Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Strandad liftare löper amok

För en tid sedan skrev jag om en hemlig favorit i Nya Zeeland, det underbara och fridfulla Punakaiki. Under veckan har världens blickar vänts mot denna ensliga ort på sydön av en föga charmig anledning. Orsaken? En fransk liftare, som fastnat på platsen och inte fått skjuts på 4 dagar, förlorade all vett och sans. Lokalbor berättar att mannen kastade sten, pekade finger åt bilister (t.o.m. mot någon som faktiskt stannade för att plocka upp honom) och förstörde vägskyltar. Han sägs ha lagt sig på marken och vrålat att han ”hatade Nya Zeeland och längtade tillbaka till Europa”. När lokalbor försökte närma sig mannen betedde han sig hotfullt. En kvinna på turistbyrån berättar att mannen setts bära omkring på sin väska samt en svart sopsäck och övernattat på stranden. När hon körde förbi mannen, utan att plocka upp honom, hade han visat henne fingret.

Punakaiki norra stranden.jpg

Punakaiki ligger ensligt till på Sydöns västkust och har drygt 100 invånare.

Liftaren omhändertogs av polisen och står nu inför rätta och väntas få dryga böter för skadegörelse. Utanför domstolen sa han till journalister att ”Nya Zeeland borde heta Nazi Zeeland” och att ”han rest genom 80 länder, de värsta delarna av USA och inte ens de värsta amerikanarna är sådana skits–lar som Nya Zeeländare”. Han ska ha blivit nekad skjuts upprepade gånger och dels fått höra att han skulle ".. ta bussen och dra åt hel—te. Åk hem varifrån du kom". Enligt fransmannen hade han inte blivit erbjuden vatten av lokalbor. Han hade inte heller ätit på två dagar (vilket kan ha orsakat hans agerande).

När jag läste detta var min tanke; visst är Punakaiki en svår plats att lifta ifrån, men det är absolut inte omöjligt. Jag har liftat från platsen flera gånger, senaste gången tog det mig och min pojkvän ungefär 1 timme. Hur kan det ha gått så illa för denna liftare?

Utan att spekulera om det som hände finns det vissa saker man bör påpeka i och med en sådan liftar-story. Hur illa man en kan tycka om folk, när ingen stannar och plockar upp en, bör man aldrig beskylla andra för att de inte lever upp till ens förväntningar. Att lifta betyder inte att man har rätt till skjuts, det betyder bara att man förlitar sig på andra. Att backpacka runt i världen är inte heller den viktigaste av mänskliga rättigheter, därför ska man ta eget ansvar för sitt resande och se till att ha pengar till en bussbiljett och mat för olika situationer. (Såklart finns det undantag då olika omständigheter ställer till det. Men var detta ett sådant undantag – vem vet?)

Jag är kanske av den tuffa skolan, men av erfarenhet vet jag att det kan finnas en uppfattning inom vissa delar av liftarvärlden att vi har rätten på vår sida. Att det ska gå att bo gratis i vartenda hörn av världen, via t.ex. couchsurfing, och att man ska kunna lifta runt hur enkelt som helst – allt annat vore dåligt och patetiskt (det finns en viss ovilja att ”ge upp och ta bussen”). En sådan inställning till resandet och världen är föga verkligt och inte heller säkert. Min inställning bottnar även i att jag insett att människor kan vara riktigt hemska, och även om jag hoppas på att få lift kan jag blint inte lita på mina medmänniskor. Man måste vara beredd på att ta saken i egna händer.

Jag kan bara hoppas att mannen börjar ta hand om sig själv och äta ordentligt. Jag önskar att liftargudarna står på hans sida nästa gång – om inte hoppas jag att han tar bussen innan det gått fyra hela dagar och han löper amok och skyller det på allt och alla andra.

lifttumme.jpg