Gå till huvudsajt

Archive: Apr 2016

12 anledningar att älska Wellington

För 6 år sedan skrev Lonely Planet att Auckland borde vara huvudstad i Nya Zeeland istället för Wellington. Förklaringen var att Auckland hade fler invånare samt bättre restauranger och barer. Redan då ifrågasatte jag detta och argumenterade för Wellington på alla fronter. Idag är mitt ställningstagande allt starkare och Wellington fortsätter växa i mina ögon. Här är de 12 bästa sakerna från Nya Zeelands ständiga huvudstad.

1. Bästa läget i landet

Wellington är perfekt beläget mitt i landet om man ser till hela Nya Zeeland och båda öarna. Endast en kort färjeresa söderut finns Sydön och det världen lärt känna som Middle Earth från Sagan om Ringen filmerna. Kring huvudstaden finns även många av Nordöns bästa platser. Den västra kustremsan är en fröjd och sträcker sig ända upp till underbara Paekakariki. En timmes bilfärd österut ligger det pittoreska vindistriktet Martinboroug där du kan cykla mellan vingårdarna.

Wellington vy.jpg

Wellington med omnejd

2. Stadens pittoreska storhet

Stadskärnan må vara mindre än Aucklands, men om något är Wellingtonborna enormt innovativa och det syns att de älskar sin stad. I jämförelse med Auckland har Wellington fortfarande den där typiska Nya Zeeländska värmen och opretentiösa framtoningen. Och medan Auckland sålt sig till industriernas belåtenhet och belamrat hela hamnen med fula containrar och byggen har Wellington istället låtit en stor del av den central hamnen vara en del av stadslivet. Här finns restauranger, kaféer, museum, urbana badplatser, marknader och promenadsträckor.

Wellington hamnen.jpg

Hamnen i Wellington

Wellington hus o Marijan.jpg
Wellington grafitti.jpg

Vacker graffiti ger färg åt tråkiga parkeringsplatser.

Wellington hus.jpg

Mat och dryck

Wellington har alla slags matställen och barer som en kan önska sig. Här finns mängder av asiatiska restauranger, flera lyxkrogar med utsikt över havet, ett dussintals hipsterkaféer, en chokladfabrik och mängder av mysiga och coola barer. Här är några favoriter.

3. Egmont Eatery

Här äter man, väldigt gott! Ingredienserna och kombinationerna är ibland enkla, men eftertänksamma och enormt vällagade. Här kan man dela på mindre rätter eller slå på stort på egen hand. De har frukost, lunch och middag och en riktigt vass personal. Från att ha varit en gammal parkeringsplats har restaurangen flippat på myntet och är idag ett stilrent krypin för den hungrige och den törstige. Det är få restauranger som har en så hög klass på cocktails som de har.

IMG_2327.jpg

Skål! på Egmont.

4. House of dumplings

Jag är redan såld på dumplings, men det här stället överträffar det allra mesta jag någonsin smakat i dumpling-väg. Det här lilla haket har låtit fantasin och smakrikedomen ta över när de utformade sin meny. De flesta ingredienserna är producerade lokalt, köttet kommer från frigående djur och restaurangen försöker på alla sätt tänka på återvinning och miljön i stort. Det bästa är att restaurangen erbjuder kurser i hur man lagar dumplings.

5. The Arborist

Den här takbaren är i en klass för sig själv. Den är underhållande, mysig, urban, serverar goda drinkar och en varm sommardag är det en perfekt oas för solsökande lokalbor och någon liten turist (de erbjuder solkräm och hattar för minskad bränna). Ta hissen högst upp i hotellet bredvid baren på gatunivå, gå upp för en trappa och slå dig ner i en soffa eller saccosäck och njut av stillheten bland hustaken.

Wellington rooftop Helle.jpg

30 grader och betongvärme.

Wellington rooftop drink.jpg

Takbarens drinkar är mäkta fräscha.

6. The Rough och Vagabond

Inte konstigt att jag gillade den här baren! Vagabonden i mig njöt av livemusiken och de goda lokala ölerna. Den här baren är stadens hjärta på många sätt. Beläget precis vid Cuba Street, som är stadens ådra för shopping, mat och dryck och är öppet långt in på natten. Här är det nästan alltid fullt med folk. Musiken flödar och stämningen är på topp.

IMG_2292.jpg

Fira vagabonden i dig.

