Så här ska en barvagn se ut på ett av Sveriges populäraste turisttåg, om Tågbloggaren får bestämma.
Nattåget Stockholm–Narvik har körts av SJ de senaste 12 åren. Men nu har det statliga svenska tågbolaget förlorat upphandlingen av Norrlandstrafiken. Vinnare är istället Vy Tåg som ägs av Vy som i sin tur ägs av norska staten. Från luciadagen i år tar det norskägda tågbolaget över Sveriges längsta, äldsta och numera enda året runt-trafikerade internationella nattågslinje.
Samtidigt tar SJ i sommar över Dovrebanen mellan Oslo och Trondheim via Dombås och Nordlandsbanen mellan Tromsö och Bodö.
Vy Tåg är inte noviser på linjen. Tidigare hette tågbolaget Tågkompaniet och körde Stockholm–Narvik-tåget mellan 2000 och 2003. Jag åkte till Abisko och Narvik med dem då. De hade en mysig restaurangvagn och dessutom en barvagn med glastak, som kom från Tyskland och påminde om amerikanska Amtraks så kallade observation cars.
Drömmen vore om just restaurang- och barverksamheten uppgraderades några snäpp. För även om SJ:s ligg och sovvagnar håller bra kvalitet och trafiken varit pålitlig så har de restaurangvagnar man skickat med från Stockholm norrut känts mer som ett straff än en service.
Restaurangvagnarna på SJ-tågen gör ingen människa glad. De är funktionellt inredd med fanér med plastkänsla på väggarna och syntetiska laminatskivor på borden, utformat så att det ska likna furu. Linoleumgolv i grått. Stolar med grått tyg. Skarpt vitt ljus från spotlights i taket lyser upp varenda vrå i vagnen och skapar en känsla av matsal på ett fängelse eller en ungdomsvårdsskola snarare än mysig restaurang på tåget som fraktar sina resenärer på den järnvägssträcka som korats till Sveriges vackraste.
Jag beställde på min senaste Narviksresa en gryta med renskav med potatismos som ”serverades” i en svart plastlåda, överdragen med genomskinlig plastfilm, som värmts i en mikrovågsugn. Servitören sträckte över den varma lådan och jag fick själv dra av plasten. Jag hällde upp ölen i ett bågnande plastglas och började äta med de sladdriga plastbesticken. Det kändes som om ingenjörerna inte bara varit ansvariga för den tekniska konstruktionen, utan också fått knäcka extra som inredningsarkitekter och servicepesonal.
Det kändes kort sagt som man försökt skrämma bort turisterna, inte locka hit dem.
Så jag har hopp om ett återtåg för gamla tyska barvagnar med glastak som man till och med kanske kan se norrsken från. Vilken turistmagnet de skulle kunna bli!
Det skulle ju kunna räcka om man hakade på glastaksbarvagnen i Boden på tågen söderifrån, och köra den till Narvik och tillbaka, eftersom det ju är den sträckan som bjuder på tjusigaste utsikten och dessutom körs på morgonen och förmiddagen, medan sträckan Stockholm–Boden går på natten då det halva året ändå är kolsvart ute.
I ett pressmeddelande säger Vy Tåg att man ska ”arbeta helhjärtat med utvecklingen av resandet på nattågen, både för affärsresande och turistresande, med extra fokus på turisttrafiken.” Vilket låter lovande.
Vy Tåg är för övrigt redan idag närvarande i Norrland genom att man kör regionaltågen åt Norrtåg, och har därmed, säger man, ”ett upparbetat nätverk och samarbete med lokala aktörer inom turistbranschen”. Dessutom har Vy-koncernen ett affärsområde som bland annat arbetar med ”att paketera resor och utveckla tjänster som tar resenärerna från dörr till dörr på ett enkelt och miljövänligt sätt”.
Det finns med andra ord anledning att hoppas.
Läs mer om nattåget Stockholm–Narvik, amerikanska utkiksvagnar och Orientexpressen – och mycket annat – i min bok Ta tåget, som du kan beställa här.
