för att åka vidare. Två schyssta israeliska killar, som bilar igenom Tasmanien och sjunger med i sångerna på den brusande radion, tar oss hela vägen till nästa destination: Coles Bay

Coles Bay är en liten ort som är utmärkt för den som vill besöka Wineglass Bay med turkost och glasklart vatten, kritvit strand och vacker natur.

Wineglass Bay ligger inbäddad på andra sidan kusten ett par kilometer från Coles Bay. Vi cyklar dit, tar oss upp till utsiktsplatsen (1 timmes promenad) och ser ut över Wineglass. Vilken fröjd för ögonen! De flesta vänder tillbaka efter att ha nått utsiktsplatsen, vilket gör att stranden inte är fullpackad av turister. Passar mig perfekt! 30 minuter senare står jag mitt i paradiset. Molnen som omgärdat bukten hade dragit vidare, solen skiner och det är vykortsvackert. På vägen hem möter vi en söt Wallaby som antagligen blivit matad av turister och nu inte är rädd för människor längre. (not. mata dem inte)

Wine glass.jpg
Wine glass 4.jpg

Wineglass Bay från utsiktsplatsen

Wine glass 5.jpg
Wine glass 9.jpg
Wine glass 6.jpg
Wine glass 8.jpg

En mycket glad liftare

Wine glass 3.jpg
Wine glass 12.jpg
Wine glass 11.jpg

Ja, jag vet att de är väldigt söta, men mata dem inte.

Efter två dagar i Coles Bay bär det iväg norrut och vi ställer oss vid vägen med tummen upp i luften. 2 liftar senare blir vi upplockade av en liten sportbil som hastigt svänger upp bredvid oss. Phil och Kelly tar oss längst de slingriga kustvägarna.

Vi körde förbi vårt B&B och fortsätter till Binalong Bay med ännu fler vita stränder och turkost vatten och kustremsan Bay of Fires. Här brukade Phil campa på somrarna längst de röda stränderna. Färgen på stenarna kommer från en speciell lav. På kvällarna kan det bokstavligen se ut som att stränderna brinner.

Efteråt skjutsar de oss till vårt B&B och vi vinkar hej då medan bilen rusar nedför backen. Nästa morgon återvänder vi till de brinnande stränderna och spenderar flera timmar på att utforska kusten.

liftar.jpg

Mot St Helens och Bay of Fires

philips bild.jpg

Phil och Kelly tog oss på en guidad tur och skjutsade oss hela vägen hem.

Binalong beach strand.jpg

Bay of Fires.

Binalong beach sten.jpg

Binalong Bay har vita stränder och ännu mer turkost vatten och ligger granne med Bay of Fires.

Binalong beach strand 2.jpg
Binalong beach båtar.jpg
Binalong beach.jpg
Binalong beach träd.jpg

Konst i djävulens land

djävul.jpg

Tasmanska djävulens land, såklart!

Tasmanien. Bara några timmars färjeresa från Melbourne och ett absolut måste för den som aldrig satt sin fot på denna underbara ö.

Varför åka till Tassie? Tasmanska djävulen, Australiens bästa viner, vildmarken och en fantastisk östkust med världens kanske bästa stränder. Till och med bilprogrammet Top Gear har strött rosor över Tasmaniens kustvägar. Finns egentligen ingen orsak för att INTE åka hit!

Vi siktade in oss på östkusten och åkte direkt från hamnen och ångest-staden Devenport till delstatens huvudstad, Hobart. En vacker kuststad med hus spridda längst bergssidorna. Det fanns dock en sak som vi inte fick missa: MONA!

CS Philip utsikt.jpg

Utsikten från Mount Nelson där vi bodde hemma hos en familj via Couchsurfing.

Det briljanta och galna MONA

Mona är förkortning för Museum of Old and New Art. Ägaren David Walsh grundade museet 2011 efter att ha stängt sitt tidigare museum Moorilla Museum of Antiquities. Renoveringar för 75 miljoner dollar och voilá.. MONA.

Här finns 400 av David Walshs privata samling samt tillfälliga utställningar. Ja, han är snuskigt rik och har gjort sig en förmögenhet på att utveckla ett spelsystem för att satsa på hästar och annan sport. När han grundade MONA var tanken att all galen och annars illa omtyckt konst skulle få plats här vare sig publiken tyckte om det eller ej. När vi var där hade t.ex. Gilbert & George en utställning på MONA. Deras tryckta bilder föreställande avföring och kors blandat med vapen och brittiska kungahuset var både politisk, äcklig och intressant på ett underligt sätt. Men ja, som ett privatägt museum kan MONA innehålla en hel del konst som andra museum kanske skulle tacka nej till.

Vi tar museets militärmönstrade katamaran från hamnen. På däcket står får uppställa längst relingen som sittplatser, en vitmålad ko blickar ut över aktern medan folk sippar på bubbel och öl från baren. David Bowie nämns i informationsbladet på en rad ställen och man får redan en uppfattning om David Walsh inspiration och smak för konst.

Väl framme vid museet, som påminner om fängelseön Alcatraz, ringlar sig 99 trappsteg upp till ingången. Här börjar redan ”the mind game”. Varför 99 trappsteg? Jag kom att tänka på en viss Jay Z låt – 99 problems. Eller var 100 trappsteg förutsägbart och tråkigt? Why oh why?

