De halvkilometerlånga dubbeldäckade tågen skulle rusa fram genom det sköna nya Grossdeutschland i 200 kilometer i timmen med upp till 4 000 passagerare.
Nazityskland hade storslagna planer för järnvägen. Storbritannien var en maritim världsmakt. Men det tyska världsimperium som Hitler planerade för sträckte sig framförallt över landområden. Därför började man planera för ett nät av extremt bredspåriga järnvägar med jättetåg som skulle bli landbackens motsvarighet till havens kryssningsfartyg.
Tusentals tyska ingenjörer jobbade i ett årtionde med projektet med en järnväg med tre meters spårbredd, mer än dubbelt så mycket som den europeiska standarden. Först och främst skulle Hamburg, Berlin och München länkas samman, men det fanns också planer på superbredspår (breitspurbahn) ända till Indien och Vladivostok.
De halvkilometerlånga dubbeldäckade tågen skulle rusa fram genom det sköna nya Grossdeutschland i 200 kilometer i timmen med upp till 4 000 passagerare. Ombord på dem planerades för restauranger, barer, en biograf med 200 platser och till och med en simbassäng. Och eftersom det var krigstider skulle supertåget också rymma en luftvärnskanon.
Men precis som med nazisternas riksarkitekt Albert Speers planer på den germanska världshuvudstaden, Welthauptstadt Germania, så lämnade aldrig tågplanerna ritborden.
De blev bara ännu ett kapitel i de imperiedrömmar som övergavs när Nazitysklands krigsframgångar vände vid Stalingrad den där svinkalla januarimånaden 1943.