Månadsarkiv november 2013

Är guidebokens tid förbi? Behöver vi tryckta guideböcker när allt finns ett par knapptryckningar bort i din smarta mobil? Detta diskuterade jag i P1:s Studio Ett igår, med anledning av en kass Umeåguide på Lonely Planets webb.

Nyligen blev Sverige världens fjärde bästa resmål 2014 enligt reseguideförlaget Lonely Planet. En av anledningarna till att Sverige ligger så högt i deras ranking beror på att Umeå är kulturhuvudstad nästa år, men i Lonely Planets reseguide om Umeå finns det inga tips om kulturlivet i Umeå, alla festivaler eller Norrlandsoperan.

Reseguiden rekommenderar istället bland annat ett kafé som lagt ned och ett rederi som inte länger existerar.

För 500 år sedan reste Pratap Rudra Deb från Rajasthan till Jagannathtemplet i den heliga staden Puri i östra Indien. Pilgrimsfärden slutade med att han blev kvar och fick ett eget område 15 mil bort att regera på egen hand. Så grundades Dhenkanal, som blev ett av de 565 vicekungadömen, som styrde Indien under först mogulernas och sedan britternas överhöghet – ända fram till Indiens självständighet vid midnatt 15 augusti 1947.

Pratab Rudra Debs arvtagare, en släkting i rakt nedstigande led, bor fortfarande i kungliga palatset Ghar Dhenkanal. Men idag är Dhenkanal inget kungadöme, utan ett distrikt i delstaten Orissa i republiken Indien.

Idag är det premiär för Radio Vagabond. Din reseradionakanal! Ja, äntligen har vi börjat med vår poddcast. varannan vecka ett nytt avsnitt. Första avsnittet sänds ut idag. Ämnet? Indien!

Var finns Indiens mest spännande reseupplevelser? frågar sig jag och SVT:s Indienkorrespondent Malin Mendel Westberg. I vår en timme långa poddcast pratar vi om att resa i Goa, Rajasthan, Kerala, Mumbai och andra indiska platser – och också om bästa och sämsta reseupplevelser, samtidigt som vi avverkar svenskarnas värsta farhågor om Indien, som rädslan för att bli magsjuk.

Lyssna!
Avsnitt 1: Indien.

Hotel Watson idag till vänster, reklam för Taj Mahal Hotel från 1910 till höger.

Skulle du vilja bo på hotellet på bilden till vänster? Nej, eller hur! Förfallet, svartmögligt, gistet. Hotel Watson heter det, och det ligger på Fuller Road i Bombay. Eller hette, eftersom det stängt sedan det dött sot- och mögeldöden.

Hotel Watsons historia är en bitterljuv saga. Indiern Jamset-ji Tata kom hit en dag när förra seklet var ungt och ville checka in. Det fick han inte. Hotellet hade på den tiden en strikt white-only-princip. Herr Tata var brun – så det gick inte för sig.

Trots raseriet fruktar ingen gudinnan Kali. Tvärtom.

Just nu leder jag en grupp underbart nyfikna Vagabondläsare på en rundresa i Indien: Calcutta–Orissa–Bombay.

Här i Calcutta (Kolkata) firas i dagarna fem Diwali så det står härliga till. Smällare, fyrverkerier, musik, hus draperade i ljusslingor och så – eftersom vi befinner oss i just Calcutta – altare med inte bara välståndets gudinna Lakshmi och undanröjaren av alla hinder, guden Ganesha, utan också Kali, den kvinnliga kraften som är både aggressiv, självsvåldig och ömsint – se där en en kvinnobild som går på tvärs med jungfru Maria. På bilden,

Glad och mobilfri premiärminister.

Indien är landet där det finns fler mobiltelefoner än toaletter. 900 miljoner abonnemang, sägs det. Det innebär att nästan alla indier har en mobil, eftersom landets befolkning är 1,2 miljarder. Men det är inte sant. Många har två abonnemang, en del ännu fler. Exempelvis är det vanligt att unga tjejer har två abonnemang: ett som deras mamma och pappa kan ringa på och ett för alla vänner, eventuell pojkvän (ajabaja) och andra som man vill hemlighålla för sin konservativa familj.

En extra mobil – ett sätt att undslippa patriarkala traditioner som går ut på att kontrollera ogifta kvinnor så att de inte gör nåt odygdigt och blir svåra att gifta bort.

Morgon i världens äldsta stad. Från balkongen på Ganpati Guesthouse ser jag båtarna som ros med turister i aktern, de badande pilgrimerna och tusen solkatter som glittrar i morgonsolen. Går ner till Ganges, flodernas flod och bort till Dasaswamedh Gath.

Våren 1963 kom beatpoeten Allen Ginsberg till Varanasi tillsammans med författarkollegan Peter Orlovsky. På ett hustak satt de och rökte illegala substanser, matade apor med bananer och tittade ut över trapporna mot Ganges. I dikten The Rain on Dasaswamedh Ghat, skildrar han vad han såg med den fotografiskt panorerande stil som var så typisk för beatlitteraturen:

Today on a balcony in shorts leaning on iron rail I watched the leper who sat hidden behind a bicycle,