7. Välj och vraka mellan marknader

Det finns mängder av olika marknader i Wellington. Allt ifrån den ständiga hamnmarknaden, den klassiska Farmers Market till The Underground Market, där nya och etablerade designers och hantverkare säljer sina prylar och hantverk tillsammans med bagare och kockar som håller blodsockret på god nivå. Men missa inte Wellington Night Market på fredagar och lördagar. Här är maten det centrala och wow, vilka smaker. Det är kul, gott och gemytligt – Wellington i ett nötskal.

IMG_2330.jpg

Matmarknadens smaker.

Wellington hamnen marknad.jpg

Hamnmarknaden i Wellington

8. Gratis kunskap om Nya Zeeland

Te Papa Tongarewa är Nya Zeelands nationalmuseum och det är absolut värt ett besök. Förutom att det är gratis finns det flera våningar av otroligt innovativa utställningar. Här ges det utrymme för den maoriska kulturen och på ett ärligt och rakt sätt beskrivs det hur landet på många sätt förändrats, på gott och ont, sedan Européerna bosatte sig i landet. Tillsammans med Weta Workshop har museet en tillfällig utställning vid namn Gallipoli: The scale of our war. Den är kvar fram till april 2018. På det mest gripande sätt får man följa Nya Zeeländska öden under första världskriget i Gallipoli. Kriget ges en mänsklig dimension genom ljud, berättelser, filmer och enorma mänskliga dockor som Weta Workshop gjort. Man blir mäkta gråtmild. No more war!

Wellington Te papa 7.jpg

Te Papa i Wellington.

Wellington Te papa 5.jpg
Wellington Te papa 1.jpg

Gallipoli: The scale of our war.

Wellington Te papa 3.jpg

I slutet av utställningen kunde man skriva en hälsning på en blomma och lägga kring denna sista krigsdocka. No more war!

9. Filmens värld

OK, det är inte Hollywood, men banne mig det är nästan lika bra. Här har många av dagens bästa filmer spelats in och producerats. Peter Jackson och Sagan om Ringen har nästan tredubblat turistnäringen sen Härskarringen hade premiär. Idag är ”Wellywood” en av världens snabbast växande filmindustrier. Besöka Weta Workshop och deras "Cave" i stadsdelen Miramar som skapat världar och rekvisita för Sagan om Ringen och Hobbit trilogierna, Narnia, Avatar, Tintin, Mad Max, Xena: Warrior Princess och King Kong (från 2005) för att nämna några. Det finns även en hel del inspelningsplatser att besöka omkring Wellington.

Wellington weta hobbitfötter.jpg

Hobbitfötter =)

Wellington weta Gollum.jpg
Wellington weta shop gorilla.jpg

King Kong

10. Vinnande choklad
Wellington Chocolate Factory gör ekologisk och vinnande choklad som man bara måste trycka i sig. Först möter de bönderna som de köper kakaobönor av, sen använder de sig av metoder som sträcker sig tillbaka till 1800-talet för att rensa, rosta och tillverka chokladen. Pappret designas av kända och okända formgivare. Det är en fröjd för ögonen och smaken. Missa inte att besöka deras lilla fabrik mitt i stan.
5 Eva Street, Wellington

IMG_2288.jpg

Den prisade chokladen The Great War Bar. Till minne av första världskriget.

Wellington choklad.jpg

Bästa lilla chokladfabriken med eko-choklad.

11. Kraften i craft beer

Om det är något som exploderat världen över de senaste åren är det ölbryggeriets makeri. Och det har inte undgått Wellington på något sätt. Medan landet har flera otroliga vindistrikt som vinner internationell mark, så har ölen fått ett nationellt uppvaknande. Garage Project i Wellington är min absoluta favorit. Från att ha varit ett ”nanobryggeri” har de vuxit i omfång och liter, men utan att förlora det som gör deras öl så fantastisk – risktagandet och fantasin. Varför inte prova champagneölen Hops on Pointe eller deras galna ostron-stout Cabbages & Kings, för att inte nämna Death from Above – en slags mango och mintöl.

Wellington ölställe.jpg

Garage Projects bryggeri ligger såklart i ett garage.

Wellington öltapparna.jpg

Baren på andra sidan gatan bjuder på alla sorters öl.

