Alla inlägg avIngrid Tollgerdt-Andersson

Forskning visar att den personlighet vi har som 18-åringar håller genom livet. Däremot förändras och utvecklas vi. Ju mera öppen man är för nyheter desto mera vidgas perspektiven.

En upplevelse som berörde och påverkade mig starkt var den tur vi gjorde till olika små bergsbyar i Laos. Eftersom vår chaufför inte kunde ett enda ord engelska fick vi känna av stämningen och kommunicera genom kroppsspråket! Byarna var så oexploaterade att man inte ens sålde något hantverk. Stämningen. Stillhet och tystnad. Var som att förflyttas långt bak i tiden. Inga bilar. Vägen dit – en gropig stig – det var ett under att den lilla jeepen kunde ta sig fram.

Stannar kvar i Luang Prabang. En gyllene stad som omfattas av en sällan skådad ödmjukhet och vänlighet. Extremt tryggt. Här låser man inte sin cykel! Läste en gång i Tokyo Post att ska du åka till den mest berörande platsen i världen – åk till Laos och Luang Prabang. Ja det är onekligen en plats som berör- den gamla huvudstaden i Laos. Kommer att bli en del därifrån, men börjar med maten!

Ett underbart kök – en mix av franskt och Laokök. De första kvällarna hamnade vi på spännande restauranger med franskinspirerat kök. Utsökt mat – fann goda vänner som Luik från Holland –

Själv tillhör jag dem som gärna undviker det svenska på mina resor. Skulle aldrig drömma om att dricka svensk kaffe eller äta svenska varor när jag är i väg. Vill testa det inhemska och helst möta människor som kan bidra med erfarenheter från andra kulturer. Men ibland känns det svenska så långt borta att det nästan blir lite exotiskt.

Som nu i Perth. Så fort vi berättade att vi kom från Sverige sa människor – å då måste ni prova Miss Maudes svenska restaurang och kafé. Smörgåsbord, sa Jeff entusiastiskt. Hur läckert som helst och deras Prinsesstårta. Efter X antal lyriska tips om just Miss Maudes gick vi dit.

Så snabbt det går att landa i vardagen – föreläste om ledarskap i fredags och det kändes nästan som vanligt. Varför bara ”nästan”? Jo, för att varje resa man gör, alla möten, allt man upplever, äter och dricker förändrar ens innersta lite grann – vyerna vidgas och man ser världen med delvis nya ögon. Det är det som fascinerar och gör att resandet trollbinder en. Ju mera man reser desto mera villl man se och uppleva.

Ens litenhet inför naturen känns påtaglig i Australien med alla fantastiska natursscener – frodig grönska, exotiska blommor, vinodlingar, öken, klippformationer och så havet!

Efter en omtumlande och helt underbar resa är vi tillbaka på svensk mark -vardagen knackar på dörren. Vad gör man med alla minnen, alla upplevelser och hur påverkas man av resandet? Bilder och filmer så klart, men hur är det inuti en? Det som förändrar och utvecklar och gör att man ser och upplever livet på ett nytt sätt. Relationer, jobbet, maten och allt annat som tillhör vår vardag.

Här i bloggen kommer jag att lyfta fram reseupplevelser som påverkat det inre, utvecklat och förändrat. Berätta och tipsa om resmål, platser, människor, hotell och restauranger i världen som ger en särskild upplevelse och som berör ens inre!

Vår långa, helt fantastiska och underbara, resa närmar sig slutet. Känns vemodigt även om det klart blir kul att komma hem till nära och kära. All planering, allt sparande och så är det snart slut!!!??

Hur säger man farväl? I Rio blir det havet och stränderna som får symbolisera ”Adios” -Good Bye -Arrividerci -Auf Wiederssen – På återseende!

Solnedgången vid Arpoador -klippan som skjuter ut i havet mellan Ipanea och Copacaban fyller en med glädje och känslan av litenhet inför naturens skönhet. Hand i hand promenerar vi längs Copacabana. Det har börjat mörkna. Marknaden med allsköns fotbollsprylar är klart öppen.

Besökte den spännande katedralen i Rio – Sao Sebastiao – och det kan inte hjälpas – man blir berörd och hänförd. Sankt Sebastian -Rios skyddshelgon har fått ge namn åt denna intressanta arkitektoniska skapelse.

En bit från katedralen kunde man ta spårvagnen till Santa Teresa förra gången vi var här, men nu visar det sig att spårvagnen vilar. För några år sedan inträffade en svår olycka. Chauffören och några passagerare omkom. Den gråtande spårvagnen är numera symbol i Santa Teresa – en av de mera förtjusande stadsdelarna i Rio där hon klättar upp för bergen. Vilken härlig stämning.

På många sätt är Rio en enda lång nöjeskavalkad – samba och fotboll på stranden, rytm och musik i varje gathörn. Är man sugen på bar- och nattliv så finns det i princip överallt. Som europé är det lätt att visas till lite ”halvtråkiga” ställen avsedda enbart för turister, men det finns annat om man vågar testa lite ”snälla” gränser. Rio Scenarium är ett sådant ställe – underbart kul bar med fantastisk vibrerande stämning – korad till en världens bästa musikbarer – en hel del turister även om inhemska också söker sig hit. Caprihinan där är oslagbar. Framåt natten är det omöjligt att inte låta sig ryckas med i denna extrema stämning!

Brasilens nationalrätt – feijoadas -en gryta med bönor, ox- och fläskkött har sitt ursprung i Portugal – ljuvligt god. Den kan ätas på små lokala restauranger, men även i finare sällskap. Gäller många av matupplevelserna i Rio. All världens kök finns i de mest skilda förklädnader! Är själv ingen köttälskare, men att äta en fin brasiliansk biff tangerar smaken av den argentinska och den chilenska. Gräs, sol och kryddor- man känner verkligen att djuren uppföds med naturligt bete och utan fångenskap.

Vårt favoritdistrikt för mat har blivit Leblon. Ganska långt från hotellet, men tack och lov är taxi billigt.

Rio är en helt fantastisk stad – bjuder på allt! Oslagbar skönhet med berg och kritvita stränder -eucalyptosfärgad grönska blandad med blommor -rosa -gula -lila -orange och röda. Hela färgpaljetten är representerad Sensuella rytmer -ofattbar rikedom – vanliga liv – och så favelorna. Ett annat liv!

Åkt med Marceols favelatur tidigare och den kan varmt rekommenderas. Guiderna har stor kunskap, goda kontakter och grupperna är små. Känns äkta. Fascinerande att träffa skolbarn, besöka dagis, skolor och verksamheter. Lär mig så mycket – och som alltid – fördomar bekräftas inte heller denna gången!

Man ska inte glömma att många av de som arbetar på hotell,