Gå till huvudsajt

Archive: Mar 2016

Nya Zeelands vackraste hemlighet

Jag gör det. Nu avslöjar jag min hemliga gömma som många missar på resan genom NZ och sydöns västkust.

Punakaiki är känt för Pancake Rocks. Alla som kör längst kusten stannar här för att se dessa underliga stenformationer. Har man tur regnar och stormar det. I solen ligger stenarna platta och urbota tråkiga framför det väldiga havet, men i oväder förvandlas kusten till en vilde med blåshål som kastar vattnet flera meter upp i luften. I grottorna och mellan klyftorna dundrar vågorna in och kastar sig över stenarna. Naturens mäktiga krafter är överväldigande i ovädret.

Men ja, det är många turister som bara stannar till vid stenarna och beger sig vidare till närliggande byar eller städer. För vem skulle kunna veta att Punakaiki har så mycket mer och vem skulle veta, bara genom att titta på kartan, att denna kustremsa är Nya Zeelands allra vackraste?

Men det är den. Jag har bott i Punakaiki flera gånger och jag har aldrig blivit besviken. I regn och storm är havet en skådeplats för de mest fantastiska vyer och i sol och värme är kusten och den subtropiska skogen den vackraste platsen på jorden. Folk som stannar här vill åt naturen och lugnet och om du tycker att Nya Zeeland är isolerat kommer Punakaiki stärka den känslan med råge.

Punakaiki rocks.jpg

Pancake Rocks. Vackra men väldigt tråkiga stenformationer i solsken

Punakaiki rocks 2.jpg

När jag stannar i Punakaiki bor jag alltid på Punakaiki Beach Hostel. Det är ett av Nya Zeelands allra bästa vandrarhem med enormt vackert läge precis vid havet. Köket är alltid rent och det finns allt du behöver för matlagning. Wifi kostar och det är väl enda nackdelen, men om du bor i deras lilla truck får du inte bara Netflix och gratis wifi utan den bästa boendeupplevelsen på västkusten.

Punakaiki hostel.jpg
Punakaiki trucken.jpg
Punakaiki berg 2.jpg

Tips nummer ett: vandra in i den subtropiska skogen längst Pororari/Punakaiki River. Antigen halvvägs till hängbron och tillbaka eller en 3 timmars loop.

Punakaiki berg 3.jpg
Punakaiki flod.jpg
Punakaiki Marijan.jpg
Punakaiki palmer.jpg
Punakaiki palmer o Marijan.jpg
Punakaiki närbild.jpg
Punakaiki fern.jpg
Punakaiki Helle.jpg
Punakaiki Marijan vid floden.jpg

Underbara och vackra Punakaiki

Punakaiki blommor.jpg

Framför den grönskande skogen ligger en underbar kustremsa där havet slår upp våg efter våg. För bad vill jag rekommenderar lagunen där havets saltvatten möter flodens sötvatten. När havet är för vilt för att bada i är detta en stillsam fröjd.

Om du inte vill bada så kan du surfa eller fiska. Sitta med en bok och vänta in natten med en stjärnhimmel man sällan skådar nu för tiden i städernas upplysta sken. Vintergatan spränger sig fram längst den mörka rymden och lyser upp himlavalvet.

Punakaiki bad.jpg

Lagunens stilla vrå bredvid havet dunder och brak.

Punakaiki havet.jpg
Punakaiki kusten.jpg
Punakaiki blå blommor.jpg
Punakaiki strand.jpg

Stranden där Punakaiki Beach Hostel ligger är inkilat mellan havet och skogen med de vackra klipporna som kuliss.

Punakaiki surfare.jpg
Punakaiki surf.jpg

Surfare som precis fångat en våg.

Punakaiki fiskaren.jpg
Punakaiki norra stranden.jpg

Sydöns västkust är en vacker och vild kustremsa som man bara inte får missa för allt i världen.

Att bestiga ett berg

…. med endast en flaska vatten på två personer, 1578 meter och 31 graders värme. Det var helvetet på jorden och på toppen höll jag på att glömma att njuta av utsikten.

