Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Tågluffa med barn – anekdoter, tips och råd

Av Posted on Inga taggar 0
Kul äventyr med barnen. Foto: Getty Images

När vi kom hem kändes det som om tiden när vi var på resande fot var det riktiga livet. Närvaron var så stor att jag idag fem månader senare minns exakt vad vi gjorde varenda en av de tjugoen dagar vi var ute.

Hur är det att tågluffa med små barn? Jag har åkt enstaka tågresor utomlands med barn från fyra månader och uppåt, men aldrig tågluffat på riktigt med småttingar. För att ta reda på hur småbarnsvänlig en tågluff kan vara i dagens Europa stämde jag därför träff med två kvinnor med färska erfarenheter av just det.

Att vuxna uppfattar världen på ett sätt och små barn på ett annat märks extra tydligt när man ger sig ut på resa. Det var uppenbart för Karin Bagge och hennes man när de tågluffade med sina fyra barn: tre pojkar och en flicka som då var tre, sex, åtta respektive tio år gamla. Resan varade i tjugoen dagar och ägde rum mitt i vintern när de stora barnen hade jullov.

Min tågluff med 11- och 16-åring. Här framför järnvägsstationen i Budapest. Foto: Per J Andersson

För de vuxna var det en häftig upplevelse att känna historiens vingslag inför åsynen av den omtalade romerska amfiteatern i Verona. Men barnen då? Jo, de såg mest en hög ointressanta stenar och brydde sig inte så mycket om vad som stod på informationsskyltarna.

– För dem blev istället behållningen vad som kunde ha hänt på platserna vi besökte. Nu efteråt minns de att vi pratade om vilka vilda djur som en gång i tiden hade kämpat mot gladiatorerna och i vilka bås de stod i väntan på de dramatiska skådespelen.

Samma sak med Venedig. Det är storslaget att anlända med tåget till Santa Lucia-stationen och kliva ut på kajen framför Canal Grande och betrakta färjorna, gondolerna och palatsen. För en vuxen, ja! För de små barnen var ingenting egentligen märkvärdigare än något annat. Ett palats eller ett parkeringshus? Spelar roll! Det man upptäckte på väg till nästa etappmål kunde ofta vara viktigare än själva sevärdheten. Allt hängde på vad familjen gjorde och vad man pratade om.

– Man kan säga att det vi föresatt oss att se inte alltid blev det vi verkligen såg. Istället upptäckte vi hela tiden något annat, något som låg bredvid de kända monumenten.

Före resan hade hon och hennes man barnen emot sig. De tyckte att familjens resplaner var en katastrof. ”Vi kan väl inte tågluffa på julafton heller!” sa de. Under högtidsdagen satt de faktiskt inte på ett tåg. Då firade de hemma hos vänner i Amsterdam. Men i mellandagarna fortsatte de söderut.

De hade föresatt sig att förutom tre hållpunkter med besök hos vänner i Nederländerna, Italien och Tyskland inte ha någon planerad resrutt. De var inte främmande för att följa känslan för dagen. På väg mellan Milano och Venedig, i höjd med Verona, insåg de att de inte orkade åka hela vägen till kanalstaden, i alla fall inte den dagen. Så de klev av på nästa station, som råkade vara Verona, och stannade en natt där innan de fortsatte.

– Vi reste oftast utan platsreservationer. Det var inget krav på de tyska, schweiziska, österrikiska och många av de italienska tågen. Det fanns ändå alltid plats. Det hände aldrig att vi fick stå. Vi listade dessutom ut att extra många lediga stolar i sista vagnen brukar vara lediga. Så vi gick ofta på där.

Men en sak hade de bestämt i förväg. Eftersom de bor i en storstad ville de passa på att komma ut på landet och besöka byar och småstäder. Vilken liten småstad som helst som ser hyfsat mysig ut kan fungera, resonerade Karin och hennes man. De googlade Freiburg i tyska Baden-Württemberg och tyckte det såg fint ut. Inget märkvärdigt, men varför inte? Så åkte de dit. Och blev inte besvikna. Det tillvägagångssättet upprepade de flera gånger. Karins kardinaltips till småbarnsfamiljer lyder därför: Sikta inte bara in er på kända platser. En oansenlig, obetydlig och okänd stad kan bjuda på lika häftiga upplevelser för ett litet barn.

Foto: Getty Images

Att resa med småttingar gör de vuxna mer uppmärksamma på omgivningen, tycker Karin. Tågluffen förvandlade familjen till upptäcktsresenärer.

– När vi kom till en plats kunde vi säga till oss själva: Vad spännande! Och sedan ställa frågan: Vad kan man göra här då? Och så gick vi på upptäcktsfärd. Wow!

För att ändå krydda resan med en extraordinär upplevelse ställde de under resans gång en fråga i Facebookgruppen Tågsemester om vad en barnfamilj kan hitta på i Centraleuropa mitt i vintern. De fick fler än fyrtio svar. Ett av dem fastnade de för: kälkåkning i Alperna. Det blev rodel i österrikiska alpbyn St Johann.

