Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Gästbloggare: Sex tågbiljetter till Paris, tack!

Av Posted on Inga taggar 0

I december 2015 skrevs klimatavtalet på i Paris. Världens ledare lovade varandra, och oss, att minska utsläppen. Champagnen flödade och alla gladdes åt att jorden nu skulle räddas från överhettning. Två år har gått – vad har hänt?

Hotbilden har blivit tydligare och fylls på med rapporter om extrema väderförhållanden, häftiga skyfall, översvämningar, värmeböljor, smältande isar, döende korallrev, döende ekosystem, oceaner av plast – you name it. Budskapet från forskarvärlden är entydigt; vi måste minska vårt oljeberoende och ändra vårt sätt att leva och bete oss, och det omgående.

Jag är oroad över att det görs alltför lite i alltför långsamt tempo. Så vad kan jag själv göra för att minska min egen klimatpåverkan? Min nästa resa går till Paris. Jag beslutar att ta tåget istället för flyget, ett beslut som känns helt rätt och i samklang med Parisavtalet.

Helle Reeder tar tåget till Paris från Stockholm, men helt enkelt är det inte. Foto: Privat/Wikimedia

Planen är att ta tåget från Stockholm till Köpenhamn och sen byta till tåget mot Hamburg. Där ska jag kliva på nattåget och vara framme i Paris nästa morgon. Resan kommer att ta en dag och en natt. Härligt! Jag tycker om att åka tåg, särskilt nattåg när man får krypa till kojs i ett land och vakna i ett annat. Tåget ger mig också möjlighet att koppla av, ta en kopp kaffe i restaurangvagnen, läsa eller bara se ut genom fönstret och dagdrömma. Nu ska jag bara fixa biljetterna.

Meh, vad är nu detta? Det finns inget nattåg mellan Hamburg och Paris. Efter lite efterforskning visar det sig att många nattåg i Europa har slutat gå eftersom de blivit utkonkurrerade av lågprisflyget. Något modfälld letar jag efter alternativ på nätet. Jag ägnar mycket tid åt att klicka runt på olika resesajter, inte minst på tyska www.bahn.de och franska www.voyages-sncf.com, och leta efter lämpliga tågförbindelser för att pussla ihop resan. En stor besvikelse är vårt statliga SJ som på sin hemsida skriver att de vill vara bäst på att tillgodose kundernas behov och agerar därför med ett brett samhällsperspektiv, men som låter sitt nattåg till Köpenhamn från Stockholm anlända 07.36 när tåget mot Hamburg går 07.37 om man vill komma till Paris eller söderut samma dag. Hur då brett samhällsperspektiv?

Det går heller inte att boka biljetterna på nätet och få dem skickade på mailen. Jag skriver upp alla byten och tider på lappar. Högen av lappar växer. Jag ger upp och anlitar en resebyrå. Några dagar senare dimper fem pappersbiljetter och ett kvitto på 100 kr för portot ner i min brevlåda. En biljett, den mellan Stockholm-Köpenhamn, fixar jag själv och får den i telefonen.

 

Tågresan till Paris

En onsdag i mitten av november bläddrar jag fram min första biljett och en vänlig man hjälper mig med kappsäckarna och så glider tåget ut från Stockholm. Min telefon ringer och en god vän önskar bon voyage.

Est-ce que je peux avoir un espresso et un verre de pastis s’il vous plaît” övar jag medan vi far genom det disiga, svenska höstlandskapet mot kontinenten.

Efter övernattning i Köpenhamn drar jag mina kappsäckar tidigt på morgonen längs med regniga gator, och kliver på tåget till Hamburg och letar fram rätt pappersbiljett. Tillsammans med mig sitter två tyska ungdomar som förvånas över att jag tar tåget framför flyget till Paris. Efter två timmar kör tåget ombord på färjan i Rödbyhavn, vi går upp på däck längs den långa, smala trappan och hinner njuta en kopp kaffe innan vi kliver på tåget igen och åker in i Puttgarden och tysk dimma. Der Polizei kommer ombord och kontrollerar oss resenärer.  

Tåget anländer punktligt till Hamburg. Stationen är mer som ett varuhus med ett myller av olika butiker och reklamskyltar som skymmer trafikinfo. Det verkar inte finnas en enda soffa att sitta på varken ute eller inne. Also nicht so gemütlich. Jag måste vänta i två timmar innan jag kan åka vidare genom Tyskland. Jag har fönsterplats i en kupé för sex personer, och knappt något utrymme för kappsäckar. Jag får be den unge mannen, som är min enda medpassagerare, att lyfta upp dem på den minimala hatthyllan.

Det tyska tåget vaggar mig genom glänsande, höstplöjda gärden och gröna fält, inte sällan blöta med djupa traktorspår. Hannover – Göttingen – Frankfurt. Det börjar mörkna. Kupén fylls på och utrymmet för benen krymper. När det sedan är dags för mig att gå av i Karlsruhe för sista bytet är kupén fylld till sista plats. Jag ålar mig ut från fönsterplatsen och måste igen be om hjälp för att få ner mina kappsäckar.

