Månadsarkiv december 2016

Dev Patel som den vuxne Saroo i Lion.

Saroo bor med sin ensamstående mamma, storebror och lillasyster i en by i centrala Indien. Mamman jobbar i ett stenbrott. Saroo, som bara är fem år, hjälper storebror med olika småjobb och påhugg, som att sno stenkol från godstågen. En kväll ger de båda bröderna sig iväg för att leta dagsverken i en intilliggande stad. Men det är mitt i natten och Saroo är trött och storebrodern lämnar honom på en bänk på tågperrongen för att sova tills dagen gryr.

– Gå ingenstans,

Mitt i sommaren för drygt fyra år sedan gick min mamma bort. Strax efter att vi tagit farväl av hennes där hon låg nedbäddad i skjuksängen med det fladdrande skenet från ett levande ljus på sängbordet forslades hon bort av begravningsbyrån till en efter-döden-hantering dold för våra blickar.

Jag minns männen från begravningsfirman som smög in i korridorerna på hospiset för att hämta de avlidna och ta dem till kylrummet eller krematoriet. Männen tittade ängsligt på mig, som om de var oroliga för att jag skulle tycka illa om att de, dödens hantlangare,

Igår ansökte jag för första om turistvisum online, e-turistvisum – eller e-Tourist Visa (eTV) – som indiska regeringen valt att kalla det. E-visumet för oss med svenska pass infördes redan 15 augusti 2015, men min senaste Indienresa (i januari i år) varade längre än en månad, och då måste man fortfarande ansöka om visum över disk eller per post hos indiska visumkontoret som sköts av indiska it-företaget Cox & Kings. Bor man i Stockholm, Umeå eller Malmö, där man har kontor, går det ju smidigt, men att skicka pass och ansökan med posten känns ju lite bökigare.

Hon kallade så. Mamma. Eller Amma som man säger i Indien. Fast egentligen hette hon Jayalalithaa Jayaram. Och nu är hon död. Hon dog häromdagen i sviterna av en hjärtattack på Apollo Hospital i Chennai, residensstad i sydindiska delstaten Tamil Nadu.

Hennes barn sörjer. Inte bara hennes biologiska avfällingar. Utan också många av hennes väljare, som på så sätt och vis såg sig som hennes barn.

Många av dem var fattiga, lågkastiga kvinnor som tyckte att Ammas välvilja var lika stor som den omsorgsfulla och vårdande moderns. Såg ni tevebilderna från entrén till sjukhuset?  

Hurra! Nu har den kommit från tryck.I min nya bok För den som reser är världen vacker (Ordfront förlag) funderar jag över olika aspekter på resandet. Ibland är det äventyret som lockar. Andra gånger det ovana, bisarra eller uppskakande. Själv älskar jag att släppa förtöjningarna och ge mig ut i verkligheten bortom turistorterna – och vad som händer då skriver jag om i boken.

Sedan våra förfäder klättrade ner från träden har mänskligheten under större delen av sin historia befunnit sig i rörelse, flyttat omkring, jagat och samlat, levt som nomader,

Att resa till Indien är lyxigt. Och då menar jag inte lyx i traditionell bemärkelse. det är inte Indiens lyxhotell och guldkrogar som lockar mig. Nej, det är att promenerar på en myllrande indisk stadsgata och höra böneutropen från moskén och sången från det hinduiska templet och känna en total närvaro.

Om detta har jag gjort ett inslag i Tankar för dagen i Sveriges Radio P1. Lyssna här.