Roys Peak i Wanaka ger den absolut bästa utsikten à la Sagan om Ringen style. Berget ligger ett par kilometer utanför staden. Vi liftade dit med en man som menade att han brukade klättra upp för berget tidiga morgnar för att hoppa ut från toppen för lite skärmflygning ner till dagens första kaffe. Om detta är sant eller inte, det vet jag inte. Allt jag kan säga är. Lita aldrig på kiwis när de säger hur länge en vandring eller klättring tar och hur tufft det kommer vara. Det tar alltid längre tid och det är alltid tuffare. Jag vet inte vad de äter till frukost, men det måste vara energirikt. (jag vägrar tro att jag på något sätt är svagare)

Roys Peak början.jpg

Början var bra. Vi trodde vi hade koll på läget!

Roys Peak gamla mannen.jpg

Den här äldre mannen följde oss hack i häl. Vi var tvungna att ta i för kung och fosterland den sista biten för att behålla hedern och inte bli omkörda. Vilket vi till slut blev på vägen ner… 100 meter från slutet när jag totalt däckat av vattenbrist. Han erbjöd mig vatten – jag var säkert likblek. Sån energi vill jag också ha när jag blir äldre – krutgubbe # 1

Roys Peak växter.jpg

På grund av bristen på vatten försökte vi svalka oss under minimala små träd som bara fanns de första kilometrarna. Sedan fanns bara gräs och en och annan intressant växt och den brännande solen som uppmätte 31 grader. Tur att jag inhandlat 50 i solfaktor.

Roys Peak nästan framme.jpg

Nästan framme. Jag kunde knappt tro mina ögon – det finns på riktigt, Middle-earth.

Roys Peak nästan framme 2.jpg
Roys Peak nästan framme 3.jpg

Sista biten och jag kröp bokstavligt talat på alla fyra och slet i grästuvorna för att komma upp.

Roys Peak uppe.jpg

Uppe! Helt slut, men glada.

Roys Peak uppe 4.jpg
Roys Peak uppe 2.jpg
Roys Peak Marijan fotar.jpg
Roys Peak Marijan går neråt.jpg

Det ironiska är att det var vägen ner som var värst. Mina tår mosades i skorna och all energi som lagt på att nå toppen var slut.

Wanaka träd.jpg

Ett dopp i iskalla Lake Wanaka var precis det våra arma fötter behövde.

Förhistoriskt fjordlandskap

Medan många åker till Milford Sound är det färre som väljer att besöka det lite dyrare och otillgängliga Doubtful Sound. De både fjordarna ligger i Fiordland National Park söder om Queenstown.

För att besöka Doubful Sound måste man boka en guidad tur. Man kan välja mellan olika företag och sorters resor såsom övernattningsresor eller kajakturer. Vi bokade en vanlig dagstur via Real Journeys som plockar upp folk i Queenstown, Te Anau och Manapouri. Vi bodde i Manapouri och promenerade till samlingsplatsen vid hamnen.

Först tog vi båten över Lake Manapouri. Kaptenen berättade om sjön och naturen runt omkring, körde nära bergssluttningarna och pekade ut intressanta naturfenomen och växter. Tyvärr var vädret typiskt för området. Här regnar det nämligen 2 av 3 dagar. När vi nådde andra sidan sjön väntade bussar på att ta oss vidare. Vägen är Nya Zeelands dyraste väg och byggdes för att förenkla resan över bergsmassivet till Doubtful Sound. Längst resan syns flertalet små vattenfall, Kea papegojor och den subtropiska skogen är djup och mörk. Molnen som kapat bergstopparna började dock försvinna och plötsligt öppnade sig himlen precis innan vi anlände till Doubtful Sounds. Vi kunde inte ha mer tur.

Doubtful Sound är majestätiskt och orört. Kapten Cook anlände hit, men valde att fort lätta ankar och segla vidare när de attackerades av hungriga sandflugor. Sedan dess har fjordarna varit orörda och den förhistoriska omgivningen får en att tro att en dinosaurie när som helst kommer upptäckas. Dock såg vi de skygga delfinerna som lekte i vattnet. Vi såg även sälarna som har en koloni vid fjordens slut där havet tar vid och vindarna busar. Det var en ständig kamp med kameran och väl värt de där extra slantarna.

