Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Okategoriserat

Volkspark Friedrichshain – Berlins gröna sköna fristad

Jag har redan sagt att Berlin är staden av parker, här finns allt. De fina välplanerade och blomsterprydda till de igenvuxna och organiska vildarna. Berlinarna vet hur de ska utnyttja den urbana naturen helt enkelt och det finns en park för alla smaker.

Det här är Volkspark Friedrichshain.

Park fiket-1.jpg
Park damm-1.jpg

Lite intressant gällande den här parken är att den genomgått många historiska förändringar. De äldsta områdena är från 1848. Parken förändrades under tiden lopp, men speciellt under och efter andra världskriget. Nazipartiet byggde flankerade utposter och bunkrar i parken och Märchenbrunnen (Sagofontänen) från 1913 var ett de få delar som överlevde bombningarna.

Skrämmande bra monsterkonst

Jag var på väg till Tempelhof och stannade upp vid ett galleri. Som ett barn pressade jag ansiktet mot fönsterrutan. Där inne levde monster; håriga, i sprakande färger, i matta toner, med vassa tänder, mekaniska plåtgubbar med ett, två, tre ögon, men samtidigt helt underbara och vackra, söta, sprudlande och tankeväckande.

En tid senare ramlar jag över ännu ett liknande galleri vid Kottbusser Tor. Monstren verkar förfölja mig. Jag fastnar för en liten krabat med en kudde tryckt mot bröstet – ”Please” – jag faller pladask.

nocturnal-cut-out-web.jpg
Nocturnal my ass / Johan Potma

Konstnärerna som ger liv åt detta monstruösa,

Västberlins legendariska kafé och bar

När muren föll reste sig Östberlins klubb- och uteliv till sådana höjder att Västberlin aldrig kommit i fatt. Det är inte bara festen som flyttade utan även den yngre generationen, konsten, evenemangen och de nya alternativa projekten. Ibland känns det som jag aldrig sätter min fot i Västberlins yttre stadsdelar. När jag åker längst tunnelbanelinjen U1 från Warschauer Straße till Uhlandstraße känns det som att flytta sig mellan olika städer.

Dock finns det liv och rörelse bakom de stillsammare och putsade fasaderna i Charlottenburg. Tar man S-bahn till Savignyplatz är det inte långt till en massa mysiga kaféer,

(Rå)skön industrifest och matmarknad

RAW – Reichsbahnausbesserungswerk – i Friedrichshain byggdes 1867 och var en gång i tiden ett industriområde för skötsel och reparation av tåg. Idag är det ett sociokulturellt center för kreativitet, sport och nattlig förströelse. Från att ha varit en alternativ högborg för Berlinborna förlorade stället sin charm – kanske under tyngden av turismen, men idag har platsen fått ett uppsving.

Under det obeslöjade dagsljuset ligger RAW:s graffitisprayade fasaderna nakna för blickens granskning. Jag går genom det folktomma industrikomplexet. Inifrån ett lagerhus hörs skateboardshjul snurra och brädor slå i marken. På kaféet ångar det ur kaffekopparna och utanför lunkar klubbägare i färd med att blåsa rökringar och fylla på barens utbud på klubbarna Cassiopeia och Badehaus.

Historiskt kafé ur filmens värld – Inglorious Basterds

Jag är en riktig movie location hunter och det började får ungefär 6 år sedan då jag besökte Hyatt Hotel i Tokyo där en av mina favoritfilmer spelades in – Lost in Translation.

I Berlin finns mycket smått och gott inom filmvärlden, såsom Karl-Marx-Allee, öst-Berlins miljonkåkar och Alexanderplatz i filmer som Good Bye Lenin! eller Bourne Supremacy, Kaiser-Wilhelm-Gedächtnis-Kirche i filmen Himmel över Berlin (Der Himmel über Berlin), men min personliga favorit är utan tvekan Café Einstein Stammhaus.

cafe einstein.jpg

Filmen är Inglorious Basterds,

Förändringens vindar blåser i Friedrichshain

Vad är Friedrichshain för mig? Stadsdelen som är mindre forcerat, hippt och over the top. Om Kreuzberg är gammalt, ligger Friedrichshain rätt i tiden och medan Mitte och Prenzlauer Berg blivit för dyrt och uppsjåsat är hyrorna här fortfarande relativt låga, turisterna färre och squats (ockuperade hus) mer vanligt.

Squatthus-1.jpg
Lite varstans kan man se ockuperade hus. Ett besök på Rigaer Strasse kan rekommenderas.

Squattdörr-1.jpg

DDR-epoken mellan 1945 och 1990 har satt sina östtyska/sovjetiska spår i stadsdelen. Paradgatan Stalinallee började byggas i slutet av 40-talet och heter idag Karl-Marx-Allee. Det är en lång och spikrak esplanad som spränger sig igenom Friedrichshain som till stor del är byggt i en socialistisk nyklassicistisk stil.