Spökhotellet på stranden..

10304427_10152307716905906_132618179045185322_n.jpg
Ett stort svitkomplex som aldrig hann bli färdigt..

Alldeles intill oss ligger ett stort hotellkomplex helt öde. Det ser ut ungefär som att någon lämnat det i all hast och att det sedan plundrats av alla som haft vägarna förbi.. på baksidan står fortfarande lekplatsen kvar men samtliga hotellrum är uppbrutna och jag kan tänka mig att allt av värde som funnits redan har forslats därifrån.

Bakom hotellet, alldeles på stranden ligger resterna av en helt fantastisk poolbar.. det är helt magiskt att gå runt här nu, trots det tragiska i förstörelsen finns det något väldigt vackert och rått över förstörelsen.

Delfin i nät

1979549_10152303288985906_3707743711463378542_n.jpg

Vi har sprungit på både det ena och det andra på senaste: vattenbufflar, krushuvade pelikaner och speedade sköldpaddor längs vägarna.. men denna morgon när jag äntligen bestämt mig för att ta upp morgonjoggen igen sprang jag, bokstavligt talat, in i en vacker delfin som sköljts upp på stranden.

10408603_10152303295555906_1075843403224106076_n.jpg

Av hacken strax ovan svansfenan att döma hade den troligtvis fastnat i ett fiskarnät och drunknat..

10635796_10152303289845906_1521779244092263467_n.jpg

De flesta som kom längs vägen stannade till och klev ur bilen för att få sig en skymt av det vackra djuret och jag sprintade hem för att hämta familjen och kameran!!

Nikos – den perfekta Kerkinivärden

Av Posted on Inga taggar 0

Vår resa hade inte varit hälften så bra om vi inte haft turen att välja en riktigt kunnig och intresserad värd för vårt boende. Utan att ha en aning om vart vi valt att spendera nätterna vid Kerkinisjön hade vi valt en av områdets mest kunniga fågelskådare – Nikos Gallios.

Tillsammans med sin fru och deras lilla son drev han gästhuset Limneo i byn Chryssochorafa, strax intill Kerkinisjön.

Årligen vallfärdar fågelentusiaster till Kerkinisjön och många av dem återkommer till Limneo varje år på grund av den trevliga och familjära atmosfären samt på grund av Nikos kunnighet och genuina intresse för fåglar.

Krushuvade pelikaner

10582882_10153145596673228_6278827090293862373_o.jpg
Jag och Spiros påväg ut på sjön.

Den här morgonen gick vi upp i gryningen för att hinna ner till Kerkinisjön fiskarbåten innan de skulle ge sig ut för att ta upp näten, Spiros och Georgios hade lovat att vi skulle få en riktig Pelikanupplevelse och de höll sitt löfte med råge!

Pelikanerna började närma sig båten så snart de börjat plocka upp näten i hopp om en och annan fisk.. snart var båten helt omringad av dessa fantastiska fåglar.

10486468_10153156820458228_2933352487518985199_n.jpg
De fantastiska krushuvade Pelikanerna är näst intill vita, under häckningstid blir dock näbbsäcken rosa!!

Att springa på en buffel..

10707988_10153243800383228_1016125225_n.jpg
Någon var lite nyfiken på oss..

Efter en stadig frukost hos Nikos på Limneo var det nu dags att ge oss ut för att försöka fånga några av alla de djur som lever runt Kerkinisjön. För området är inte enbart rikt på fåglar.. Kerkinisjön har även Greklands största vattenbuffelkoloni.

Idag hade vi turen att stöta på bufflarna precis när de kom upp ur vattnet för att beta längs flodkanten. Efter ett kort samtal med buffelherden blev vi intygade om att bufflarna är väldigt vänliga och att vi kan komma så nära som någon meter ifrån dem.

Pelikanland

10608578_10153145590673228_5069044354094327343_o.jpg
En Pelikan in på näbben.. Foto: Johnny Priore

Efter ett drygt dygn vid Mount Olympos och en känsla av att vi velat stanna betydligt längre fortsatte vi resan, den här gången norröver, förbi Ioannina och mot Kerkinisjön.

Att komma hit var verkligen en kontrast jämfört med kusten nedanför Mount Olympos där det finns så mycket turister, särskilt från baltländerna, att skyltarna främst är skrivna på Ryska och Serbokroatiska. Jämfört med det kändes Kerkinisjön som rena ödemarken!!

Vi började med att köra ett varv runt sjön för att få en uppfattning om hur stor den är,

Min barndomsdröm

frontofhouse.png
En kaffe och ett kvällsdopp innan det var dags att testa våra prut-skills på bymarknaden ;D

Ja det är nästan så att jag nyper mig själv hårt i armen när jag vaknar i vår nya lägenhet och ser rakt ut i havet där jag ligger i vår säng.

10604594_10152270964795906_7944340638552721444_o.jpg
Rätt ok sängvy, tycker ni inte?? =)

Sedan liten har dragningen hit – till mitt andra hem varit så stark att jag vetat att jag en gång måste återvända. Den enda platsen på jorden jag faktiskt kan kalla mitt hem, där jag känner att jag har mina rötter,

Ett hem för gudarna – Mount Olympos

IMG_2224.png
Vattenfallen vid Olympos..

Efter ett hett dygn vid Meteora både under solen och i vilda diskussioner skulle det nu bli skönt att ta oss till högre, svalare höjder. Till lummiga skogar, magiska vattenfall och vackra solnedgångar.

Vi tog landsvägen runt bergen mot kusten och var framme vid Mount Olympos några timmar innan solnedgången. Snart hade vi hittat en övernattningsplats i kuststaden Litochoro, ett litet B&B inhyst i ett äldre pars villa. Och efter en efterlängtad gyrossupé lade vi oss tidigt för att orka med en heldag fylld av naturupplevelser!!