Manapouri.jpg

Lake Manapouri

Doubtful sounds.jpg

Subtropisk skog

Doubtful sounds växter.jpg

Ormbunkarna ger Nya Zeeland och Doubtful Sound ett förhistoriskt utseende

Doubtful sounds vy.jpg

Början av Doubtful Sound

Doubtful sound 1.jpg
Doubtful Sound bakåt.jpg
Doubtful Sound nära.jpg
Doubtful Sound berg 2.jpg
Doubtful Sound fören.jpg
Doubtful Sound båt och natur.jpg
Doubtful Sound båten.jpg
Doubtful Sound berg 3.jpg
Doubtful Sound berg.jpg
Doubtful Sound foto.jpg
Doubtful Sound sälar.jpg

Sälarna tar det lugnt

Doubtful Sound hav.jpg
Doubtful Sound vind.jpg

Busiga vindar

Doubtful Sound vy.jpg

Att ha vänner ute i världen

Det finns stunder då jag undrar – ska jag inte bara stänga ner Facebook?
Stressen, när kommentarsfälten ångar av dispyter och irritationsmomenten är för många, är överväldigande. Samtidigt är det otroligt att ha sina vänner så pass nära – rent digitalt. Särskilt när många lever på andra sidan jorden.

Och, när man bokar en sporadisk biljett till Nya Zealand från Melbourne och dagen innan kommer underfund med att det inte finns ett enda boende i Queenstown under 2000 kr per natt. Ja, då är det så himla poetiskt och vackert att en vän, som bor där för stunden, erbjuder oss en sovplats.

Jag träffade Kevin i Nya Zealand andra gången jag var i landet, det vill säga 2009. Han är amerikan och var, precis som jag, på genomresa i landet. Vi brukade sitta på torget i Christchurch och titta på street performance artister och skratta, tills den gången då Kevin blev indragen i leken. Då var det jag som skrattade åt honom. 7 år har gått och vi har inte setts sedan dess, men så nu har han jobbat i Queenstown två somrar i rad som forsränningsguide – och var om inte i NZ ska våra vägar åter mötas?

Det är bara så fint, liksom! Vi behövde hjälp på andra sidan jorden och så får man hjälp från en gammal räv som Kevin.

Att ha vänner ute i världen – vilken fröjd.

kevin.jpg

Återblick 2009 när Kevin deltog i street performance showen. Samma gamla hyggliga prick som förr.

Queenstown. Här har jag spärrat mitt VISA-kort och behövt skura toaletter på hostel tills mitt nya tog sig ända till NZ. Här har jag hoppat från broar ned mot forsande floder och djupa raviner med endast en lina runt fötterna.

Det är staden som går på anabola steroider och delar ut adrenalinkickar i form av extremsporter. Bungy, fallskärm, ravin gunga, forsränning och en massa annat väntar på att få dig att skrika och bli pank. Det är en stad som lever på turismen och många som jobbar är själva turister eller som Kevin, de jobbar där en säsong innan vintersäsongen drar igång. Då kommer nya, mer vintriga guider.

Queenstown är varken en vacker eller mysig stad. Här är det aktiviteterna som gäller eller besök i närliggande och otroligt vackra Paradise eller den lilla staden Arrowtown som överlevt guldrushens abrupta slut. En dagsutflykt upp till Gondolen är värt ett besök för att fånga den vackra utsikten över Queenstown. Härifrån ser man hela bergskedjan The Remarkables (som varit kuliss för Sagan om Ringen) och sjön Wakatipu.

Queenstown home.jpg

Akutboende med fantastiskt utsikt över bergen och Lake Wakatipu

Queenstown vy.jpg
Gondolen paraglide.jpg
Gondolen.jpg
paradise.jpg

En utflykt till Paradise är värt den 40 minuter långa bilfärden.