Månadsarkiv augusti 2015

Kung Ashoka styrde Mauryariket i norra Indien på 200-talet f Kr. Efter slaget om Kalinga (dagens Odisha) blev han pacifist och buddist. Ingen vet hur han såg ut. Men här är en gissning.

Nu fortsätter Indienskolan för alla er som för första gången ska resa till Indien eller redan varit där, utan att ha läst på, eller fattat vad ni har sett. Idag blir det viktiga årtal i Indiens historia från tidernas begynnelse fram till självständigheten 1947 (imorgon fortsätter vi med tiden från 1947 fram till idag):

Från Induskultur till självständighet
2800–2600 f Kr: De första bosättningarna i och runt Indusdalen i det som i dag är Pakistan och de indiska delstaterna Gujarat,

Här fortsätter Indienbloggens grundkurs i indisk kultur för förstagångsresenärer.

Hur träffas indier som ska ingå äktenskap och hur ser ett indiskt bröllop ut?

Vi börjar bakifrån, med bröllopet:

Bombay. Jag vet att Sanjay till vardags klär sig i t-tröja och jeans, eller möjligtvis chinos. Men i dag ska han gifta sig och han är klädd som en maharaja. Lång sidenkurta (skjorta som går till knäna) med guldbrodyr, orange turban med plym och glittriga sandaler med en spira längst fram.

Sunita är heller ingen klädtraditionalist. Man ser henne mest i slitna jeans och en tajt top och kanske en grå kavaj när hon kör sin skoter genom den hektiska Bombaytrafiken.

Temple Road i Puri. Foto Per J Andersson

Om du ska resa i Indien och vill hänga med. Om du läser indiska dagstidningar och veckomagasin som India Today och Outlook och inte fattar vad där står. Här är lite fakta och några termer som är bra att hålla koll på – så att du fattar vad du läser.

Varsågod, här är grundkursen att skriva ut och packa ner i handbagaget och kanske ögna på flyget ner:

Adivasis. Samlingsbegrepp för Indiens stamfolk. Finns utspridda över hela landet. Ofta kommer de i kläm när det moderna indiska samhället expanderar – och börjar expropriera för skogsavverkning,

Jag i Bangalore 1986.

Jag minns att jag som barn, fem, sex år gammal kanske, älskade plottriga rum som bjöd med många olika intryck. Proppfulla bokhyllor med böcker i olika färger på ryggarna, udda souvenirer, rostiga spikar och gamla vardagsföremål från olika tidsåldrar.

Indien är som de där bokhyllorna. I ett blickfång: brokigt, rörigt, fullt av intryck, hisnande färgblandningar, företeelser från olika epoker sida vid sida.

Jag vet ingen annan plats på jorden som känns så olik vår värld och samtidigt är så trygg. Jag är ständigt omgiven av människor. Indien behöver inte som Kina en järnhård maktapparat som slår till som en rävsax över medborgare som tar felsteg.

Akbar den store. En tolerant muslimsk kejsare som ville få stopp på motsättningarna mellan religionerna.

I 300 år styrdes stora delar av Indien av en muslimsk härskarätt från dagens Uzbekistan i Centralasien. Mogulerna, som de kallades, är fortfarande ett rött skynke för många hinduer, eftersom de lät riva hinduiska tempel för att uppföra moskéer på samma plats. Å andra sidan är man också stolt över de monument som de lät uppföra: som mausoleet Taj Mahal, som blivit en symbol för Indien.

Men så var det Akbar, den toleranta muslimska härskaren som ville att alla religioner skulle samarbeta och till och med hittade på en egen religion där alla skulle kunna samlas för andlig spis.

Glad indisk elefant. Foto: Per J Andersson

Det är lätt att tänka att att allt bara blir sämre. Men höjer du blicken och ser på din omgivning ur ett längre perspektiv märker du att historiens stora långsamma dyningar gungar åt rätt håll.

I Indien har fattigdomen minskat kraftigt de senaste decennierna samtidigt som läs- och skrivkunnigheten skjutit i höjden och praktiskt taget alla hälsotal förbättrats. Indierna är idag mer välnärda, friskare och kunnigare än tidigare. Visst finns det också oroande tecken, som ökad miljöförstörning och ovarsam exploatering av naturen som hotar landets ursprungsfolk.

Turismen till Indien ökar också.

Indian Railways har världens längsta nationella järnvägsnät och är världens största arbetsgivare med cirka en miljon anställda.

Tågresorna fick mig att se Indien.

På tågen hamnade jag i långa konversationer om livet i det främmande landet tillsammans med nyfikna engelskspråkiga medelklassindier. I timmar satt vi och pratade, bjöd varandra på jordnötter och drack hett te medan vi dunkade förbi bränd röd jord, gula vetefält, på broar över breda bruna floder. Det fanns indier som hade drömmar, värderingar och idéer som liknande mina, eller som åtminstone utrycktes på ett sätt så att jag kunde få en inblick i dem.