12. Det finns i folket

Wellington är folket och folket gör Wellington. Det finns liksom ingen brytpunkt mellan dessa. Ingen skarv som går emellan staden och invånarna. Vad du som turist upplever i staden är känslan av gemenskap. Wellington må vara mindre än Auckland, men hjärtat är definitivt större. Här är det ingen snobbhet som tar över och får mig att vilja lämna landet, det finns ingen prestige i storhet eller antal. Istället finns det mycket vänlighet och öppenhet. För mig är det en perfekt huvudstad.

Wellington Ruth o Marijan.jpg

Denna gång träffade vi underbart roliga och schyssta Ruth.

Det är min rättighet att resa solo

Min första soloresa var också min första längre backpackerresa till Nya Zeeland. Senare har jag även rest flera månader genom Japan, Kina, Kazakstan och Europa för att nämna några resmål. Jag har liftat kors och tvärs och ibland behövt övernatta på tågstationer, på gräsmattor bakom hotell och i en och annan buske på någon golfbana.

Men sedan en tid tillbaka har jag följt en händelse som fått mig att tänka över mitt val av resestil och mina soloresor. Två kvinnliga resenärer blev nämligen mördade när de backpackade genom Ecuador. De argentinska kvinnorna, Maria Coni och Marina Menegazzo, blev mördade av två män som erbjudit dem boende. Männen har tillfångatagits och erkänt sig skyldiga till dådet.

Efter morden blåste det upp en debatt på sociala medier, och i tidningars kommentatorfält om hur olika medier skrivit om händelsen och vad folk kommenterat. Flera personer ifrågasatte varför kvinnorna valt att resa ensamma. Trots att de, de facto, reste tillsammans som pluralformen ”kvinnor” innebär. Media och personer på sociala nätverk förde även en debatt om kvinnor ens borde resa solo?

Min fundering är följande. Skulle man ifrågasätta om det är säkert för män att resa om en manlig resenär for illa? Antagligen inte. Jag tror att man, på ett övergripande sätt, skulle ifrågasätta om det är säkert [för någon] att resa i ett specifikt land. Och skulle en man bli ifrågasatt varför han valde att resa ensam?

När jag reser ensam får jag många höjda ögonbryn från olika håll. Varför reser jag solo? Känner jag mig ensam? Är jag inte rädd? Ett fåtal verkar till och med bli förargade. Vad vill jag bevisa? Vad flyr jag ifrån? Mest enerverande är det när manliga soloresenär ifrågasätter mitt val av resestil eller om jag är i sällskap med manliga resenärer som inte får samma frågor. Bara i veckan fick jag höra av tjej att hon blivit tillsagd att ”åka hem och vara med sin familj, och inte dra runt i världen som en lössläppt ****. Om något händer henne har hon bara sig själv att skylla på”.

ensam i nz.jpg

Jag har rest solo genom många länder. Alltid behövt använda timern för att ta foton och lära känna nya människor för att ha vänner omkring mig. Jag älskar varje minut av sådana resor.

Att ifrågasätta om kvinnor bör resa ensamma är även ett enormt slag gentemot alla de kvinnor som varje dag blir våldtagna, misshandlade och hotade i sitt eget land och hem. Som att en ensam kvinna vore säkrare hemma än på andra platser i världen? Brottsförebyggande rådets (Brå) statistik visar att det i Sverige 2014 gjordes 28 456 anmälningar av misshandel mot kvinnor över 18 år. Samma år gjordes 3 395 våldtäktsanmälningar av kvinnor 18 år eller äldre och 97 kvinnor misshandlades till döds. I många fall är förövaren är nära bekant eller familjemedlem och mörkertalet tros vara stort.

Jag är varken naiv eller dåraktig. Jag har fler säkerhetsåtgärder att ta itu med på vissa resor och det finns platser där jag inte skulle lifta eller sova på tågstationer. Vad jag reagerar mot är återigen frågorna som kvinnor ställs inför när hemskheter händer dem. Varför reste de ensamma? Vad hade du på dig den kvällen? När debatten borde handla om är våldet och förövaren.

Jag kan med ens säga att jag inte tänker sluta resa solo. Det är min frihet att välja hur och med vem jag reser. Precis som det var Marias och Marinas. Det som hände dem var tragiskt och ett bevis på att kvinnors rättigheter i världen och hemma är en sak vi alla måste fortsätta kämpa för. Lösningen är inte att stanna hemma. Det är en returbiljett till den patriarkala struktur som sätter kvinnan i hemmets [o]trygga vrå.

liftaren.jpg

Tummen upp för soloresor!