– Man betalade fem euro och tog liften med kälken. Det var så häftigt. Det gick fort utför. Sex- och tioåringen gillade det, men de små barnen tyckte att det var lite för läskigt. Om du frågar mig var rodeln bästa aktiviteten på resan, berättar Karin.

– Men vad tyckte barnen var bäst? undrar jag.

– Äventyrsbadhuset i Alperna, svarar Karin. Det älskade de.

Vad tyckte barnen om själva förflyttningarna? Sitta i en tågkupé timme efter timme. I mångas öron låter det väl mest som tråkig sitta-av-tid. Men, visade det sig, det var det inte. Själva tågresorna bjöd otippat på några av de bästa stunderna av familjegemenskap. Att ta bilen, bussen eller flyget är förlorad tid, tycker Karin och beskriver hur man då sitter två och två eller möjligtvis tre och tre med näsorna åt samma håll, stirrar framåt utan att kunna göra så mycket annat, förutom att försjunka i en bok eller titta på film. Tågkupén är tvärtom det ultimata rummet för umgänge. Familjen lyckades praktiskt taget alltid få sexsittkupéer eller fyra platser med bord emellan i en öppen salong.

– Där satt vi vända mot varandra och pratade och spelade spel. Och jag läste högt ur barnböcker jag tagit med mig. Ombord gjorde vi sådant som man annars gör i ett sommartorp eller en hyrd fjällstuga, det vill säga umgicks längre stunder utan förpliktelser. Sådant man inte hinner med hemma i vardagen.

– När vi kom hem kändes det som om tiden när vi var på resande fot var det riktiga livet. Närvaron var så stor att jag idag fem månader senare minns exakt vad vi gjorde varenda en av de tjugoen dagar vi var ute. Med vardagen här hemma är det tvärtom, minnet bleknar, allt flyter samman.

Foto: Getty Images

– En sådan här resa är så utvecklande. Den skapar en grupptillhörighet som är svår att få i vardagslivet då alla har sin egen agenda och man på sin höjd äter middag tillsammans. Nu när vi är hemma igen skulle jag tro att vi också blivit mer lyhörda inför världen. Det är som om sinnena skärpts. Många arbetsplatser ordnar ju kick-off med samarbetsövningar för att öka gemenskapen och samarbetsförmågan. Jag tänker att en gemensam tågluff vore perfekt i det sammanhanget.

Karin och hennes familj reste utan hotellbokningar och platsreservationer på tågen. Hotellen bokade de i bokningsappar på mobilen under resans gång, någon dag innan de anlände till en ny plats.

– Det funkade fint. Gillar man att planera och minimera överraskningar så tycker jag att man ska boka platsbiljetter hemifrån. Men det är också roligt att vara spontan under resan och bara hoppa på ett tåg när det passar. Och det är klart, man skulle kunna göra resan billigare om man är ute i god och går in på bostadsbytarsajter och kollar upp couchsurfing, Airbnb och liknande. Vår resa blev ju inte jättebillig i och med att vi bodde på hotell, berättar hon och tillägger att de ändå sparade pengar genom att man lånade ihop prylar före avresan och köpte begagnade ryggsäckar på Stadsmissionen.

Dessutom tågluffar barn upp till tolv år gratis. Har man som familjen Bagge fyra barn blir det en märkbar prisskillnad jämfört med andra reseformer.

Nina Björstrand tänkte annorlunda när hon, hennes man och två söner, fem och sju år gamla, tågluffade fyra veckor mitt i sommaren. Medan Karin Bagges bästa tips är att resa obokat är Ninas rekommendation att tvärtom boka så mycket som möjligt i förväg.

– Jag reserverade tidigt eftersom vi hade bestämt oss för att åka med snabbtågen Köln–Paris och Paris–Lyon som jag vet att det kan vara svårt att få plats på om man är sent ute i semestertider. Med bokade platsbiljetter kände jag mig å andra sidan ibland stressad, orolig för att vi skulle missa ett tåg. Men det hände som tur var aldrig.

Foto: Getty Images

Även hotellen bokade familjen Björstrand innan de åkte hemifrån. De hade precis som familjen Bagge några inplanerade besök hos vänner ute i Europa. Ninas man kommer från Tyskland, därför var det självklart att de också skulle passa på att träffa barnens farmor och farfar i Berlin.

– Vår resa var så uppstyrd att jag nu efteråt kan känna att det kanske inte var en riktig tågluff vi gjorde, skrattar hon. Men barnen uppskattade hur som helst jättemycket att få vara så mycket med oss. I kupéerna spelade vi spel, pratade och tittade på utsikten. Åker man bil genom Europa dundrar man förbi på motorvägarna utanför städerna och ser ingenting, men med tåget passerar man ju rakt genom citykärnorna. Vi fick se så mycket mer av Europa än de platser vi stannade på.

