Och så tänker man om när det gäller servicen och inredningen i restaurangvagnen, som faktiskt är ganska ny och just därför så grå och plastig att man nästan får utslag av obehag.
Nattåget norrut från Stockholm, det som i Sundsvall delar sig och far mot såväl Duved som Luleå, har en restaurangvagn.
Gott så! Men tyvärr gör den ingen glad.
Den är funktionellt inredd med fanér med plastkänsla på väggarna och syntetiska laminatskivor på borden, utformat så att det ska likna furu. Linoleumgolv i grått. Stolar med grått tyg. Skarpt vitt ljus från spotlights i taket lyser upp varenda vrå i vagnen och skapar en känsla av matsal på ett fängelse eller en ungdomsvårdsskola, snarare än en mysig restaurang på tåget som fraktar sina resenärer på den järnvägssträcka som korats till Sveriges vackraste. Och som under normala förhållanden är full av turister, både svenska och utländska, på väg till vandringen, skidåkningen och midnattssolen.
Senast jag reste med nattåget norrut beställde jag en gryta med renskav med potatismos som ”serverades” i en svart plastlåda, överdragen med genomskinlig plastfilm, som värmts i en mikrovågsugn. Servitören sträckte över den varma lådan och jag fick själv dra av plasten. Jag hällde upp ölen i ett bågnande plastglas och började äta med de sladdriga plastbesticken.
Det kändes som om ingenjörerna inte bara varit ansvariga för den tekniska konstruktionen, utan också fått knäcka extra som inredningsarkitekter och servicepesonal.
Så enkelt det vore och till så låg kostnad det skulle bli om man istället gjorde det lite trevligare. Som i exempelvis österrikiska ÖBB:s eller tyska Deutsche Bahns restaurangvagnar. Maten är väl ungefär den samma. Inget märkvärdigt. Men en matupplevelse handlar om så mycket mer än själva maten.
Personalen på ÖBB och Deutsche Bahn lägger upp de (förmodligen) microugnsvärmda rätterna på en tallrik av porslin och serverar vinet, ölen och all annan dricka i glas, inte plastglas, utan glas-glas. Dessutom riktiga bestick. Av metall. Inte av böjbar vit plast. Dessutom är det bordsservering, och inte självbetjäning.
När jag klagade för en SJ-medarbetare på huvudkontoret i Stockholm över denna torftighet på nattåget norrut berättade han det faktiskt inte är SJ som äger vagnarna på tåget som jag hade åkt med. Det gör Trafikverket, alltså den myndighet som sköter rälsen och resten av infrastrukturen kring järnvägen. Och som upphandlar trafiken på nattågen Stockholm–Narvik och Stockholm–Duved.
Nattågen på sträckan Stockholm-Narvik hör till Trafikverkets egen flotta av tågvagnar. Lite sjukdomsinsikt har ändå myndigheten. För i budgetunderlaget för 2021–2023 som man skickat in till till regeringen säger man att något måste göras för att höja standarden. Vagnarna är ålderstigna och slitna. Merparten av vagnarna är över 30 år.
Ambitionen var ursprungligen att renovera. Men upphandlingen avbröts då då det visade sig bli för dyrt. Nu vill Trafikverket istället att regeringen ger myndigheten möjlighet att låna pengar så att man kan skaffa sig helt nya vagnar och lok.
Fast min invändning mot restaurangvagnarna (och för den delen sov- och liggvagnarna) är inte att de känns slitna. Jag tycker att de äldsta och 30 år gamla sovvagnarna tillhör de mysigaste, med träpaneler, stål och andra rejäla material. Inte så plastigt som i de nyare vagnarna.
Mitt förslag är därför att man renoverar de gamla vagnarna så att de kan rulla säkert. Men behåller all gammal inredning. Bara putsar, lagar och målar lite.
Och så tänker man om när det gäller servicen och inredningen i restaurangvagnen, som faktiskt är ganska ny och just därför så grå och plastig att man nästan får utslag av obehag.
Hoppas Trafikverket tänker lite mer på stil och smak också när man ska upphandla nattåg från Malmö till Berlin, som regeringen anslog pengar till ifjol.
Fast då kanske österrikiska ÖBB vinner upphandlingen och kör med egna vagnar. Då löser sig servicefrågan automatiskt. Både österrikarna och tyskarna har en annan känsla för hur man med små medel förhöjer reseupplevelsen ombord.
Ta tåget
Så heter min senaste bok som är en resa tillbaka i tiden, i nutiden och in i framtiden. Och inte minst: ut i världen. Till Schweiz, Storbritannien, Norge, USA, Indien, Kina … Och hela tiden på räls. Finns att skaffa här. Och vill ni boka ett föredrag om tågsemester (för närvarande kanske ett livestreamat), kontakta mig på per@vagabond.se.
Räls
Mer tåg i media. Under coronavåren har jag och Pernilla Ståhl spelat in sex nya program ( och sedan i somras finns ytterligare fyra program att lyssna på) av radioserien Räls – om tågets roll i samhället och kulturen. Lyssna här! Eller i SR Play-appen.