Guldkantat land och månlandskap

Det finns ett hörn av Nya Zeeland som är guldkantat. Golden Bay lockar naturälskare, badsugna semesterfirare och den utrotningshotade hippien. Vi spenderade 5 dagar här och liftade runt som tokar, lyxade till backpacker-boendet med eko hotell och badade på gyllene stränder.

Här finns nationalparken Abel Tasman som är unikt för alla de gyllene stränder som finns längst kustremsan. Dessa lockar fler tusen besökare varje år, och en hel del pälssälar som valt att få sina ungar på öarna i nationalparken. Det är inte tillåtet att campa hur som helt i parken och de flesta besöker bara området under dagen med ett tidsschema att följa. Vi valde att åka längst kusten och hoppa av vid vald strand, vandra till nästa och bli upplockade där för hemfärd. Vi hann med att vandra och bada flera gånger innan båten hämtade oss.

Abel Tasman lång strand.jpg

En av Abel Tamsans många stränder.

Abel Tasman random strand.jpg
Abel Tasman båt.jpg
Abel Tasman track 6.jpg

Gyllene strand nästan helt folktom.

Abel Tasman track 5.jpg
Abel Tasman track 3.jpg
Abel Tasman track 1.jpg
Abel Tasman track 8.jpg
Abel Tasman båtar.jpg
Abel Tasman sälar.jpg

Pälssälarna på klipporna tar det lugnt i solen.

Olika sätt att uppleva nationalparken.

– Hyr en kajak för några timmar till flera dagar. Paddla solo eller med en guide som berättar om parken, naturen och djurlivet. Besök alla stränder eller välj några få!

– Vandra genom nationalparken. Antigen under ett par timmar eller några dagar. Missa inte att du måste boka plats och betala för boendet i stugorna eller på campingplatserna.

– Åk båt längst kusten eller kombinera båt med en vandring mellan stränder för att till sista bli upplockad av båten tillbaka.

Abel Tasman kajak.jpg

Kajak?

Abel Tasman Marijan på båt.jpg

..eller båt?

I Golden Bay finns även Nya Zeelands tätaste hippe community, med centrum i Takaka och Pohara. Gatorna kring Takaka kryllar av små butiker som säljer rökelser, färggranna kläder, prydliga smycken och hantverk. Det mesta är gjort av lokala artister som sökt sig till Golden Bays lugnare tempo. Från ekobageriet sprider sig doften av hobbitbröd medan gårdarna kring Pohara skyltar med ekoprodukter och grödor.

Med all denna hippekärlek är det enormt enkelt att lifta. På vissa platser finns till och med hållplatser för liftare. Man behöver inte ens hålla uppe tummen eftersom skylten med liftar-tummen går det åt en. Jag räknade till 12 liftar totalt under vår vistelse, men den bästa var med ett hippieoriginal, det var ”awesome” hela vägen.

Farewell Spit är en lång udde av sand som skjuter ut i en båge från Golden Bay. Det är rikt på fågelliv och man får inte vandra ut till tippen utan en guide. Vi liftade dit och kom när det var lågt tidvatten. Den västra stranden låg långtråkig framför oss och det stank av ruttet trä och alger. Vi klamrade oss upp över dynorna till den östra sidan där ett vitt och grått månlandskap sträckte sig fler kilometer åt vardera håll. Det var förtrollande vackert och enormt annorlunda från Golden Bays annars gyllene stränder.

Tips på boende: Sans Souci Inn ligger i Pohara och har den allra bästa restaurangen i Golden Bay (om inte NZ). Det är nästan alltid fullbokat eftersom såväl lokalbor som turister gärna vill äta här. Husen är byggda med omtanke på miljön (mulltoa, just saying). I deras trädgård dignar träden av päron, äpplen och plommon och rummen är luftiga och vackert designade.

Socialisera med lokalbefolkningen: Mussel Inn som har livespelningar ett par gånger i månaden, för det mesta blues eller jazz. De serverar även sin egen öl, cider, vin, lemonad och ginger ale.

Farewell spit 1.jpg

Västra sidan av Farewell Spit..

Farewell spit 4.jpg

… och den östra sidans månlandskap.

Farewell spit 2.jpg
Farewell spit 7.jpg
Farewell spit 11.jpg
Farewell spit 9.jpg
Farewell spit 8.jpg