Gå till huvudsajt

Nya Zeeland

Eko vingårdar i Martinborough

Porten till Poppies vinkällare står på vid gavel. Bakom bardisken står självaste Poppy Hammond med välkomstdrinkar i form av musserande rosé. Fräscht och fruktigt efter en lång cykeltur på torra grusvägar. Värdinnan fyller på ishinken med en nyöppnad flaska Pinot Gris. Vingården är fruktansvärt eftertraktat av den bröllopsyra som svept in över Martinborough och det brukar skålas för fullt i kärlekens namn. Idag är det bara några gladlynta vinentusiaster som flockas kring baren. Precis som många andra mindre gårdar i Martinborough finns deras viner endast i den egna källaren.

– Jag gör bara de viner som jag själv tycker om och vill dela med mig. Varje flaska har sin filosofi och historia, berättar Poppy och häller upp ett glas Riesling till två nyanlända gäster som, att döma av deras rosiga kinder, antigen spurtat hit eller redan besökt flera andra vinkällare.

Poppies är inte en 100 % ekologisk vingård, men försöker använda så lite gifter som möjligt. Vid nästa stopp, den världsberömda vingården Martinborough Vineyard, får jag dessvärre veta att de går åt motsatt håll och är i färd med att avvecklar sin ekologiska odling. Tråkigt tycker jag, men kan förnöjsamt konstatera att deras Chardonnay smakar smörpoppade bio-popcorn. Sötman sitter i länge, men inte intresset. Vi vänder och lämnar den bakåtsträvande gården. Undan för undan fylls raderna av vinrankor i med vildblomster – ett tecken på att gifterna avtar.

···

– Biologisk mångfald och hänsynsfull odling är otroligt viktigt för oss, berättar Nakhesa Hammat som tar hand om vinkällaren på Ata Rangi.

Ata Rangis vakthund håller uppsikt över vinlådorna.

2014 försågs Ata Rangi med ekologisk märkning och intresset är stort för omkringliggande fauna och djurliv. På den uppköpta marken Buch Block har ägarna planterat det ikoniska Rataträdet och blivit delaktiga i Project Crimson vars uppgift är att skydda den biologiska mångfalden i Nya Zeeland, speciellt Rataträdet. Ata Rangis yngre Pinot Noir Crimson* har uppkallats efter projektet och en viss procent av försäljningen går direkt till arbetet.

···

Gruset knastrar under hjulen upp till Cambridge Road Vineyard. Framme vid vinkällaren vankar ankor fram och tillbaka med tufsiga kycklingar i släptåg, ännu fler vita fjäderfän svalkar sig i vinrankornas skugga. Solen står högt på himlen och de bruna fjädrarna på tuppen, som patrullerar kring traktorn, glimmar och glänser. Inne i vinkällaren är temperaturen däremot behaglig och osten på bardisken gör sig till känna.

På Cambridge Road Vineyard planterades Martinboroughs första vinstockar av Pinot Noir och Syrah. Gården, som idag ägs av Lance och Bridie Redgwell, brukar biodynamisk odling, vilket betyder att de bara använder sig av naturliga preparat i vingården. Och som andra biodynamiska odlare är även astrologi en viktig del av verksamheten, där månens position är betydelsefull när vinrankorna besprutas med det naturliga preparatet.

– Vill du prova Transit Of Venus? undrar den unga kvinnan bakom disken.

Jag blir pepp på bara namnet och tackar gladeligen ja. Det är en Pinor Noir från 2012 som toppar alla jag provat hittills under dagen.

– Den är vegansk, tillägger hon och berättar hur de naturliga preparaten ofta bereds i kohorn, men att dessa druvor alltså inte besprutats med den metoden.

Lance och Bridie är antagligen Martinboroughs våghalsigaste vinmakare. De provar sig fram mellan olika smaker, kombinationer och tillverkningsmetoder. I vinkällaren har de en trycktank i rostfritt stål samt en ovalformad i keramik.

”My commitment is to making fine, handcrafted wines through meticulous viticulture and traditional winemaking techniques and I look forward to seeing  the legacy of our land improve over my life and handing off  something much richer to my son when the time comes”. – Lance

 

*Not – Ata Rangis Pinot Noir Crimson finns att köpa på Systembolaget för den som är intresserad.

