Gå till huvudsajt

Archive: Aug 2016

På edra platser, färdiga.. LIFTA!

Det finns mängder av organiserade liftartävlingar världen över, inte minst i Europa. Här kommer ett axplock av olika tävlingar.

liftaren.jpg

Finland. Hitchball 4000 hålls varje år i juni och arrangeras av finska HitchPro. Deltagarna har en vecka på sig att lifta runt i Europa och det vinnande laget, som lyckas komma tillbaka till Helsingfors på utsatt tid, utses efter hur många kilometer de lyckats lifta samt den mest avlägsna destinationen de lyckats ta sig till.

Citat:
”Its goal is to promote hitchhiking as a legitimate means of transportation and to spread values such as trust, sustainability and open-mindedness, as well as to demonstrate the safety of the Northern European societies”. – Hitchball 4000.

Frankrike. Pouce d'Or hålls runt början av hösten, oftast omkring den första veckan i oktober, och har organiserats av studenter på ”Ecole Centrale de Nantes” sedan 2003. Med åren har flera skolor slutit upp och 2015 deltog 23 skolor i tävlingen. Målet är att komma så långt bort som möjligt och tillbaka på utsatt tid.

Tyskland. Här finns enormt många liftartävlingar, men många är inte kända för utomstående eftersom skolor och grupper inte gör officiell reklam för dem. German Hitchhiking Championship anordnas av Abgefahren e.V. som även driver webbsidan Hitchwiki. På German Hitchhiking Championship möts alla tävlande, som brukar vara mellan 80-100 personer, i en förvald tysk stad och endast vid starten får de tävlande reda på vart de ska (brukar vara 400-600 km bort) – först dit vinner.

Nederländerna. Endagstävlingen Duimenrace går ut på att komma först runt insjön IJsselmeer. Men det finns även flera okända tävlingar anordnade av studentföreningar på olika universitet. Dessa går ofta ut på att ta sig till en viss slutdestination, men samtidigt ska de tävlande svara på frågor och klara av uppdrag på vägen.

Storbritannien. Bummit är en välgörenhetstävling som, sedan 2003, drivs av studenter vid University of Sheffield. På vägen till slutdestinationen samlar studenterna in pengar som sedan skänks till lokala organisationer. Skolan anordnar även Rat Race, då studenterna liftar till Manchester över dagen. Väl där ska man avklara uppgifter och samla in pengar till välgörenhet.

Polen. Klub Przygody ordnar liftartävlingar en gång om året i början av maj. Tävlingen brukar börja i Gdansk och ha en annan europeisk stad som mål. Studenterna på Wrocław University of Economy anordnar varje år Auto Stop Race. Uppemot 200-240 par brukar delta.

Liftarminnet med MC-gänget

En del resor och liftar glömmer man aldrig, som den gången när jag liftade med MC-knuttarna i Nya Zeeland.

Knappt hade jag och min vän börjat lifta förrän en mindre lastbil slirade in på vägrenen och Axel hoppade ut. Vi slängde in ryggsäckarna i bakluckan där det låg en hel del annat bagage. Det framkom att Axel jobbade för ett österrikiskt reseföretag och var guide för en motorcykelgrupp som körde genom Nya Zeeland. Idag var det hans tur att åka med bagaget, medan kollegan Tom körde med gruppen.

Vi kom ifatt motorcykelåkarna väl framme vid Fox Glacier. Axel tog ut ryggsäckarna och frågade om vi skulle vidare norrut nästa dag. Jag skulle det och vips hade jag lift utan att ens behöva lyfta ett liftarfinger. Och så fortsatte det i 3 dagar. Axel och Tom turades om att köra bagaget, de plockade upp mig utanför vandrarhemmet och på vägen fikade eller åt vi lunch, köpte jade-smycken och jag fick privatlektioner i motorcykelhistoria och vilka vägar som är bäst i världen för knuttar.

MCgänget.jpg

Axel och Tom tillsammans med några knuttar på vägen längst Nya Zeelands sydö.

Sista kvällen bodde gänget hemma hos lokalbor och jag fick plats hos familjen som tog emot Axel och Tom. Det var ett gästvänligt äldre par, som i flera år tagit emot motorcykelguiderna. Vi satt ute på deras soldränkt veranda omgiven av en lummig trädgård med utsikt över gräs- och fårbeklädda kullar. Paret plockade fram middag och Nya Zeeländsk Pinor Noir. Solen gick ned och fårens bräkande övergick i en nattlig orkester av gnisslande syrsor. Det var första gången på många månader som jag hade ett eget sovrum befriat från snarkande backpackers, sura sockor och festande nattugglor. Och det kom med alla krusiduller man kan önska sig: lappat överkast, virkad duk på nattduksbordet och egna tofflor vid sängkanten.

Nästa dag tog Axel fram sin extra hjälm och motorcykeljacka. Kvällen innan hade jag nämligen sagt att jag vill ta MC-körkort och idag skulle jag få åka med Axel till färjan i Picton. Det skulle vara riktigt bra stråk dit, med slingrande serpentinvägar och havsinsvepta kuststräckor. Vi drog iväg och jag fick veta hur det känns att verkligen leva, med vinden susande förbi kroppen i 90 km/timmen, lukten av koskit och skogspartier som i bilen blott är vyer utanför en steril fönsterruta. Snart såg vi havet och vägen vräkte sig över krönet och nedför berget. Jag lutade mig in i kurvorna, kände tyngdkraften hålla fast motorcykeln på jorden, blicken for upp och där låg havets vidder vid bergets fot. Till slut rullade vi ut på raksträckan längst kusten och långt framme inne i viken kunde jag skymta Picton och färjan som binder samman Sydön med Nordön.

Jag MC.jpg

Sista dagen fick jag åka med Axel på motorcykeln.

På färjan över till Wellington tackade jag för den flera dagar långa liften och hela gänget av knuttar önskade mig lycka till. Att jag sen skulle träffa Axel och Tom, tillsammans med några av deras vänner, ett par veckor senare är en annan historia. Men det är såna som jag lever för, som jag liftar för.

Har du tur blir liften ett nytt äventyr och du får nya vänner på vägen!

MC utsikt.jpg

Foto-stopp längst vägen. Att lifta med knuttar – världen är inte så tokig ändå!