Karlsruhe känns ödsligt. Det är bara tjugo minuter till nästa byte och jag spanar efter vilket spår jag ska till. Efter smått panikartat letande hittar jag trafikinfo på ett stort gult papper bakom glaset på en gammaldags informationstavla, och skyndar till spår 6 och plockar fram min sista biljett. Den franska dubbeldäckaren glider in längs plattformen. Min plats är på våning två och jag får ta i ordentligt för att baxa upp kappsäckarna uppför de trånga trapporna.

Vi passerar gränsen och Strasbourg. I restaurangvagnen är stämningen livfull och fransk. Många är på väg hemåt och det firas med en bit mat och ett glas eller två. Franska tåg kan köra fort, vi öser på i 300 km/tim och far som ett ljust streck genom det becksvarta landskapet. Jag anländer till Paris L’Est 22.15 efter att ha startat från Stockholm kl 12.21 dagen innan.

Voila! Jag är framme efter tre byten, sex biljetter och över 30 timmar inkl övernattning.

Voila! Jag är framme efter tre byten, sex biljetter och över 30 timmar inkl övernattning. Resan kostar runt 1600 kr (exkl övernattning) och närmare 3800 kr om jag valt första klass.

Lite trött är jag nog, men piggnar till när Pariskvällen slår emot mig med full kraft och när jag ser ljusstrålen från Eiffeltornet svepa över staden.

Jag är besviken över att det är så omständigt med alla tågbyten. Jag är besviken över att  tåget har fått stå tillbaka för flyget och att inte samma konkurrensvillkor gäller för båda. Tåget är ett bra alternativ för kortare resor inom ett land men mycket mer måste göras för att det också ska bli ett alternativ för de längre resorna. Idag är långa kontinentala tågresor mer för de välbeställda och de som har gott om tid.

Det är hög tid att Europa, med sitt täta järnvägsnät, börjar prioritera miljövänligt resande och underlättar för dem som vill välja tåget. En första åtgärd borde vara att synkronisera de europeiska tidtabellerna så långt möjligt, det gäller också SJ. En andra åtgärd borde vara att sluta subventionera flyget och använda pengarna för att modernisera tågstationerna och inrätta bekväma lounger och mötesplatser.

Paris ligger i framkant vad gäller miljötänk, mycket tack vare en driven borgmästarinna. Hon kunde öka tempot i klimatarbetet genom att belöna turister som kommer med tåg till staden från ett annat land med gratis kollektivtrafik i, säg en vecka. Alla skulle uppskatta denna generösa gest, helt naturlig för en stad med fallenhet för grandeur och esprit. Ok, jag skriver till henne.

Jag har försökt att resa med gott samvete, men det visade sig vara varken smidigt eller bekvämt. Politiker och företag måste möjliggöra för oss resenärer att resa klimatsmart, annars är risken att klimatavtalet bara blir en souffle’  –  ser bra ut men mest fylld med luft.

Klimatet är vår tids ödesfråga. Det går inte längre att gömma huvudet i sanden, eller säga att vi inget visste.

Helle Reeder, gästbloggare

SJ måste anstränga sig mer, klimatförändringen känner inga landsgränser.

I samband med att artikeln skrevs bad jag få SJ:s motivering till varför inte nattåget från Stockholm till Köpenhamn kan anlända tidigare så att man kan fortsätta direkt till Paris, eller överhuvudtaget söderut på kontinenten, och spara tid.  

SJ:s svar:

Det finns inga direkta hinder för att nattåget skulle ankomma till Malmö tidigare så att man hinner med avgången från Köpenhamn till Hamburg..

….Att planera tågtrafik är ett avancerat pussel att lägga, och att ändra tidtabellen får stora konsekvenser i hela trafiksystemet. Hypotetiskt kan vi planera så att en avgång matchas med en avgång till Berlin, men påföljden kan bli att anslutningar till bussar och lokaltrafik i Sverige bryts med stor påverkan på väldigt många resenärer. Vårt primära fokus är att, så långt det är möjligt, säkerställa anslutningar i Sverige.

Jag frågade också vad SJ menar med  “ett hållbart samhälle” och “brett samhällsperspektiv” som företaget skriver på sin hemsida. Gäller det bara Sverige?

SJ:s svar:

Ja, det stämmer att SJs fokus ligger på den svenska marknaden. Uppdraget från vår ägare (svenska staten) är att driva lönsam persontrafik på järnväg och att erbjuda tågresor i egen regi och på uppdrag av nationella och regionala trafikmyndigheter.  

Vill du också ta tåget söderut, hör av dig till SJ; använd din röst och din vilja att resa miljövänligt! SJ måste anstränga sig mer, klimatförändringen känner inga landsgränser.

Vill du veta mer, lyssna på Johan Rockström som klargör läget i Sommar & Vinter i P1.