När man tågluffar med familjen lär man sig en del om hur man ser på barn i olika länder. I Italien är många väldigt bekräftande, minns Karin Bagge. Barn får låta och ta plats. Därför blev det en kulturchock när de anlände till Österrike.

– När min snälla åttaåring hade varit på toaletten på en restaurang kom en österrikisk man och skällde ut honom inför oss. Felet var att han hade smällt lite för högt i toadörren. Det är regeluppfyllelse och var sak på sin plats som gäller, och inget får störa den ordningen. För oss blev det ett kulturmöte, på gott och ont. Andra sidan av myntet är ju att vurmen för ordningsamhet betyder att ÖBB har så fina tåg som i princip alltid går i tid.

Nina Björstrand, som bott sex år i Tyskland, instämmer. I den tyskspråkiga kultursfären drar man sig inte för att säga till andras barn.

– I Sverige gör man ju inte det. Det anses som att gå ett steg för långt. Och händer det ändå, ja, då känner vi oss kränkta. I Tyskland tycker man det är allas ansvar att förmana.

Men trots det är Tyskland ett barnvänligt land att resa i, tycker Nina. På Deutsche Bahns tåg får man pussel, leksakståg, spel och ritböcker. På en del tåg finns det mellan sätena i en fyrsitsgrupp dessutom bord som man kan fälla upp och, voilà, så vecklas ett snakes and ladders-spel ut sig.

Så är det här med barnvagn. Ska den följa med eller stanna hemma? Inför resan funderade familjen Bagge en hel del på det.

– Men så bestämde vi oss. Vi hittade en enkel hopfällbar paraplyvagn i husets barnvagnsrum och fick låna den. När treåringen inte satt i den kunde vi lasta den full med väskor. Jag vill verkligen avråda från att resa med en fullstor barnvagn, om man inte har en liten bebis förstås … fast även då finns en typ av paraplyvagn som har sufflett och är helt nedfällbar så att barnet kan sova utsträckt.

Alla i familjen reste med varsin ryggsäck, även minstingen som hade den fullpackad med leksaker. Det är viktigt att alla hjälper till att bära för att stärka känslan av att alla är med på resan, anser Karin. Dessutom hade familjemedlemmarna varsitt kuddfodral som de packade kläder i.

– Det var för att undvika att väskan efter en tid består av ömsom smutsiga, ömsom rena kläder i en enda röra. Med kuddfodralen kunde vi hålla isär dem så man slapp lukta på varenda strumpa för att ta reda på om den var ren eller smutsig.

Karin Bagges bästa tips till tågluffande barnfamiljer är att inte göra längre tågresor än 5–6 timmar och att ta med så lite bagage som möjligt.

– Vi reste ju på vintern, men barnen hade ändå bara med sig de vinterskor som de gick i. Vet du hur mycket extra plats skor tar i packningen? Det är inte klokt!

Karin Bagge är engagerad i frågor som rör klimatförändringar. Hon har varit ordförande i Cykelfrämjandet och sakkunnig hos centerpartistiska EU-parlamentarikern Lena Ek och hon har nu ett vikariat på regeringsinitiativet Fossilfritt Sverige 2045. Ändå säger hon att man knappast väljer att åka på tågsemester bara för att göra en insats för miljön. Att åka tåg har så många andra fördelar. Det är ett äventyr som blir ett minne för livet, till skillnad från en charterresa till solen där den ena dagen på stranden eller vid poolen är den andra lik.

– Att resa med tåg är väldigt avstressande. Ja, det tar tid, men det ger också tid för att umgås med varandra.

Nina Björstrand och hennes man hade mer packning. Förutom ryggsäckar till sig själva och barnen tog de med två rullväskor. Det var minst en väska för mycket. Nästa gång tänker familjen resa med mindre bagage.

– Men en sak man inte får glömma när man åker tåg med barn är att alltid ha med sig packad matsäck, säger hon. Visst finns det servering på många tåg, men man kan inte vara helt säker. Och ofta är det ganska dyrt där.

Karin Bagge håller med och föreslår att man dessutom packar picknickutrusning: en vass kniv och bestick, glas och tallrikar.

För att minimera traskande med barn och väskor hade Nina och hennes familj sett till att boka hotell nära stationerna. I Paris låg boendet intill Gare de l’Est. Det var bara att kliva av tåget och knalla över gatan, så var de framme.

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är Skärmavbild-2021-01-28-kl.-14.26.41-1024x474.png
Skriv bildtext…

Det här var ett utdrag ur min reportagebok ”Ta tåget”. Sugen på att läsa mer om spännande tågresor runt om i världen och få fler tips om hur det är att tågluffa med barn. Beställ boken här! Vagabond har dessutom gett ut flera specialtidningar om tågresor i världen, som du kan beställa här!

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är Tatågetproträttvv.v-1024x558.jpg
Ta tåget och jag.