Berghain stal vår helg..

Av Posted on Inga taggar 0

berghain2.png
Det gamla elverket som idag huserar klubbarna Berghain/Panorama bar, Kantine och Lab:oratory är, enligt många, en av världens bästa klubbar

Så snart vi vaknat lördag eftermiddag var vi igång. En första döner-kebab slank ner på väg för att möta upp några vänner.

Först ut under kvällen var en bar gömd bakom täckta fönster och en tjock trädörr i ett hörn lite längre bort från Rosenthaler Platz. Hade inte vårt sällskap vetat att det var just dit vi skulle hade vi nog aldrig ens lagt märke till stället. Stämningen var bra, folket glatt men musiken, blandade 90-tals hits var sådär.

Sibiriska vindar och virrig lokaltrafik

Av Posted on Inga taggar 0

Efter att ha tagit den första sträckan med tåg, Stockholm-Göteborg för att plocka upp min fotograf och kärlek – Johnny, satte vi oss på bussen mot Berlin.

16 timmar senare, efter ett bussbyte i Köpenhamn var vi framme vid Berlin ZOB. Klockan var strax efter 5 på morgonen och det var, om möjligt kallare än det februariväder som rådde i Sverige. Att Berlin låg i någon slags zon där kalla sibiriska vindar sveper fram hade jag inte haft en aning om då jag entusiastiskt packade väskan med vårkläder (vi skulle ju ändå 16 timmar söderut!!).

Stelfrusna hoppade vi in i en taxi efter att först ha försökt oss på att tyda virrvarret av U- och S-bahnlinjer som skulle ta oss till hotellet –

Berlin nr 1

Av Posted on Inga taggar 0

kommunistfia2.png
Checkpoint Charlie, den tidigare gränspassagen mellan öst och väst. Idag är den en populär turistattraktion. Foto: Johnny Priore

Sedan jag för första gången besökte Berlin, sommaren 2007, då för att sälja en kompis egendesignade tröjor under gaypride har jag varit förälskad i staden. Och det har inte varit någon blygsam tonårsförälskelse.. snarare en förbjuden, passionerad relation!!

Berlin bubblar, under ytan sprudlar individualismen, här tillåts du ge uttryck för alla dina djupaste önskningar utan att någon för den delen höjer på ögonbrynen.

Och det är just den känslan av att det inte finns något lock,

Plötsligt var det självklart..

Av Posted on Inga taggar 0

Det var en kall natt i december 2012, klockan närmade sig midnatt och jag, precis som så många andra hade tagit mig ut till fotbollsplanen för att se fyrverkerierna. Och där stod vi och huttrade med varsina glas barnchampagne i handen: jag, min styvfar, mina syskon, mina barn och ett hundratal grannar.

För mig återstod 6 veckor av mitt årslånga vikariat på SVT:s lokala nyhetsprogram Tvärsnytt. Mina tankar gick runt i huvudet. Vad hade jag gjort av 2012? Hade jag uppfyllt mina mål? Hade jag rest mer som jag lovat mig själv? Hade jag hittat mitt drömjobb? Knappast!