Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Fann lugnet på ett berg i Santa Fe

Av Posted on Inga taggar 0

Jag delade den här berättelsen på min privata facebooksida och många trodde att jag fått en panikångestattack, vilket kanske inte är helt otroligt med tanke på hur svårt det var att beskriva den här fantastiska känslan. Det var nästan magiskt, nästan utomkroppsligt:

Jag har försökt att få lugn inom mig så länge men inte lyckats.. det har varit jobb, stress och annat som gjort att jag hela tiden gått på högvarv.. ingen skillnad under min resa till Santa Fe som började med att jag tagit med mig fel kabel till mikrofonen, ja man kan förstå paniken när man en halvtimme innan den första intervjun står och bankar på närmaste elektronikbutik för musikinstrument. Allt slutade dock bra.

Men varje ledig stund jag hade så turistade jag. En kväll hade jag inget jag kom på att jag ville göra just då och jag kände hur hela min kropp värkte, mitt skinn (som jag bränt) värkte, min själ kanske mest av allt. Jag märkte hur fullständigt utpumpad jag var. Jag hade aldrig varit på spa innan men bokade en behandling och körde 30 min upp i bergen för att komma till Ten Thousand Waves Spa.

Foto: Ten thousand Waves Spa

När jag fått byta om visades jag in i deras japanska trädgård där det fanns varmt fotbad och ett litet inglasat vilohus med tatamimattor, kuddar och tibetansk meditationsmusik i hörlurarna. Jag hade ca 2 timmar på mig till min olje- och saltscrub så jag gick en våning upp till den gemensamma varmpoolen för att möra mig innan behandlingen.

Foto: Ten thousand Waves Spa

Trodde jag skulle smälta bort när jag sjönk ner i det asvarma vattnet. Jag njöt. Gick upp och tog en kalldusch och sjönk ner igen. Kände hur jag blev nästan snurrig så lutade mig mot en sten och bara lät kroppen flyta i det varma vattnet. Vid det laget var jag så slut att jag förmodligen inte hade kunnat gå trappan ner till behandlingen utan att svimma.

Jag kom i skymningen och nu hade det nästan blivit mörkt. Jag satt där i det varma vattnet och njöt och blundade och var rätt nöjd med att ha åkt dit även om jag alltid får ångest annars när jag lägger pengar på lyx.. när plötsligt en (ursäkta uttrycket) ”idiot” i poolen börjar trakassera mig på ett väldigt respektlöst sätt, framför alla andra (10-15 kvinnor, män och tonåringar) som satt i poolen. Jag bara kände hur ilskan började koka inom mig. Allt jag ville var att få en stunds lugn och ro, avslappning. Jag hade betalat för att få just det – lugn – och så sitter en idiot där och tror att han har rätt att störa mig, inkräkta på min tid!!! Och jag tänkte att jag fan inte ge honom en blick, en nypa luft, inget, nada..

Idioten fortsatte, jag gick upp tog en kalldusch och sjönk ner i poolen på andra sidan bredvid en äldre man som skrattade till och nickade manande mot idioten andra änden. ALLA hade hört hans närmanden..

Till slut var jag så borta av ilska och värme att jag fick för mig att de ropat upp mitt namn så jag irrade mig ner men hade över en timme kvar till min behandling så personalen visade mig in i det japanska vilohuset.

Foto: Ten thousand Waves Spa

”vi väcker dig när det är din tur, vila en stund”

Jag fick lägga mig på kuddar på tatamimattorna på golvet, fick en tunn filt över mig och ett par hörlurar med meditationsmusik. Jag trodde jag skulle somna direkt..

Men när jag låg där och försökte slappna av, med min blick fäst vid den elektroniska japan-inspirerade glödlampan i taket så blev jag plötsligt medveten om mina andetag. Jag kunde inte dra djupa andetag, jag kunde inte andas djupt. Det tog liksom stopp och det värkte i hela kroppen, jag började känna min smärta i benen, i fötterna, i bröstet, i huvudet, i ögonen. Alla intryck jag upplevt under den senaste tiden fladdrade i snabba små flashar framför mina ögon. Alla människor jag sett och träffat, allt de sagt till mig, bra som dåligt och jag kämpade för att kunna fortsätta andas djupt. Alla känslor bara sköljde över mig och jag började gråta. Det bara rann ur mig. Tårarna sprutade.

Jag andades, försökte tänka på ingenting och grät i säkert 30 minuter. Plötsligt började jag känna det som att smärtan i de olika delarna av min kropp slet sig loss och lyfte och försvann ut med tårarna. Jag kände mig lättare, kunde andas djupare och låg kvar tills jag kände totalt lugn. För första gången på många år, fann jag det där, på ett berg i Santa Fe, i en miljö jag vanligtvis aldrig vistas i. Till slut var jag så avslappnad att jag kände att jag skulle kunna somna, men istället för att göra det gick det en våg av energi i min kropp och jag kände mig klar. Jag reste mig upp och var som pånyfödd, som om jag sovit 10 timmar i sträck.

För mig var det en helt otrolig upplevelse som jag kommer att bära med mig länge och försöka att återkomma till så ofta det går, tyvärr kände jag redan första dagen jag var hemma hur andningen började fastna i bröstet igen. Men jag har insett att jag måste försöka hitta tillbaka till det där läget, den känslan lite oftare.

OBS!! Alla eventuella kopplingar till religiösa upplevelser eller till ”en vanlig spaupplevelse” undanbedes. jag är varken religiös, särskilt spirituell eller någon som kommer fortsätta att gå på span regelbundet. Det här var en möjlighet att få en paus och upptäckta hur mycket stress som fastnat i min kropp och att jag måste göra något åt det och jag tackar idioten för det för utan att han hade gjort mig så jävla förbannad så hade nog inte upplevelsen varit så stark. och jag hade inte förstått vad jag måste ändra på..