Ett par spegeldörrar öppnar sig och mitt i huset finns spiraltrappan ner i valvet. Fasaden av bergväggar utan fönster är mystisk och lokalerna känns som en labyrint. 3 våningar av konst väntar på att utforskas. Vi får en Iphone med hörlurar – vår personliga audioguide med information och intervjuer med konstnärer. Det är en rätt bisarr upplevelse. Efter 2 timmar pratar jag för första gången med Marijan. Vad tyckte han? Hade han sett den där? Visst var det där äckligt eller coolt? Allt som man normalt pratar om direkt vid konstverket fick vänta tills efteråt.

Lite bubbel vid baren och upp till nästa våning. Här finns den artificiella magen som bearbetar riktig mat från kafét och restaurangen. De mest groteska lukterna utsöndras i processen och jag tar två snabba foton och springer vidare. Vad ville konstnären med detta? Påminna oss om vad vi äter? Få in maten i konstvärldens fina salonger? Jag scrollade i Iphone.en för svar på mina frågor.

Överallt finns fantastiska konstverk som äcklar, förundrar och fascinerar. När jag kommer upp är jag alldeles yr. Vi förlänger vår vistelse och bokar om båtturen hem för att hinna med ett besök på restaurangen där de serverar en fantastisk tapas med deras lokala vin som endast säljs i Hobart.

Så summan av kardemumman. MONA är ett museum man bara måste besöka. Det finns inget annat konstmuseum som kan mäta sig med MONA. Sorry, Moderna!

(strikt förbud att fota konsten – men jag kan ändå visa lite från MONA)

Mona 2.jpg
Mona 1.jpg
Mona 4.jpg

MONA

Mona 5.jpg

Museets katamaran

MONA studsmatta.jpg
Mona 11.jpg
MONA ute.jpg
MONA väggar.jpg
Mona 6.jpg

Senaste modet gällande audioguide

Mona 9.jpg
Mona 8.jpg

Konsten i bubblorna.

Ät och drick dig igenom Melbourne

God morgon!

Först.. kaffe! Och vart om inte på 7 Seeds för den bästa bönan i stan. Lite utanför de mest centrala gatorna, men värt ett besök. Spana in deras egna kafferosteri mitt i kaféet. Prova en bakelse eller frukost, medan arbetsmyrorna från kontoren i området intar sin lunch.
106-114 Berkeley St

Andra bra kaféer finns det gott om. Två andra favoriter är:
– 1000 Pound Bend, 361 Little Lonsdale St
– Burnham Bakery and Piggery Café, 1 Sherbrooke Rd

Melbourne kaffe.jpg
Melbourne kaffe 2.jpg

Kaffet kommer med faktablad.

Melbourne kaffe rum.jpg

7 Seeds

Lunch! Om du är i krokarna kring norra stadsdelen Fitzroy är Brunswick Street en bra gata att utgå från. Det är Melbournes alternativa stadsdel och servar allt från asiatiskt, vegetariskt och hipster-burgare.

Tips!
Vegie bar – bara vegetariskt och veganskt, men även bra för gluten eller laktos intoleranta. Prova deras hamburgare eller kryddiga nudlar.

Bimbo Deluxe – goda och prisvärda pizzor, lite sliten lokal, men på kvällen kan man sitta på den coola takterassen och dricka öl.

vegie bar.jpg
vegie food.jpg

Befinner du dig däremot söderut är området South Yarra fullproppat av himmelsk mat. Många franska restauranger ligger längst hela Toorak Road, men en absolut favorit är misschu.
2/297 Exhibition St

misschu är en vietnamesisk plockmat restaurang. Lite som asiatisk tapas, men med helt unika smaker. Här kan man slå på stort eller litet, beroende på hur hungrig man är. Min underbara servitris pekade ut allt som var eller kunde göras till vegetariska rätter och höll ett öga på vilken sås jag fick för att se till att även den var veggo.

Chuchu 4.jpg

misschu

Chuchu 2.jpg

Spring rolls och underbar nudelsoppa.

Chuchu 3.jpg

"säg till om din sås inte är vegetarisk. Kocken har lite svårt att fatta att det innebär NOLL kött" … bästa servitrisen!

Middag i Melbourne är lätt som en plätt. Precis som lunch finns flera bra ställen, men här kommer bara ett tips. Det är så bra!

Tipset!
Det kan vara svårt att hitta ett riktigt bra vin från Australien (Tasmanien är dock lättare). Det mesta är enormt dyrt att köpa på flaska och restauranger. Det finns även en hel del tråkig viner som florerar omkring, men på The Carlton Wine Room kan man både äta och dricka gott. De har enormt bra koll på vinmarknaden och serverar tillika god mat till drycken.
172 Faraday St

wineroom 2.jpg
wine room.jpg
Vinbar.jpg

Carlton Wine Room

Barer i Melbourne finns det också gott om. Här är mina tips på grymma eller roliga barer.

1. Black Pearl. Baren på gatunivå är enormt bra och mysig, MEN gå upp för trapporna till The Attic för den bästa lokalen på populära Brunswick Street i Fitzroy. Här serveras fantastiska drinkar som görs av noggranna bartenders. Lite hungrig? Missa inte deras ostbricka som är en av de bästa jag någonsin ätit.
304 Brunswick S

2. Naked in the Sky ligger på samma gata och är en grym takbar med en fantastisk utsikt över Melbourne. Satsa på öl här, för även om drinkarna är goda är de väldigt små, dyra och inte bättre än på The Attic eller någon annanstans för den delen.
285 Brunswick St

3. Jungle Boy är en hemlig bar som ligger undangömd i en till synes tråkig snabbmats kiosk som serverar smörgåsar. Finns det en massa som köar är det för att komma in genom bardörren inne i kiosken. Väl inne servars du tropiska drinkar väl värda ett besök.
96 Chapel St

fl1.jpg

Cocktail på The Attic