Månadsarkiv november 2015

En av världens mäktigaste floder, Brahmaputra, flyter genom Assam i nordöstra Indien.

Buddistiska kloster och snötäckta berg. En av världens mäktigaste floder, midjehögt elefantgräs och tusentals enhornade pansarnoshörningar. Tjejfotboll, kammarkörer, hårdrock, kommunister och minoritetsfolk.

För ett år sedan var jag på turistkonferensen The 3rd International Tourism Mart for India’s northeast region i Shillong i Meghalaya, delstaten i nordöstra Indien vars namn betyder närmast molnen. Där mötte jag folk också från alla de andra delstaterna i regionen: Assam, Arunachal Pradesh, Nagaland, Tripura, Mizoram, Manipur och Sikkim.

Jag hade det på känn, men då fick jag det bekräftat.

När jag kommer till den indiska staden Ahmednagar har monsunregnen börjat falla.
– Du kommer med det fina vädret! säger en man glatt under sitt paraply och tar ett danssteg i en vattenpöl så att det stänker upp på hans byxben.
Regnet vräker ner från blygrå moln. Lerbruna vattenpölar växer till övergödda sjöar. Rännstenarna förvandlas till skitiga bäckar. Folk springer med pappskivor som skydd över huvudena.
Jag undrar vad han menar med det fina vädret.
Och han svarar:
– Det härliga regnet förstås.

Hälften av Indiens befolkning jobbar i jordbruket. En majoritet av åkrarna är inte konstbevattnade,

På eftermiddagen nu på onsdag 25 november berättar jag och visar ett bildspel på biografen Victoria i Stockholm om att resa i Indien och om hur landet förändrats sedan jag först besökte landet för 32 år sedan.

Föredraget är döpt, precis som min och fotograf Håkan Elofssons reportagebok från 2007, till Indien – elefanten som började dansa

USP: Om några år beräknas Indiens ekonomi vara den tredje största i världen. Moderniseringen till trots har Indien ett motståndskraftigt kulturellt och socialt arv, på gott och ont.

När: Onsdag 25/11 | 190 kr | 13.00–ca 15.00
Var: Biografen Victoria,

Juhu Beach i Bombay. Foto: Per J Andersson

På väg till Indien? Glöm inte att packa en bunt skönlitterära böcker. Här är några av de allra bästa, som alla utspelar sig i eller runtom Bombay.

Jag har precis landat i Bombay och min hjärna bombarderas med de mest extrema uttryck som livet kan bjuda på.
Glittrande lyxhotell och sotiga slumkåkar, eleganta rosa flamingofåglar som vadar i äckligt brunt vatten, knirrknarrande kärror dragna av oxar framför reklamplakat för smartphones, barfota gatupojkar i trasiga kläder som säljer chicklit-litteratur.
Vart jag än vänder mig: motsatspar.

Alla storstäder är schizofrena,

Sampat Pal Devi och hennes rosa gäng.

I Jules Vernes roman Jorden runt på 80 dagar blir Phileas Fogg vittne till hur en indisk kvinna bärs iväg för att brännas till döds på bålet där hennes avlidne make, maharajan av Bundelkhand, snart ska kremeras.
Änkebränning var en grym sed som numera är praktiskt taget utrotad. Men patriarkatet lever dessvärre vidare.

För tio år sedan blev Sampat Pal Devi vittne till hur en man i byn slog sin hustru medan folk gick förbi utan att ingripa. Det var en lika sorglig som vanlig syn, som man i byn slutat reagera på.

Västerviks-Tidningen idag. Man blir lite stolt.

Igår kväll var jag i Västervik och pratade om min egen kärleksrelation med Indien, som ibland krisar, men oftast är fin, och indiska Pikejs kärlek till svenska Lotta, som jag skrivit om i dokumentärromanen New Delhi–Borås.

Att sitta på tåget en grå novembertisdag för att kliva av i en småstad och prata om ett land och en bok på stadens bibliotek fyller mig med blandade känslor.

Självfallet tycker jag att det ska få bli kul att prata om det som engagerar mig mest här i världen. Jag är fortfarande,

Sedan urminnes tider har patriarkatet härskat i delstaterna Haryana och Punjab i nordvästra Indien. När man läser om hedersmord, abortering av flickfoster, sexuella övergrepp och kvinnounderskott i befolkningen kommer exemplen ofta … just härifrån.
Men från Indiens patriarkala hjärtland, från de uråldriga jordbruksbygderna där machostriderna i indiska eposet Mahabharata utspelade sig, kommer nu signaler om förändring.
För några år sedan blev Ashobi Khan, en 47-årig illitterat kvinna, ordförande i byrådet i den lilla byn Nimkheda i Haryana. Inte nog med det. De övriga nio demokratiskt valda ledamöterna är numera också … kvinnor. Det blev en rockad efter senaste valet: från 100 procent män till 100 procent kvinnor.