Korken upp för vinlandet Nya Zeeland – Marlborough

Nya Zeeland har tagit steget in i vinvärlden, och idag finns det mycket mer än blott Sauvignon blanc från Marlborough att se fram emot. Från syd till nord finns fler än tio vindistrikt att upptäcka. Jag tog mig an tre av dessa och besökte Nya Zeelands bästa ekologiska och biodynamiska vingårdar. Låt mig presentera..

Marlborough

Jag hade sett fram emot en stilla cykeltur på grusvägar mellan rader av vinrankor och böljande lavendelfält. Istället stod vi inför ett grönt industrilandskap med milslånga raksträckor av asfalterad motorväg, och till vårt förfogande en liten vägren. Staden Blenheim, vid vindistriktet är också den gråaste och tråkigaste stad en kan tänka sig. Jag kollar kartan och konstaterar att vingården högs upp på prioriteringslistan – den biodynamiska gården Seresin Estate – ligger längst bort.

Trots bilvägens mindre charmiga betong är landskapet omkring slående vackert. Efter första stoppet på Rock Ferry Wines börjar värmen stiga till enorma 31 grader. Ibland blir vi omkörda av minibussar med berusade turister och då kändes det ändå friskt och sunt att cykla mellan destinationerna.

blenheim-vinrankor-och-rosor

Mängder av vingårdar breder ut sig åt alla håll med bergen i fjärran som fond för den vinindustri som är Marlborough. Här finns giganterna inom Nya Zeelands tillverkning, de som satte landet på vinkartan, men som faktiskt inte började förrän på 70-talet. Det är kul att cykla förbi kända tillverkare såsom Ara Wines, Cloudy Bay Vineyards och Saint Clair Family Estate. Vi slirar dock in på den lilla familjeägda gården Te Whare Ra.

– Vi brukar jorden efter såväl ekologiska som biodynamiska metoder, med handarbete som utgångspunkt i såväl plockandet som sorteringen av druvorna, berättar tjejen bakom disken när vi snurrar glas efter glas av Gewürztraminer, Pinot Noir, Riesling, Pinot Gris och Chardonnay.

Det är en äkta undangömd pärla i myllret av vingårdar. De är inte stora nog att sälja några större delar av sitt vin utomlands, men sist jag kollade fanns fyra olika viner att hitta på Systembolagets hemsida. När vi åter svänger ut på vägen klirrar cykelväskan i takt med trampandet.

blenheim-te-whare-ra

Te Whare Ra försöker ställa om från ekologiskt till biodynamisk odling. Foto: Te Whare Ra

Sista sträckan är tuff. Jag står på pedalerna och försöker undvika alla kringspringande kalkoner på gården utanför Seresin. När den 30 gradig värmen bytts ut till en kylande vintemperatur inomhus skakar det i benen, trodde jag, men det är de facto en jordbävning som ruckar på bordet och klirrar i glasen. Hunden, som sover under bordet, verkar dock inte särskild berörd av att golvet skakar. Seresins välbalanserade Pinot Noir guppar runt i glaset en aning och sen är det över.

– Efter det här måste ni prova lite frisk Chardonnay, säger damen som med skakande händer fyller på våra glas. Hon är märkbart stressad.

– Jag flyttade hit från Christchurch efter jordbävningen 2011. Jag hade en butik mitt i stadskärnan och var nära på att dö. Mina nerver höll på att kollapsa efter den händelsen och därför flyttade jag hit för några år sedan, berättar hon och andas ut.

Vi fortsätter pratar om biodynamisk odling och provar både deras Sauvignon Blanc och mousserande rosé. Seresin är en välkänd biodynamisk gård, men jag får även veta att de haft en svensk vinmakare vid namn Richard Gabrielsson. Jag köper en flaska Sauvignon Blanc och en bok om Marlboroughs ”vinhundar”, med Seresins egen jycke poserande på framsidan.

untitled-1

På den långa vägen hem funderar jag över vinmakeriets möjligheter och jag hoppas att den bara blir än mer hållbar, och bidrar till en bättre värld för oss, djuren, naturen och framtiden. Nästa vindistrikt, Martinborough, skulle visa sig vara det jag hade hoppats av Marlborough – pittoreska grusvägar, vackra vyer och ett stillsamt samhälle.

Besökta gårdar:

Rock Ferry Wines, Te Whare Ra, Seresin Estate och Fromm Winery.